Inlägg publicerade under kategorin Lindholm, Margareta

Av violen - 18 april 2012 15:00

  Lindholm, Margareta: Tan ****



Skogen och Jag går över det frusna gräset är de böcker jag läst tidigare av Lindholm. Och genast jag börjar läsa Tan känner jag igen orden, dess lätta placering i texten.


Vi visas in i ett rum. Doktor Gilbčrt sitter bakom ett stort skrivbord. På bordsytan ligger papper och skrifter i travar. Vi står stilla och väntar på anvisningar. Situationen är ovan för oss alla. Inte ens morbror vet vad vi ska göra, vad som förväntas. Doktor Gilbčr läser ett papper. Jag ser på honom. Hög panna, med en djup rynka mellan ögonbrynen när han läser. Äldre än jag. sid 18


Det är många ord men ändå precis så många ord behövs det. Jag känner som så, det är tankar som är ord som blir text som fästs på papper. Det berör läsaren men inte jaget som lever sitt liv mellan raderna. Det är bra, så väldigt bra! Jag tänker ibland, vill jag veta det här? Vill jag det? Nej, egentligen inte men nu vet jag och stod ut tack vare orden som är en sköld mot det svåra som finns mellan pärmarna.



Läst 2012



Av violen - 6 mars 2012 14:30

   Lindholm, Margareta: Jag går över det frusna gräset ***


Jag blev verkligen glad när jag för ett tag sen läste Skogen av Lindholm. Och planen har hela tiden varit att läsa mer av henne.

Jag går över det frusna gräset är även den en märklig, sparsmakad historia. Jag blev så ledsen när jag läste den, jag kände källarlukten, kylan, ohyrans närvaro och avhumaniseringen. Boken har många bottnar och och alla är bråddjupa. Vem är ett offer, den källartagna eller den skenbart fria på ovanvåningen?


Och sedan tystnar hon för snabbt.

Det är som han blåser ut henne, som man blåser ut ett ljus. sid 53


Jag tycker ändå inte att den här boken når upp till Skogen. Stilmässigt ja, innehållsmässigt nej. Kanske för att jag inte kan referera till denna på samma sätt. Jag får en känsla av att den utspelar sig för decennier sen, och att den trots allt visar på en ny öppenhet mot "mentalsjukhusen". En öppenhet som hade sina begränsningar i och med att ingen kontroll fanns.


Läst 2012



Av violen - 9 november 2011 10:45

  Lindholm, Margareta: Skogen ****



En sparsmakad bok som faktiskt fick mig att tänka på Korparna. Och min egen uppväxt på småbruket. Och tidens gång. Och framförallt glädjen i att hitta ett nytt författarskap!


Språket är vackert, personerna få, formatet litet - handvänligt, skogens trädgeneration fullväxt. En pärla helt enkelt.


Psykologiskt skarp, medkännande och med sinne för detaljer, ja det stämmer. Så var den här boken och jag vill såklart läsa fler böcker av författaren.


Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se