Alla inlägg under april 2012

Av violen - 27 april 2012 20:45

   Casta, Stefan: Huset där humlorna bor ***


Böcker benämnda Hcf läser jag ytterst sällan. Så när jag fick den här boken genom Booked så blev jag glad. Nu fick jag chansen. Och även om jag upplevde den aningen (eller ja, mycket) overklig var den kul på sitt sätt. Den speglar ett ensamt barns enorma fantasi som direkt börjar anas med den osynliga hunden som följer överallt. (Den hunden läste jag om för första gången i min barndom, där hette den Ravajack. Osynliga klubben och kungliga spöket av Gunnel Linde) Alltid lika fascinerande den hunden var den än dyker upp.

Och så längtan efter våren, äventyr, sällskap, pappan och även mamman som inte heller verkar ha tid med Myra.

In till ateljén skulle man helst inte gå, i alla fall inte utan lov. sid 17


Inte konstigt att Myra lever i sin drömvärld. På slutet låter författaren henne förmedla det också till läsaren.


Flera gånger hade hon kommit på sig med att tänka på om det hon upplevde med Humlekungen verkligen var verkligt.

[...] kändes det ett tag som det kan göra när man ligger i sin säng på morgonen. Till hälften vaken men ändå kvar i en dröm. sid 114f


Ja, är det inte sådana här fantastiska drömmar författare drömmer när de skriver sina fantasifulla historier? Och skriver de såhär bra kan mycket förmedlas till läsare som än inte stängt av sin fantasi!


Tack Booked för boken



Läst 2012

Av violen - 27 april 2012 20:15

   Strandberg, Mats & Bergmark Elfgren, Sara: Cirkeln ***



Trots att jag inte gillar fantasy, häxor och magi överhuvudtaget så var den här boken förvånansvärt bra. Jag funderade medan jag läste den, varför gillar jag det här egentligen?

Ja, först och främst förstår jag varför ungdomar gillar den, den är ju skriven helt utan bedövning, dvs inga tillrättalägganden och moraliseranden, utan bara rakt upp och ned, såhär, precis så här kan det vara att vara ung idag. Såhär säger man, såhär bär man sig åt. Det coola gänget har sex och de icke coola blir mobbade. Ok. Alltså borde det smyga sig in en och annan kondom och upprättelse för de utsatta. Men det gör liksom inte det. Så det känns att författarna har kopplat upp sin tonårshjärna när de skriver. Och språket är inte uppstyltat utan verkligen trovärdigt. Det kändes nytt på nåt sätt.

Och sen, tjejerna dominerar. Och det jag gillar mest är såklart deras liv, även om jag blandar ihop dem lite nu och då. Det som går mig mest förbi är ändå det magiska, elementen och den svårtydda boken. Det är kanske därför jag inte begriper så mycket av det. Eller inte bryr mig kanske.

När jag vann boken för många månader sen tänkte jag att när jag läst den, vilket lät vänta på sig, att jag inte skulle vilja fortsätta att läsa nästa bok. Men nu vete katten om jag inte vill läsa mer om Engelsfors, dvs Eld. Den verkar nästan ännu bättre innehållsmässigt och språket lär vara lika lättläst i den.


Läst 2012

Hittade en länk där de utvalda finns avbildade, här hos Kimberleys

Av violen - 23 april 2012 11:00

   Strindberg, August: En dåres försvarstal ****


 

Jag läste boken och lyssnade på SR:s bokcirkel. Det var bara så bra.

För han skriver väldigt bra Strindberg, det måste jag verkligen säga. Otroligt lätt att läsa. Och antingen otroligt fantasifullt eller otroligt ärligt. Boken är ju i vart fall verkligen tidlös, visst skulle den kunna vara skriven idag av en ärlig man: så här ser jag på min kvinna, hon ska lyda mig annars...Har hon en passion i livet ska hon ge upp den, men jag behöver inte alls göra samma sak, ljuga får hon inte göra men att jag gör det är ju en annan sak. Otrohet är endast för män dvs den halva av mänskligheten som är som jag. Osv, osv. (fast Strindberg lyckas ju degradera kvinnorna att egentligen inte vara hälften, se nedan)

Tyvärr tror jag att det är precis såhär Strindberg tänker om kvinnor, om sin kvinna. Att anse honom som feminist är ju helt befängt. En man som benämner kvinnor som:

dessa människoapor, halvapor, denna hord skadedjur komma till makten [...] och jag rustar mig för kampen genom att arbeta på en volym avsedd att bli en stridshandske slungad mitt i synen på de emanciperade kvinnorna som begär frigörelse till priset av mannens förslavande! sid 264

Kvinnan, ett nödvändigt bihang till mannen, hans andliga skapelse, har inte rätt till den äkta mannens rättigheter, därför att hon inte alls utgör "den andra hälften" av mänskligheten annat än numeriskt; proportionellt omfattar hon endast den sjätte sjättedelen. sid 265

Kan en sådan man verkligen se kvinnan som sin jämlike?

(Dessutom gav han hösten 1894 även ut en lång essä om kvinnan underlägsenhet.)

Men det finns också mycket intressant i Strindbergs ambivalens inför kvinnan, madonnan eller horan, djuret eller människan, jämlik eller ojämlik? Han älskar hennes kropp men hatar hennes själ. Det är så himla sorgligt och skulle kunna gå att överse med att säga, det är ju bara en bok och vem vet om den är sann?, om inte tankegångarna är så uppenbart aktuella. De gäller både inom antifeminismen och rasismen än idag. Och jag, som tidigare undrat varför Strindberg inte läses, önskar verkligen att han fått vara kvar i glömskan. Han är urtypen för mannen som inte vill va stor, annat än i samhällets ögon där han ska få briljera med sin begåvning och ägna sig åt sig själv som värsta ungkarlen.

Spiken i kistan för mig är ändå när jag läser om när Strindberg slår henne, sid 300f. En slagen kvinna är en lycklig kvinna skulle kunna stå som rubrik. Visst, hämnden är personlig och boken är en hämnd. Men feminist är Strindberg verkligen inte.


Jag läser vidare för att se om jag får något skäl att ompröva min ståndpunkt.


Läst 2012


Av violen - 23 april 2012 10:15

   Fägerskiöld, Katarina: Åsen ***


Den här boken var intressant, även om det var ganska svårt att förstå författarens intentioner med den i början.

 Jag menar, livet på landet är sällan livat på landet. Själv uppväxt på ett småbruk känner jag igen mig till stora delar, bundenheten, slitet, lukterna, farorna. Ansvaret för alla dessa levande varelser, från katten till tjurarna. Det var inte roligare än så här på landet för 90-100 år sen när att födas var att gå ett liv i jordens tjänst till mötes. Vare sig man ville eller inte. Eller för den skull passade.

På det sättet har Fägerskiöld lyckats med den här boken. Sofi kunde ha varit född 1912 och känt på samma sätt, samma rädsla, samma meningslöshet. Men nu har hon möjlighet att tänka tanken, jag slösar bort mitt liv. Och försöka förändra det. Hur, undrar jag verkligen för boken slutar i ett stort frågetecken. Kanske blir det lika samma där hon till slut hamnar eller?


Jag läser boken som ett tidsdokument över jorden, djuren, en yrkeskategori där man inte kan förhandla bort slitet ens med stora maskiner. Det är samma idag men med en enorm skillnad, de som vill kan själva välja det yrket, förr var det vad som stods till buds. Sofi sätts in i sammanhanget utan val, på det sätt som människor gjorde för 100 år sen. Och därmed kan landet skildras helt utan romantisering. Så läser jag boken. Och tänker på generationerna före. Och då växer boken kraftigt.



Läst 2012



Av violen - 19 april 2012 21:45

Nordisk läsutmaning: Åland


Den åländska bok jag valt är Kungens Anna av Ulla Greta Lundberg. Boken handlar om Lundbergs hemö, Kökar och om Anna, en stark kvinna vars öde fortsätter i Ingens Anna som jag kommer att läsa enbart för att jag vill läsa mer. Den hör inte till läsutmaningen.


Med det är den här   som är min sjätte bok i den Nordiska läsutmaningen.



Av violen - 19 april 2012 21:30

      Lundberg, Ulla-Lena: Kungens Anna ***


Direkt jag började läsa den här boken kände jag, nej, inte en bok om fiske! Det ämnet gillar jag nämligen inte. Endast hos Jon Kalman Stefanson är det acceptabelt.

Fast det borde jag ha förstått när det handlar om Åland, en ö.


Fullkomligt vansinnga båtfärder där havet iskallt kastar sig i kaskader över skyddslösa människor, jovisst finns det här. Och det skildras, liksom livet på ön, med inlevelse och närhet. Såklart.


Den  senare halvan lyfte boken! Frispråkigt skildrar Lundberg det provinsiellas möte med staden, oskuldens möte med erfarenheten, känslors möte (och då inte enbart fysisk i bermärkelse utan även själslig) med själviskhetens. Ärlighet och omtanke är inte något att skryta med i Stockholm.


Anna griper verkligen tag om läsaren. En huvudperson är ju alltid speciell men här finns det mycket att hämta:


I alla sina sysslor hörde hon återklangen från andra människor och deras civilisationer. Också hennes tankar och känslor var delar av ett större mänskligt sammanhang, uttryck inte bara för hennes person utan för hennes art.

I lärarinnans böcker kände Anna igen världen och sej själv. Hon hade förutsättningar att förstå ord som hängivelse och fröjd därför att hon var bekant med dess motsatser.[...] Anna var duktig och ansvarsfull. Hon var slagfärdig och ganska munter.  sid 35 (pocketuppl)


Staffan, konstnären har andra erfarenheter.


Nu hade han verkligen behövt pläden: det hade varit ett sannskyldigt offer att ge den åt Anna. Han kunde inte påminna sej när han senast hade offrat någor för en kvinna, och tanken roade honom. sid 81 (pocketuppl)


Kan detta gå väl? Ja, det måste man få veta och senare delen av boken är en annorlunda beskrivning av vibrerande kärlek och människor som pga olika kulturer inte kan mötas, någonstans nuddar mina tankar vid makt och underlägsenhet, gryende feminism och det urbanas (självpåtagna) överlägsenhet.


Jag vill veta mer om Anna, för mig framstår hon som stark, med integritet men ändå så full av känslor. Jag läser snart  fortsättningen, Ingens Anna.


Läst 2012

Av violen - 18 april 2012 15:00

   Lindholm, Margareta: Tan ****



Skogen och Jag går över det frusna gräset är de böcker jag läst tidigare av Lindholm. Och genast jag börjar läsa Tan känner jag igen orden, dess lätta placering i texten.


Vi visas in i ett rum. Doktor Gilbèrt sitter bakom ett stort skrivbord. På bordsytan ligger papper och skrifter i travar. Vi står stilla och väntar på anvisningar. Situationen är ovan för oss alla. Inte ens morbror vet vad vi ska göra, vad som förväntas. Doktor Gilbèr läser ett papper. Jag ser på honom. Hög panna, med en djup rynka mellan ögonbrynen när han läser. Äldre än jag. sid 18


Det är många ord men ändå precis så många ord behövs det. Jag känner som så, det är tankar som är ord som blir text som fästs på papper. Det berör läsaren men inte jaget som lever sitt liv mellan raderna. Det är bra, så väldigt bra! Jag tänker ibland, vill jag veta det här? Vill jag det? Nej, egentligen inte men nu vet jag och stod ut tack vare orden som är en sköld mot det svåra som finns mellan pärmarna.



Läst 2012



Av violen - 16 april 2012 13:15

Perkins Gilman, Charlotte: Den gula tapeten ****


Någonstans hittade jag tips på den här boken. Och den fanns på ett bibliotek nära mig! Det är dags att den ges ut igen tycker jag, mitt ex är från 1990 med stor stil och betecknad entimmesbok, men den skrevs för mer än 100 år sen.

Ett feministiskt verk, absolut. Och det bekräftas också av sidan om författaren på Wikipedia


Gilman såg ojämlikheten mellan könen som ett resultat av den institutionella strukturen, inte något som berodde på biologiska faktorer. Förändringar av institutionerna kunde därför förbättra kvinnans ställning, samtidigt som de också gynnade samhället i stort. Hon föreslog i sina böcker mer jämlika äktenskap. Hon förutspådde också att barnuppfostrand och annat oavlönat arbete i hemmen skulle utvecklas till marknadsbaserad tjänster. På grund av denna inriktningen i hennes ekonomiska böcker betraktas hon idag av många som den feministiska nationalekonomins moder.


Den gula tapeten skildrar på en minimalt antal sidor ett kvinnligt fängelse med en kvinna som går mot ett psykiskt sönderfall. Dessutom är det, enligt den inklistrade lappen från BTJ (?) som så sällsynt sitter på pärmens insida, ett stycke fulländad novellkonst samt att den verkar ha rötter i egna upplevelser.


Jag önskar att det fanns mer översatt av Perkins Gilman, verkar vara ett intressant författarskap.


Läst 2012


Ps hittade en till bok på bibblan, beställer genast! Jungfrukällan heter den.

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards