Said, Samir: Väldigt sällan fin ***

I början var den här boken så intressant. Jag gillade det egensinniga språket, jag gillade Noha och hans skygghet.

Men sen, när handlingen flyttade till Eritrea, blev det liksom otryggt. Texten hakade upp sig ibland, det kändes som att Said dolde någonting. Det kan vara medvetet, en rädsla över att inte heller höra hemma bland släkten. Och det kan vara omedvetet, ett resultat av Nohas rotlöshet.

I vart fall levde den inte upp till mina förväntningar, som faktiskt var väldigt höga. Men visst, Noha gör en bildningsresa åt motsatt håll liksom. Återvänder "hem" och finner en far, ett land, en slags förklaring. En besvikelse över att fadern svikit honom och inte låtit honom pröva sina vingar utan att han varit fast i religionen och inte vågat leva, fått leva. Som fadern tydligen gjort. Sorgset känns det när boken är över. Men det känns ändå som Noha lärt sig nånting väsentligt, jag önskar honom all lycka!

Läst 2013

   Enquist, P-O: Liknelseboken **** (mp3)

Det är en njutning att höra Enquist läsa sin bok. Även om jag inte riktigt förstår varför boken har skrivits. Kanske hade jag gjort det om jag läst hans memoarer, som stått på läsalistan sen den kom, före. För det verkar ha kommit fram ännu mer om barndomen, ungdomen och Enquists liv (?).

Är allt sant, är det fifty-fifty eller är det här en av de större skrönor Enquist muntert skrivit? För jag drog på munnen ganska ofta.

Jag kom osökt att tänka på en novell ur Torgny Lindgrens bok Merabs skönhet; Störstorden. Där är det en predikant som förför en kvinna med ord, precis som kvinnan i Larsgården gör med den unge pojken (Enquist?). Jag tror att en jämförelse mellan de två berättelserna skulle ge ett intressant resultat. Vänd på perspektivet men skriv samma story.

Nåväl, jag vet inte om det här är Enquist eget Memento mori, de döende vännerna nämns frekvent, eller om det verkligen är ett försök att skriva en kärleksroman. I vart fall var boken verkligen värd att lyssna på. Jag gillar de lokala uttrycken och det saktmodiga talet. Ibland är det lite väl mycket upprepningar, högerhanna, vänsterhanna osv. Men det gör ingenting. Det är bra!

Läs eller hellre, lyssna!

Läst 2013

    Grebe, Camilla/Leander- Engström,Paul: Dirigenten från St Petersburg ***+

En spännande bladvändare. När läste jag en sådan? Nu har jag gjort det. Den var väl rå för min smak, det ska erkännas, men utöver det var den lättläst, spännande och helt möjlig att hålla ihop persongalleriet, som dessutom inte var platta utan högst levande. Det är ju lovande inför kommande böcker.

Visst, Toms gåta var lite väl uttjatad när den väl uppdagades och att alfapetet skulle ha en roll utöver det vanliga förstod jag tidigt plus lite annat personligt i Toms liv. Men det gjorde liksom ingenting, berättelsen flöt på och jag lärde mig lite om Rysslands företagsklimat också (inbillar jag mig i alla fall). Får jag tillfälle kommer jag att läsa fortsättningen. Tre böcker planeras. Så det kommer två till.

Tack Booked

Läst 2013

spänningsutmaning maj hos enbokcirkel för alla

________________________________________

Njursjukdom i boken:

[...] kom han ihåg att han var på sjukhuset med sin njursjuka fru. sid 268

   Rossholm, Elisa: Jag sträcker ut handen mot evigheten ****

(efter Mary Wollstonecrafts: Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark)

Även om jag inte är riktigt bekväm med det konstnärliga klipp och klistra uttrycket i denna bok om Mary Wollstonecraft, så förstår jag fullt ut dess innebörd. Det är en kvinna i kamp som boken skildrar. En kamp för sitt barn, sitt förhållande, men mest en kamp för sig själv. Iakttagande omvärlden finner hon slutligen sig själv. 

Och de avslutande orden

- och livet är mer än en dröm

skänker ett hopp som inte visar sig bestå, både hennes och dotterns liv blir dystert.

Men den nordiska resan blev ändå livsbejakande om än bara för en stund.

En intressant och gripande bok.

Läst 2013

   Holmberg, Bo R: Bedragarna ****

Det är inte många böcker jag läser direkt de kommer, men när en bok i Morellserien ges ut är jag alltid på.

Den här var riktigt bra, faktiskt spännande och mord* kändes i erfarenheten. Dvs jag vet mycket om hö och hässjning (här snarare avhässjning=höintaget). Nog spoilat.

Det här är polisarbete i början på 50-talet och kvinnoförtryck så man vill gråta. Ja, utnyttjandet av kvinnor, särskilt ensamma sådana känns in i märgen. De behövde verkligen en man som ställde upp för dem. Inte konstigt mammorna på 40- och 50-talet ville ha sina döttrar gifta. Boken känns helt klart trovärdig.

Det här tillför nånting nytt till Holmbergs författarskap. Jag tror inte att jag tidigare känt mig så upprörd i min feministiska själ när jag läst någon annan av Holmbergs böcker. Bra skildrat. Oberoende vem det handlar om. Ingen är värd ett sånt bemötande.

Jag tänker på skildringen av episoden på bussen, detta att vara allmän, känna hotet, försvara sig och bli stämplad som galen, (vilket kanske behövdes för att våga en sådan sak, protestera). sid 101f

Och det som kunnat sluta hur som helst, jag känner kvinnans utsatthet. sid 83f.

Fler exempel finns också. Intressant.

Nåväl, i övrigt känns det lokala tydligt, i ord och uttryck, Örnsköldsviks stad som hela tiden finns där, Arnäs där det ännu inte var så bebyggt. Kanske att det var lite väl mycket återblickar, men de som inte följt med de äldre generationerna i de tidigare sju böckerna kan ju inte veta förstås. Och jag tycker polisarbetet blir klurigare och klurigare och brottslingarna psykiskt instabilare. Precis som förväntat för den tiden.

Det känns som att Holmberg låter personerna följa med in i vår tid. När jag läst historiska romaner i serie har det ofta varit en svårighet för författaren att gå från det helt fiktiva till den tid när hen har egna erfarenheter. Jag tycker Holmberg har lyckats ovanligt väl med det i denna bok.

Jag ser med spänning fram emot fler böcker om Morellarna. För det är ju så att även 60 och 70 talet är historia nu, trots att det känns som i går.

Tack Ord & visor för rec  ex

Läst 2013

   Lindström, Merethe: Saknade ***

Den här boken gav inte speciellt mycket avtryck. Men jag fäste mig vid ett tillfälle:

Du är så upptagen av böckerna, sa Silje. Det är precis som om det är det viktigaste du har här. sid 146

Jag läste en bok, sa hon[...] Han skrev en massa, och ändå försvann hon nästan helt. Medan han blev mer och mer tydlig. sid 147f

Vad vill Lindström säga med den här boken? Kanske att det skrivna ofta slutar i att författaren blir synlig, att människorna i boken bleknar bort. Skrämmande tanke men det kan kanske vara en förklaring att personer i vissa böcker bara lämnar en. Som Silje skulle ha gjort om hon inte sagt det hon sa ovan.

Läst 2013

   Nayeri, Dina: En tesked jord och hav ****

För att vara debutant skriver Nayeri nästan för perfekt. Så många ord, så lite upprepningar, så spännande inblickar i flickornas liv och en så spännande gåta. Fast jag blev så fångad av texten att jag nästan inte la märke till vad som stod där. Den flöt fram helt utan motstånd, lätt och trovärdig och tappade aldrig tempot. Skickligt!

Att flickorna är tvillingar gjorde mig nyfiken till att börja med, och det kan säkert ha varit ett bra grepp eftersom tvillingar både står varandra närmare än andra syskon och det ofta finns ett inslag av avundsjuka dem emellan. Här finns också en slags motvilja mot tvillingskapet, meningar som "sitt självförakt över att vara tvilling" sid 46 men allt oftare andra uttryck: "magin som finns i att vara tvilling" sid 58 "Alla vet att tvillingar är som en och samma person" sid 78 "Och, tvillingar, sa ni till oss den dagen, ser ni den perfekta symmetrin i mattans mönster? Att båda sidorna är exakt likadana? Hur skulle man någonsin kunna skilja de båda halvorna åt? Folk skulle alltid se att det var en del som saknades." sid 114

Men allteftersom visar det sig att sanningen är en annan och det finns annan kärlek och vänskap än den mellan tvillingar. I detta land, där inget är vad det synes vara, inget sägs rätt ut, får sorg, längtan och besvikelse ta den tid det tar.

En stark berättelse som skenbart handlar om två tvillingsystrar, men egentligen handlar om något helt annat, ett land, en kultur och en längtan att förstå. Som författaren också erkänner, "Den här berättelsen är min dröm om Iran" sid 445. Och det kanske är därför den är så otroligt inlevelsefull, den är en dröm i författarens sinne.

Jag gillade den verkligen, både intressant och gripande men trots sin inlevelse ändå skriven med distans.

Läst 2013

Tack Booked

   Hållander, Marie: Tjänster i hemmet ***

Bakom varje kapitel; ett hem, en vårdtagare, en författare som försöker levandegöra situationen. Ja, jag skriver

försöker för den här boken lyckas inte riktigt beröra mig. Jag menar, stressen, jäktet, anonymiteten, var finns den?

 Hållander försöker, hon vill mycket men kvar blir bara en slags yta. Hon når inte fram till de som framlever sin tid i hemmet, en slutstation innan ändstationen. Och hon når heller inte fram till den unga flickan som vårdar, som har det som jobb.

Ämnet kräver en respekt som inte förnimms fullt ut. Synd.

Läst 2013