Alla inlägg under februari 2016

Av violen - 28 februari 2016 14:00

   Saunders, George: Tionde december ***



Inte bara noveller utan ytterst märkliga noveller. Av någon outgrundlig anledning, jag kan inte riktigt peka på vad, gillade jag faktiskt. Kanske för att jag gärna läser det annorlunda, nyskapande, moderna (ok, används det ordet numera? annars sorry)


Faktiskt tror jag Saunders är en slags Don DeLillo för nutiden. Han pekar på det självklara för de som inte känner till det självklara. Kvinnors utsatthet, den återvändande soldatens dilemma: Tack för det du gjorde, men vad har du gjort, va? Den cancersjukes utsatthet och belastning, kvinnors utsatthet igen, Semplicaflickorna som går från ett utnyttjande till ett annat. Ibland agerar de som vet, ibland inte.

Men Saunders förmedlar den komplexa förvirring som följer på ett tänk som skulle passa i ett spel, där huvud krossas utan förpliktelser och återuppstår i nästa scen. Not. För det här är verkligheten, så märklig är den. Och sådana följder får den.

.


Läst 2016

Av violen - 27 februari 2016 18:30

   Cortázar, Julio: Axolotl ****


Ja, jag kapitulerar efter endast två genomläsningar. Den här novellen är sällsynt bra. Men om det är världens bästa, tja lika gärna den som någon annan...

Jag är ju ingen novellälskare direkt. Novellens form begränsar med sin korthet. Men här  är rummet slutet, koncentrationen kan och det sker en igenkänning mellan mannen och axolotlin, omedelbart. Inte kärlek vid första ögonkastet men en slags visshet.

Vari består denna visshet? Ja det vill Cortázar att vi ska fundera på. Det är gåtan. Själv lutar jag åt en vision av den felande länken, det vattenlevande urtidsdjuret har ett samband med människan och vice versa. Just där, vid glaset upplevs ännu en gång människans födelse ur axolotlin, men det är mannen som är med om förvandligen. För axolotlin blir inte människa, bara tvärtom. En omvänd evolution eller vad?


Otroligt långsökt men min egen vilda teori. Vem har en annan, och finns det ett svar i någon analys? Jag är väldigt nyfiken.


Läst 2016

Av violen - 17 februari 2016 19:28

   Olofsson, Elin: Gånglåt ***


Till flickorna i sjön gjorde att jag även ville läsa den här boken av Olofsson.

Och den här var också läsvärd. Den berättar en historia, två historier, tre, fyra. Kanske den borde hetat hemligheter eller nåt sånt. För mig skulle spelet mellan de två åldrande systrarna ha räckt. Om bara de kommit till tals oftare skulle mer av livet som kom och gick ha skildrats. Det var för mycket ord om "de andra" och för lite om de som verkligen fanns i huvudrollen. Men då kanske det skulle blivit en annan bok.

Annars gillade jag naturen, hjortronen och strävsamheten.


Läst 2016

Av violen - 12 februari 2016 22:15

   Essbaum, J A: Hausfrau ****


Anna är likt en flykting i landet där hon bor sen ett antal år, Schweiz. Hon flyttade från USA med schweziske maken Bruno, och bor nu nära hans mamma i hans barndomsstad. De tre barnen är hennes jobb, även om svärmor tar hand om (har lagt beslag på) dem så Anna kan göra lite vad hon vill. Företrädesvis med sina älskare. Är hon sexmissbrukare eller bara ensam eller behöver Essbaum ett lockbete för att marknadsföra boken? Vem vet. Men de osentimentala sexskildringarna finns här och var.

Nu efter åtta år ska hon lära sig tyska, äntligen. Och lär sig grammatik och hittar (såklart) en ny älskare.

Men vad pågår inom henne? Vad gör Schweiz med henne? Samma som händer många kvinnor som lämnar allt för att lyda sina mäns önskan att få bo nära morsan och syrran. Och de gamla kompisarna.

Anna däremot fascineras av landskapet, (man ska fascineras av landskapet i Schweiz, eller hur, det vet väl alla. Precis som Norges landskap.)


Hon hade många många gånger funderat på sin ambivalens, och till slut hade hon satt en diagnos på det, satt ett sjukdomsnamn på det. Schweizsyndromet. Precis som Stockholmssyndromet. Men i stället för att vara fäst vid gisslantagaren är jag fäst vid rummet där jag hålls fången. Det är fängelset jag är bunden till, inte fångvaktaren.

sid 196


Men nej, så är det knappast, jag tror att Anna är drabbad av depression och/eller Nostalgi* (Förklaringen från Wikipedia nedan säger mycket. Kanske att jag är helt fel ute här, men jag fascineras av Anna och känner när jag läser att det här är inte enkelt, inte alls. Författaren gör mig nyfiken på Anna: kvinnan som flyttade, eller flydde)

 

Men när hon frågade sig Vart? blev svaret alltid hopplöst ologiskt: Jag vill åka hem. Men efter vad man kunde förstå var hon redan där. sid.196

 

Ja, man kan reta sig på eller förstå Anna. Hessbaum har serverat ett kvinnoporträtt som stannar kvar. Mellan "erotiken" lyser intelligensen igenom. Här är en författare som skapat en ny genre. Vad den ska heta? Kanske nostalginoir. För det svartnade till slut.

 

* (av grekiskans nostos, hemkomst, hemresa och algos, smärta, lidande)[1] betyder längtan efter ett ofta idealiserat förflutet.)

Begreppet myntades ursprungligen år 1678 av den 19-årige schweiziske läkarstudenten Johannes Hofer som en medicinsk diagnostisk term för sjuklig hemlängtan.[2][3] Vissa krigsveteraner från det Amerikanska inbördeskriget (1861–1865) som förmodligen led av vad vi idag skulle kalla posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) fick diagnosen att de led av nostalgi.

"På 1600- och 1700-talen ansågs nostalgi vara en allvarlig och ibland dödlig sjukdom. På den tiden var det unga soldater - som låg i krig långt hemifrån - som led av nostalgi." [3]

Så här skriver 1700-talsläkaren Leopold von Auenbrugger om nostalgi hos sina patienter: "De sover dåligt, känner sig deprimerade och har koncentrationssvårigheter. De kroppsliga symtomen är hjärtklappning, ätstörningar, smärta, magont, andnöd. De blir tystlåtna, apatiska och enstöriga. De suckar och stönar i ett och blir till slut totalt likgiltiga inför livet. Ingenting kan hjälpa dem, varken medicin, argument, löften eller hot om bestraffning. Kroppen tynar bort medan hela deras jag är riktat mot denna fåfängliga längtan...".[4]

En betydelseglidning gjorde att uttrycket snart även betecknade längtan efter platsen för en oskuldsfull barndom. Immanuel Kant var den förste som hävdade att nostalgin är en längtan efter ett då snarare än ett där.[källa behövs] Det är i denna moderna tidsinriktade betydelse ordet oftast används i dag.

 

 

Läst 2016

Av violen - 11 februari 2016 22:00

   Lönnlöv, Sebastian: Varje dag är en vårdskandal **** (fack)


Lönnlöv har delat med sig av sina egna erfarenheter, och det är såklart nästan olidlig läsning. Outbildade timvikarier kommer och går och tiden räcker aldrig till. Vårdtagarna är i detta fall dementa med de problem det innebär, aggressivitet och våldsamt uppträdande t.ex Men eftersom utbildningen är i stort sett obefintlig vet personalen inte hur man ska handskas med vårdtagarna.

Lönnlövs bok är ett kraftigt debattinlägg. Läs den, den är personlig, upplysande, välskriven. Vi läsare måste också visa mod och lyssna efter sanningen, här är den mycket nära nämligen.
För övrigt är boken kanske även att likna vid en slags kampskrift, men det hindrar inte att Lönnlöv helt klart kan skriva. Språket flyter lätt trots sitt bedrövliga innehåll.



Läst 2016


Av violen - 10 februari 2016 22:00

   Hwang, Sun-Mi: Hönan som drömde om att flyga ***


En blandning av Aisopos fabler, barnsaga och realism finns det i den här boken. Ovanligt. Det finns även, mod (hönan som slår sig ut) rädsla (ja men den där illern är ju en iller) värme (hönan får chans att ruva och bli mor, även om "barnet" främst kan ses som adopterat).

Ja jag gillade den, kände mig vid gott mod när jag läste och förundrades över den fantasi (med verklig touch) som genomsyrar boken. Och kretsloppet rullar vidare liksom flyttfåglarna.

Den känns både som en saga och en sanning!


Läst 2016


Av violen - 4 februari 2016 20:15

Brown, Dan: Da Vinci koden*** Den här boken var som att se en konståkare som får 6.0 i det tekniska men 1.0 för det konstnärliga. Ok, att se en massa konstiga och svåra hopp kan väl vara kul men bara det ger ju inget i längden.
. Författaren till den här boken har ägnat all sin tid åt att leta reda på och producera en hel massa "fakta" som presenteras i en rasande fart och ger sken av att vara helt vedertagna. Nåja, vill man tro på det han säger är det en sak, många recensenter jag läst uttrycker att boken lärt dem en hel del (?), så författaren har verkligen lyckats presentera fiktion som en sanning. Dock har han misslyckats helt med resten, personbeskrivningen är helt ovidkommande, jag får en känsla av dataspel med kantiga figurer, och de ständiga cliff-hangers som slutar i stort sett varje kapitel tycker jag är otroligt tröttsamt. Men greppet är helt klart vinnande. Tre parallella historier som hålls i sär med kapitelindelningen för tankarna till TV-såpan, där det konceptet visat sig mycket vinnande. 
Och varför får den då en trea ? Jo, den lyckas aktivera folk, när jag läste boken ville jag se konstverket Nattvarden med egna ögon, det var nära att jag plockade fram måttbandet och spegeln osv. Hur många böcker klarar av det? Den är skriven som ett film manus och gör sig nog bäst som det, men tyvärr kommer den inte att kunna presenteras som den dokumentär många bokläsare önskar.


Läst 2004

Av violen - 4 februari 2016 19:45

Brodin, Ylva :Kantorns änglar ** Det var länge sen jag läste en så riktigt usel bok, i början var den väl någorlunda, det var det som gjorde att jag fortsatte. Historien var iofs ganska intressant, men otroligt överdriven åt alla håll och kanter. Titeln anspelar på flera saker, både på kören och på de änglar som den dynamiske (?) och sextörstige (sex med nyförlösta kvinnor måste väl bero på ett enormt och okontrollerat sexbehov tycker jag) kantorn Peo tillverkar och kastar utför ett stup. Vrickat så det förslår......Stilen var dessutom ömsom utbredande, ömsom helt nybörjaraktig. Nej, Brodin har mycket fantasi men kanske hon bör skriva kärleksromaner istället inom nån annan genre.


Läst 2004

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards