Cross, Mason: Ett långt spår av blod

Det var det värsta vilken hemsk bok! Cross, vem är du som kan tänka ut så äckligt våldsamma sätt att ta död på folk?
Jag borde ha blivit misstänksam när Lee Child berömmer boken på omslaget. Försökte en gång läsa honom men gav upp, av samma skäl som jag kommer att ge upp den här boken. Så mycket blod (titeln varnar ju) som rinner i den här boken står jag bara inte ut med. 

Tack Modernista, men nej tack. Här går min gräns. Med råge.

Men så läste jag på en blogg att den här deckaren var riktigt bra. Och eftersom början, trots sin våldsamhet, väckt min nyfikenhet fortsatte jag läsa. Och läsa. Och läsa.

Ett långt spår av blod visade sig ha flera förtjänster. För det första är mördaren känd från början. Vilket jag uppskattar. Sen var den bitvis väldigt spännande. Kändes skrämmande aktuell. Och det gick bra att hänga med hela tiden. Slutet gör sig bäst på bio om man säger så. 

Men annars, mycket bättre än jag trodde.

Inga fler betyg till deckarna, jag har ändå aldrig gett mer än *** oavsett.

Tack Modernista

Tiden är inte än av Elin Boardy.

  Lessing, Doris: Till rum nitton ****

Lessing är sorgligt eftersatt i min litteraturläsning. Men ska jag döma efter den här novellen måste det bli ändring på det.

Den här historien,Till rum nitton, dyker upp i olika skepnader lite nu och då. 

Essbaum: Hausfrau

Wolf: Ett eget rum (läst men inte dokumenterad)

Boardy: Allt som återstår

Perkins Gilman: Den gula tapeten 

 Eller som det beskrivs här

Mycket fängslande berättelse om en kvinna som känner sig fången i sitt äktenskap och i sin roll som kvinna. Förtrycket av detta fångenskap leder sedan till att hon blir galen.

(Jag är faktiskt intresserad av fler tips på liknande böcker. Den utmattning och depression som breder ut sig hos kvinnor idag känns faktiskt igen även i dessa böcker, eller hur? Resultatet blir ju dessutom helt förödande.)

Nåväl, Susan i Lessings novell gör ju verkligen försök att rädda sig själv, men när Mors rum också invaderas (av brist på respekt) måste hon söka sig vidare. Slutet är verkligen inte bra.

Helt klart bäst av novellerna som alla var intressanta. 

ÄR  HÄR     HÄR    HÄR  

  Munroe, Alice: Dolly ***

Det känns som jag läst det här förut. Eller något liknande. Eller är det en annan poet som också skriver dikt om andra och oron river i hustrun?

Jag vet inte, minns inte, men sorgligt är det med poeter och deras kvinnor.

Läst 2017

Klassikerserien från Novelllix:

  Läste Böll ett tag på gymnasiet. Glömde aldrig den här. (Och doktor Murke)

 vill ständigt läsa Tyler, men det blir inte av....

   Ryska klassiker, såklart

    Plötsligt vill jag läsa noveller, Ahlin är inte sämst.

  Salomonsson, Anita: Ängeln i posthuset ***

Jag har läst flera av Salomonssons böcker och de är alltid läsvärda, mest för de som kommer från västerbottens in- och kustland skulle jag tro. 

Den här boken är inget undantag. Men hade den handlat om min hemby skulle jag förstås ha läst den med ännu större förtjusning. För så är Salomonssons böcker, de har hög igenkänningsfaktor för de som levt och verkat i de byar hon berättar om.

Salomonssons kvinnoporträtt på hennes moster beskrivs så oerhört naket och inpå skinnet. Här speglas de norrländska (västerbottniska) levnadsvillkoren som kanske var sig lika i alla byar överallt, vad vet jag. Det här är ju fiktion (?)  blandat med Salomonssons minnen, medan den ensamståendes utsatthet, längtan, lojalitet speglas på ett kanske lite rörigt men mycket trovärdigt sätt. Slutet, ska inte avslöjas, men de sista sidorna berörde mig djupt. 

Hon kan inte mäta sig med Lidman, Enquist, Lindgren men hennes böcker kommer att leva länge som tidsdokument. Hennes produktion är en stor kulturgärning. Även om hon debuterade sent, har hon hunnit med ett antal böcker. Jag har inte läst så många inser jag nu, bara de fetstilta. 

• 1994 – Änglabilder
• 1995 – Genom tidens handflata
• 1996 – Vackrast var ändå mamma
• 1998 – Det gudomliga barnet
• 1998 – Mannen på myren
• 2000 – I själen förskräckt
• 2004 – Armade cykel
• 2007 – Vattenbärerskan
• 2010 – Lika som kärlek. Sammanliggningen i Lubboträsk
• 2013 – I enslighet framfödt
• 2015 – Oloflig beblandelse
• 2017 - Ängeln i posthuset

Läst 2017

22 februari startar bokrean.

Här finns en sida som ska samla alla bokrealänkar.

Varför är jag så glad inför det?

mina bokhyllor är fulla av olästa (och lästa) böcker.

Ja, mitt huvud är fullt av ord,

och biblioteket får besök varje vecka.

Men det är omöjligt att ignorera bokrean.