Alla inlägg under oktober 2011

Av violen - 28 oktober 2011 16:15




Nyinstiftat pris hos Svenska Akademien

som har beslutat tilldela Eva-Marie Liffner Ole och Ann-Marie Söderströms pris för 2011.

Priset är nyinstiftat och delas således ut för första gången.

Priset har tillkommit genom en donation till Akademien och skall tilldelas en författare av hög litterär förtjänst.

 

Även Natur & Kultur har skrivit om utmärkelsen här.


Liffner är även nominerad till Augustpriset 2011 med Lacrimosa.


_____________________________________________________________________________

Jag har läst både
Camera. 2001
Imago. 2003
Drömmaren och sorgen. 2006
och ska just läsa Lacrimosa. 2011


Jag gillar böckerna även om det höga litterära anslaget är lite väl högt ibland.
Men hon är absolut värd priset! När jag läste Camera blev jag sugen på att skriva själv minns jag.
Och bara det är ju värt att uppmärksammas, inte alla författare inspirerar på det sättet.


                  

Av violen - 25 oktober 2011 21:00

  Karlsson, Jonas: Spelreglerna****


Det andra målet var otroligt bra, Den perfekte vännen, tja kanske lite sämre.

Den här novellsamlingen började också lite väl egendomligt för min smak. Den första novellen kändes som en dröm men speglar kanske Karlssons egna känslor inför sitt skådespeleri; utittandet, svårigheten att styra, tvånget att bara hänga med och så rädslan för den kommande katastrofen. Ja allt kunde ju vara metaforer för skådespelarångesten.

Andra novellen: Nu händer det som hänt tidigare när jag läst Karlsson, jag dras in i känslan av overklighetens verklighet. Och kanske det förklarar vad som ligger djupast i den här novellsamlingen, varför är berättarjaget som han är, det svaret söks på olika sätt i alla novellerna:

Och han tyckte att i det där korta ögonblicket låg hela förklaringen till varför han var som han var. En lång kedja av händelser och konsekvenser som gav svar på hur det hade blivit på det här viset. Känslor som föder handlingar som förklarade ytterligare känslor som förklarade rädslor och så vidare. sid 22f.


Tredje novellen: ........

Fjärde novellen: Bryt ut den här novellen, skriv den överallt, publicera den! I denna mammonfrossande tid borde vi läsa det här, här snuddar Karlsson vid meningen med livet, den mening som vi säger inte kan mätas i pengar och här är den beskriven på ett språk som nutiden kan förstå. Lysande!

Femte novellen fortsätter på samma tema av bara farten.


Sjätte sjunde åttonde.........

Nionde, tionde, elfte novellen: De hör ihop, de två första speglar främlingskapet inför sig själv, svårigheten att finna den man är när man inte funnit den man är. Eller rädslan för att förlora sig. Då blir det tveksamheter, oro, ens inre darrar till och visar upp nån annan, varför? Om det sen blir som i den sista novellen känner jag att en kyla sprider sig, nånstans känner jag Ahlzeimer flåsa till. Eller en förlamning, eller en ond kraft som förkläder sig. Jag tror att det som sker med läsaren när den sista novellen läses utifrån citatet ovan: Beroende på vem du är på väg att bli eller har blivit känner du kylan från det som är du, mest troligt helt andra saker än jag gjorde.


Ja, jag gillade det här. Det känns så enkelt när jag läser det men är det det?


Och genom kroppen far en isande virvelvind, ett litet djur av smärta som kittlar det allra innersta av ditt hjärta.  sid 112

 

En intertext från Hjärtdjur? En beskrivning av den stöt en bloggare kan tillfoga en annan.

En novellsamling om nutiden men med existentiella djup.


Skenbart enkelt men inte.



Läst 2011


Av violen - 22 oktober 2011 16:15

  Hustvedt, Siri: Sommaren utan män ****

 

När jag läst Den skakande kvinnan tänkte jag att bättre än så här blir inte Hustvedt. Men det går att bli lika bra. Tydligen.

Sommaren utan män spänner över kvinnoliv, allt från små flickor som vill ha sin peruk, basta! Till åldrade kvinnor som somnar in och dör.

Och däremellen, en galenskap, en äktenskapskris, tonårsmobbing i den grupp av flickor som på något sätt tar mest plats i berättelsen

Istället för att som författare använda ordet och låsa in det i skrivbordslådan kan man brodera sina hemliga tankar och gömma dem för omvärlden, istället för att förenas i en diktkurs kan man ägna sig åt utfrysning för att förstöra någons kommande liv (vilket ju mobbing ofta resulterar i).

Bokens jag har själv varit utsatt och tar tag i problemet, jag vill bara tro att det verkligen löser sig.

Jag gillar att alla dessa kvinnor får ta plats och finnas i bokens centrum, historierna vävs in i varandra på ett sätt som Hustvedt verkligen lyckas med. Det märkliga är att hennes böcker är så bra, för jag kommer sällan ihåg dem. Vad jag älskade, Sorgesång, jag läste och gillade verkligen men, vad handlade de om? Minns inte. Men det är kanske hur hon skriver och inte direkt vad som tilltalar mig.

Den här boken gjorde det, det enda jag inte riktigt accepterade var mr nobody, vem sjutton var det?


Läst 2011

Av violen - 21 oktober 2011 10:15

 
Årets bästa deckare utsedda!

Nu avslöjar Svenska Deckarakademin vilka som är 2011 års fem bästa svenska kriminalromaner respektive de fem bästa till svenska översatta kriminalromanerna.
Vilka som erövrar priserna avslöjas vid Deckarakademins höstmöte i Eskilstuna lördagen den 19 november.
Svenska:
Karin Alfredsson: Pojken i hiss 54 (Damm)
Arne Dahl: Viskleken (Bonniers)
Lars Kepler: Eldvittnet (Bonniers)
Hans Koppel: Kommer aldrig mer igen (Telegram bokförlag)
Kristina Ohlsson: Änglavakter(Piratförlaget)
Översatta:
Belinda Bauer: Mörk jord (”Blacklands”, översättning: Ulla Danielsson, Modernista)
Deon Meyer: Tretton timmar (”Thirteen hours”, översättning: Mia Gahne, Weyler förlag)
Denise Mina: Getingsommar (”The end of the wasp season ”, översättning: Boel Unnerstad, Minotaur)
Peter Temple: Sanning (”Thruth”, översättning: Johan Nilsson, Kabusa)
Domingo Villar : Nattens mörka toner: Ett fall för kommissarie Leo Caldas (” Ollos de auga/Ojos de agua”, översättning: Lena E Heyman, Ekholm & Tegebjer)

Här kan jag få boktips, det känner jag på mig!


Ok, ingen av de svenska har jag läst, men den som vinner kanske blir läst framöver.

Bästa svenska debut är ju också ett pris men det är nog inga nomineringar där? Dessutom delas det inte ut varje år heller har jag för mig.


Av de översatta har jag Mörk jord  liggande som recensionsexemplar från Modernista förlag. Den har fått goda recensioner så den ska jag läsa.

Av de övriga började jag läsa Sanning som jag inte alls gillade. Mörk kust av Temple var ju bra så jag trodde nästa också skulle vara det. Hade jag fel kan det inte hjälpas, jag var mest fascinerad av skogsplanteringen i alla fall.

Domingo Villar är en ny bekantskap, medan jag läst både Meyer och Mina tidigare, dock inte dessa böcker.


19 november är det visst prisutdelning som det verkar.

Av violen - 20 oktober 2011 10:15

  Johannisson, Karin: Melankoliska rum *** (Dodf, Vlaab)

 

Den här boken "Om ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid", var, precis som jag trodde, väldigt intressant och jag läste den i små portioner. Men den var ändå inte riktigt som jag förväntat mig. Faktiskt var delarna om nutiden, utbrändheten intressantast. Det kändes som att en ny bok började där, en bok som jag verkligen (också) skulle vilja läsa om den fanns. Johannisson visar på att just den stora tröttheten kännetecknade även senare delen av 1800-talet, så det är inte något nytt men det kanske drabbar nya grupper?


Den historiska delen var väl genomarbetad och jag måste säga att män verkligen hade mycket mystiskt för sig redan på den tiden. :-)

Då var det tillåtet för män att vara melankoliska, nu när det drabbar företrädesvis kvinnor blir det plötsligt en psykisk diagnos, helt utan status. Vem är förvånad?



Läst 2011.

Av violen - 18 oktober 2011 09:30

Augustprisjuryns motivering till Korparna av Tomas Bannerhed ljöd:


Juryns motivering:
På Undantaget kommer ingen undan sin natur. Vare sig det rör sig om jorden eller genetiken. Det handlar om far och son, om arv och miljö, om fåglar och frihetslängtan. Korparna är en klassisk utvecklingsroman, stadigt rotad i den svenska litteraturtraditionen. Men framförallt är den en roman om naturen i betraktarens öga. Och genom den unge Klas klara blick får vi se den återfödas i all sin obönhörliga storslagenhet: dödlig och frodig, sällsam och magisk. Tomas Bannerhed plöjer helt nya fåror i ordbruket. Vi kan inte annat än förundras över denna rikedom: från rönnbärens färg till rördrommens flykt.

 

Bannerhed själv säger på Smp:

– Det här överträffar mina vildaste fantasier! Jag trodde kanske att bönder i Småland på sjuttiotalet var något passerat. Det här visar att man kan göra litteratur av allt, att inte ämnet behöver stå i vägen.



Vad Bannerhed inte tänker på är att många, många stammar från landsbygdens bönder och småbrukare. Det här handlar inte bara om sjuttiotalet, det här går längre tillbaka än så, generationer tillbaka.

Dessutom är ju språket, precis som juryn säger, plöjt i nya fåror ( här har någon tänkt till...) och det är bara så ovanligt nu för tiden.


Må bästa bok vinna! Jag håller på Bannerhed, även om flera andra titlar också tilltalar mig.

Av violen - 17 oktober 2011 15:00

   Persson, Leif GW: Gustavs grabb ***

 

Jag har läst en hel del av GW Persson tidigare. Alla deckarna utom de tre första. Och jag har gillat hans sätt att skriva. Självklart, annars hade jag inte tagit mig igenom böckerna, då de inte är några tunnisar direkt.

Den här boken innehåller samma stil, läsningen är följsam. Här har ingen spökskrivare fått tillträde.

Det som är mystiskt med den här boken är att den inte är självbiografisk fullt ut, har inte heller beteckningen Lz. men vad är den då?


Roman? Självbiografi? Det här är berättelsen om min egen klassresa. Som jag minns den. sid13

 

Dödstäda är ett lantligt uttryck. Att man i god tid ser till att städa undan allt sånt som kan störa alla nära och käras goda minne av den som snart skall sluta sin tid på jorden. [...] Givetvis också att man tar tillfället att ge sin syn på saken, medan man ännu har chansen, för att till sist kunna andas ut i förtröstan på den fördragsamhet från omgivningen som endast kommer de döda till del. sid 357

 

Hm, det känns som att det är ett sätt att gardera sig och ett kanske lite sviktande minne. Men samtidigt, en bok för efterlevande. Det känns lite märkligt att inte veta men å andra sidan, läsupplevelsen är ändå lika bra.


Om man ser till Geijeraffären som upptar en viss del av boken. Vad ska man dra för slutsats av det. Är det sant eller inte? Han nämner personer vid namn, för det kan ju inte vara så att han tänker, hm jag ska såga Peter Bratt men jag kallar honom för.......ja just det Peter Bratt är ett bra namn på honom. Inte den andre journalisten som hade med IBaffären att göra eller nåt liknande. Nej helt klart uttalat. Kanske det är de sidorna som är självbiografiska, ett sätt att erhålla fördragsamhet för det som hände. Kanske är det därför boken skrivs....?


Allt det övriga, mammans tillkortakommanden, pappans heoriska framtoning, systerns osynlighet, alla barnen, de tre fruarna, där finns ju de som kan ge sin syn på saken. Så där blir det mer romanfiktivt.

Jag gillar att han tar med titeln på några av sina böcker här och var, en slags metaskrivning om titlarnas betydelse. Vilket jag som tidigare läsare naturligtvis undrat över, Faller fritt som i en dröm t.ex En poetisk titel för en deckare tänkte jag då det begav sig för den boken. Nu förstod jag den plötsligt.

Ja, jag vet inte, vad det nu spelar för roll som Persson själv säger (sid375). Rätt så intressant var det i alla fall.



Läst 2011

 

Av violen - 17 oktober 2011 13:04

   Macbeth: Klassiska seriealbum *** (uHci)


Album två var riktigt avancerat tecknat. Bilderna var grymma men vackra. Jag fick inte riktigt nåt sammanhang i texten tyvärr, borde nog ha återvänt till personförteckningen i början lite oftare. Men det känns som att det här med seriealbume är här för att stanna. Nu ser jag fram emot nästa, Jane Eyre.



Läst 2011

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se