Direktlänk till inlägg 18 maj 2010

Beyala, Calixthe: Ännu talar träden

Av violen - 18 maj 2010 14:15

Beyala, Calixthe: Ännu talar träden****

 

På den här sidan finns information om författaren som du kan läsa om du är intresserad. Förklarar en del av den här boken bl.a


Väldigt länge sen jag läste nånting liknande måste jag säga. I början tänkte jag att vem är hon som skrivit det här????

Men efter ett tag blev jag fascinerad, här är en bok om afrika som inte är tillrättalagd på nåt sätt. Maken till vansinnigheter. Det är som att möta skrockfullhet parat med narkotikarus och våldsamma mardrömmar. Och fördomar om katter och oskulder. Och om bäbisar som faktiskt figurerar i berättelser om botande av aids än idag.

Nånstans finns här allt det som vår civilisation har rationaliserat bort och trist att säga det men det är dunkla krafter som stannar kvar på sidorna.
Magisk realism är inte min grej men här lever ju folk den magiska realismen. Men det är bara de svarta som ser det, den vite mannen förstår ingenting eftersom allt är dolt för honom.
Gröna andar är de mest frekventa inslagen och eftersom boken är indelad i olika "kapitel" borde nog varje sådant analyseras för sig för att göra boken riktig rättvisa.
Tionde aftonen skildrar till exempel en strid mellan hövdingen och en ond ande, en mamiwaterkvinna. Man skulle kunna ta ett utdrag från den delen och filma den och göra en skräckfilm av alltihop!
Jag gick ut på gårdsplanen. En grupp möss dansade svans i svans. Andar lekte kurragömma bland träden och omgav tillvaron med ljusgloria. Somliga förvandlade sig till jättelika bananträd som böljade i vinden, så brast de ut i skratt och försvann. Andra lät sina ansikten framträda i själva barken, så skrattade de och löstes upp. En av dem med ansiktet omgivet av oleander gjorde tecken åt mig att följa efter. Jag sjasade bort den med handen. "Vi är inte från samma värld!" skrek jag. Den sträckte på sig, snuddade vid himlen och spottade ett eldregn. "Du är inte snäll mot mig, din elaking!" Sedan försvann den gnällande. Jag tvingade upp min ande till en punkt där den kunde överblicka den välbekanta omgivningen. sid 146.

 

Det är verkligen en komplex bok, utan försköningar. N-ordet används som den naturligaste sak i världen och på sitt rätta sätt dessutom, vilket inom parantes sagt verkligen visar på varför det inte bör användas enligt mig, inte enligt författaren själv se länken ovan. (Men i den här boken känns det helt ok för hela boken är ett steg bort från all försköning). Kvinnor våldtas och misshandlas, månggifte är naturligt, andar och trollkarlar och hallucinationer verkar fritt, kolonlialiseringen och krigen får en stor roll i folkens liv. Och Eden, huvudpersonen slår tillbaka men uppnår egentligen ingenting med det. En kort stund får hon uppleva kärlek, så kort att det nämns enbart i några meningar. Hennes liv är en förvirring och en plåga och en strid. Hon är inte vacker och därmed dömd. Låter lite modernt västerländskt på nåt sätt......Och förklaras också av att författaren är feminist, länken ovan igen.

 

En märkligt bok. Som naturligtvis inte är helt sann utan en blandning av skrönor och fabler och myter. Men ändå.......

Väldigt lite är positivt i den här boken. Även om det på bokens sista sida står att det var en förtrollad tid då gudarna talade till människorna osv. Så skildras inget av det här.

Och bokens sista mening är:

 Om nu inte detta glansfulla förflutna på den svarta kontinenten bara var ett dåligt skämt. sid 352


Beyala har verkligen skildrat Kameruns "mörka hjärta". Men det känns som det var mörkt redan innan den vite mannen kom.....mycket ovanligt måste jag säga. Så svart så mörkt så dystert och ändå så levande, hjärtslagen känns i den här texten. Kanske man kan skymta färgen på afrikas själ i den här boken? Och kanske att det förflutna inte var så glansfullt ändå? Särskilt inte för kvinnorna......Beyala är modig och när jag nu läst länken ovan inser jag att jag tänker rätt, hon är utsatt för kritik.


Vill du verkligen få en läsupplevelse och något att fundera på ska du läsa den här boken. Jag glömmer den inte. 

 

Läst i Bibliophilas Afrikautmaning

 

Läst 2010


 
 
Ingrid

Ingrid

19 maj 2010 13:10

Jag kan bara hålla med- en absolut oförglömlig läsupplevelse. Undrar hur Beyalas andra böcker är? Fast "Ännu talar träden" ska vara den mest "afrikanska". Hur som helst- jag är väldigt nyfiken på författarinnan.

http://ingridsboktankar.blogspot.com

 
Freja

Freja

29 oktober 2013 23:31

Ja, precis så, inte förskönat, inte tillrättalagt, helt främmande för mig och en sann utmaning att läsa och ta till sig, men jag är glad att jag gjorde det!

http://frejareddevil.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av violen - Tisdag 26 sept 08:00


Veckans topplista hos Johannas deckarhörna Vecka 39: Psykologiska thrillers just nu Ja här kommer jag nog att få många boktips men knappast kunna ge några. Jag läser visserligen deckare (och thrillers) ibland men det är mest för att jag får ex...

Av violen - Tisdag 19 sept 09:00

Veckans topplista hos Johannas deckarhörna Vecka 38: Höstkänsla   Jag sökte på höst i mitt biblioteks katalog och hittade ordet i titeln på ett antal böcker, påfallande många skrivna av män. Så därför får höstkänslan bestå av fem män som s...

Av violen - Måndag 18 sept 16:00


  Westö, Kjell: Den svavelgula himlen ***   Det blir svårt att reflektera över den här romanen. Jag gillar flytet som såklart finns även i Hägring 38. Det är nånting med texten som gör att jag läser även om innehållet inte riktigt tilltalar mi...

Av violen - Lördag 16 sept 09:15


  Berry, Flynn: Sargad   Äntligen en deckare skriven av en kvinna för kvinnor. När jag hade läst klart var det som att jag tagit del av ett feministiskt manifest. Ett manifest där kvinnor är människor. Dvs de tillåter sig känna efter och erkänna...

Av violen - Tisdag 12 sept 08:00


Veckans topplista hos Johannas deckarhörna Vecka 37: Bokomslag på temat blått   Fem böcker lästa 2017 på temat Bokomslag blått             ...

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se