Senaste inläggen
Boye, Karin: Ella gör sig fri ***
Ett äktenskap i kris, där kvinnan får utstå det man idag skulle kalla kränkande verbal behandling.
Men med ett insiktsfullt slut
Rishoi, Ingvild H: Historien om Fru Berg ***
Återigen, noveller av Rishoi. Och den här gången är de lättlästa, mörka men människokännande, fulla av losers som kämpar på. Men här var det något annat också. De kändes liksom.....förlegade, gammeldags, snudd på ointressanta. Jag var tvungen kolla och boken kom ut 2011.
Jag var igen tvungen att ta mig en riktig funderare.
Varför kunde inte historierna bära sig själv riktigt?
Varför tänkte jag, sociala medier, Tinder, mobiltelefoner kunde ha varit aktiva och hjälpsamma?
Var finns kaniner, tält, handgriplig knarksmuggling, dyrkande till vanvett av gamla idoler, idag?
Och varför bryr jag mig om det nu?
Är tidsmarkörerna för många, eftersom de finns i alla novellerna, tar de över Rishois grottande i människortankarna?
Jag är faktiskt ovanligt förvirrad av dessa noveller.....hjälp mig någon....
Norlin, Annika: Stacken ***
Balle, Solvej: Om uträkning av omfång ****
I vart fall var Balle, Solvej: Om uträkning av omfång bättre än Norlin, Annika: Stacken. Men båda blev utlästa.
Balle, Solvej: Om uträkning av omfång ****
Jag säger ärligt, jag fattar inte hur denna bok kunde få mig att tänka i banor som "frisk fläkt" "porlande bäck" "en tvätt av tankarna" "en upprepningens lättnad". Men faktiskt, jag sträckläste boken och det gjorde mig gott att läsa den.
Jag har flyttat in i en novemberdag men nu vill jag ut. sid 168.
Så säger huvudpersonen, Och, jo tack, jag vet. Denna den 18:e november trummas in i medvetandet hos läsaren gång på gång. Det är nästan så att jag känner ett visst motstånd till just den dagen (som i år infaller i morgon!) för även om vi strävar efter ett långt och kanske tillochmed evigt liv, är det inte ett liv som består av en enda och samma dag vi vill ha eller hur? Efter ett visst antal dagar är även Tara Selter less och yttrar det ovan sagda.
Boken är som sagt ovanligt härlig att läsa, språket flyter likt den porlande bäcken (se ovan) och den ger inget motstånd. Inga svåra ord, inget komplicerat finns i språket. Innan Tara Selter vet ordet av är hennes novemberdag slut, och så är det också för läsaren. Att det dessutom ska komma sex böcker till gör mig både glad och orolig. Och nyfiken.
Avsaknad av egentlig handling, inga ord om utveckling, ingen skyldig som ska kluras ut. Det gör att boken bara kan läsas och sen lägga sig som en slags mjuk avstressning i hjärnan. Sen när nästa bok kommer tar jag nya tag, och bara läser igen.
Norlin, Annika: Stacken ***
En efterlängtad bok med idel positiva recensioner.
Men jag är inte lika förtjust som jag varit i Norlins noveller. Det här skulle iofs kunna skrivas som ett antal noveller som på slutet avslutas i en långnovell.
Jag vet inte, kanske beror det på att jag läst som ebok, men jag tyckte det blev lite rörigt till slut. Visst, angelägna ämnen, våld mot kvinnor, sektinsyn, naturkärlek. Jag saknade ändå den nerv som funnits i Norlins tidigare texter. Som debutroman är den full av samtidsvinklingar, annorlunda skildrade men ändå känns den trovärdig.
Det kommer säkert mer av Norlin, det ser jag fram emot.
Bäst: Mager månad och den enda bok som kommer att stanna kvar är Gluchovskij, Dmitrij: Utpost
Märklig bok men hade ändå nånting som fick mig att lyssna klart.
Mindre bra: Tikkanen, Märta: Det finns en skräck på botten ***
Moström, Jonas: Rovdjur
Moström har en förmåga att ständigt utforska nya skeenden i samhället. Hans förra bok var otroligt gripande, men här har han inte riktigt lyckats få till stånd en trovärdig historia.
Den är lite väl märklig, och att en doft ska dyka upp i tid och otid är lite långsökt.
Dessutom har Jonas ju ont i armen hela tiden. Det blev lite tröttsamt till slut. Han börjar dessutom uppvisa lite mindre trevliga drag. Suck, ingenting varar kanske för evigt.
Trots allt, en stund spänning och avkoppling. Men när kommer TV serien?
Gluchovskij, Dmitrij: Utpost ***
Puh!, Jag har lyssnat på denna 10 kapitel långa bok. Lite nu och då under viss tid.
Att jag inte la av efter första kapitlet är för mig en gåta, men på nåt sätt blev jag fascinerad. Dessutom har jag Gluchovskijs Metro som jag länge tänkt läsa, så författaren intresserar mig.
Trots allt är det så mycket som händer att jag är förvånad över att jag kommer ihåg nästan allt. Är det dystopi, SF, eller kanske fantasy? Men det mesta kändes ändå rimligt och bilderna radade upp sig under läsningen. Visst, en film kanske det kan bli?
De religiösa inslagen var förvånande, och prästens roll var framträdande. Det är ju vissterligen något som verkligen återkommit i litteraturen senaste decenniet. (Se bara årets nobelpristagare som i början av sin septologi håller regelrätta predikningar.)
Gåtan med prästens dövhet får en isande förklaring, och vissa scener från tåget skulle göra sig i värsta skräckfilmen.
Faktiskt, när jag tänker igenom boken nu, tillmäter jag den verkligen en dystopibetydelse. Kanske är Jeorg en ny John Connor? För serien kommer tydligen att fortsätta.
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se