Inlägg publicerade under kategorin Sjukdom

Av violen - 27 februari 2023 10:45

Nord, Cicci: Organ tur och retur ***

 

Böcker av transplanterade finns det inte så många av. Därför är det mycket vällovligt av Nord att skriva den bok hon önskade hade funnits när hon transplanterades med njure och bukspottskörtel från en avliden donator. 

 

Det är en fartfylld bok av en energisk person. Boken bygger till stora delar på den FBsida som Nord hade och hennes konversationer med sina följare. Något som höjer innehållet ett snäpp, eftersom själva FB är och framförallt har varit, en stor del av mångas vardag. Därför är det intressant att följa med i flödet, även om jag tyvärr inte gjorde det IRL när det skrevs. 

 

Därför är tiden före transplantationen, dialysen, resorna, familjen, läkarnas bemötande och våndan över alla beslut som ska fattas inte tillrättalagda. Ofta tenderar ju tiden innan att falla i glömska eller i alla fall tonas ner ordentligt om operationen går bra och måendet går upp som en raket, men här är det inte så. Det ger boken en slags fascinerande grym verklighetsbeskrivning som kanske inte gör den njursjuke läsaren så hoppfull. Men man kan också säga att det är inte bättre än såhär att ha dialys och känna sig utsatt, det är den sjukes realitet helt enkelt. Man kan bli ödmjuk, rädd eller som Cicci, förbannad på det som händer.

Njursjuka är ingen homogen grupp, vi är alla olika. Numera är det många bland de som har living donor som inte behöver ha dialys alls. De mår naturligtvis dåligt, är trötta och längtar lika mycket som andra till sitt nya liv. Men de slipper operationerna före dialyserna, själva dialysen och är ofta i sämre skick. Men alla som får chansen till ett nytt längre liv känner skillnaden före och efter. Förhoppningsvis går det bra för de flesta och får, liksom jag själv, tacka vetenskapen som låtit så många uppleva en transplantation. 

Av violen - 25 november 2022 21:15

Wiman, Björn: I en sal på lasarettet : en berättelse om min mamma, tuberkulosen och folkhemmet ****

 


En bok jag lyssnade på i många timmar, men som jag gärna skulle ha läst och kanske framförallt ägt för att få markera allt jag lärde mig om denna sjukdom, och historien om folkhemmet, men kanske framför allt för igenkänningens skull. Jag låg mycket på sjukhus i min barndom, tidsmässigt senare än tbc:ns härjningar. Och därför skonad från den tid som var innan blickarna vändes mot barnen som barn, och att omsorgen därmed blev en helt annan, mjukare, vänligare. Och jag hade turen att få uppleva den istället. 

 

Någon reflektion av boken är inte lätt att göra, men i en sammanfattning kan jag lägga fram en mycket läsvärd bok med ett stort mått svensk historia och med många och långa exempel på den tidens smittsjukvård. Helt enkelt en ordentligt intressant bok.

 

Läst 2022

Av violen - 22 juni 2021 15:15

Baron, Elliot: Vi kommer med hjärta hem till dig ****

 


Är det här verkligen poesi, kanske vän av ordning frågar. För boken är märkt Hc.03 Men det kanske är poesinoveller (finns genren eller?) för det är korta noveller om de människor som lever där i utkanten och behöver hemhjälp. Eller vad heter det nu då? Jo hemtjänst.

Det är många som får komma till tals genom att de befinner sig där författaren jobbar, de är i behov av hemtjänst och den är tydligen privat. På vänster sida pågår hela tiden meningar som fladdrar runt i vårdgivarens tankar. Och till höger finns de behövande, sammanblandade till fulländning för att inte kännas igen (skulle jag tro).

 

Om du börjar sommaren missnöjd med det ena eller det andra, ta en stund och läs den här boken. Jag lovar, du kommer att ändra uppfattning om hur olycklig du är just nu. Här snackar vi nämligen för alltid ensamhet, pandemi eller inte. En personlig integritet gällande kroppen och dess intima delar, som det bara är att glömma. Här snackar vi tunga jobb och stressande scheman. Här snackar vi slutet.

 

Elliot har tagit till ett grepp; hemtjänstens terminologi möter den åldrande befolkningens utsatthet. Han har lyckats väl.

 

Det här är hans debut, men jag känner att det kommer att komma mer. Hoppas det.

Av violen - 29 mars 2021 15:00

Schulman, Ninni: Flickebarn nr 291 ****

 

En mycket bra självbiografi. Jag har läst några deckare av Schulman och gillar hennes språk. Här skriver hon suveränt om sitt liv, sin separation parallellt med sin barndom och dess sjukhusvistelser, och hur hon bearbetar dessa hos en psykolog. Mycket intressant. Jag citerar nedan de klockrena funderingarna kring vistelsen på sjukhuset och hur anknytningeen har betydelse för hur man mår senare i livet. Dessutom skriver hon en del om den skam hon känt inför sin kropp, och rädslan att inte få vara älskad. 

 

Schulman är modig, och hon kämpar väl och når framgång. Det gör mig så glad. En så läsvärd biografi.

 

 

 

"Idag har man fastställt att barn som vistas på sjukhus kan ha samma psykiska symptom som barn som utsatts för övergrepp."

"Men det var ju ingen som ville mig illa", säger jag.

"Nej, givetvis inte, men det förstår inte ett litet barn som blir fasthållet och plågat. Ett barn kan omedvetet tolka plågsamma undersökningar som ett straff."

Blev jag plågad? Kände jag mig straffad?? Jag slår ifrån mig.

"Påföljden man kan se är bland annat depressioner och ångest, i synnerhet separationsångest. Men du vet inte exakt vad du utsattes för?"

"Nej." sid 31

 

 "Barn med otrygg-ambivalent anknytning bär med sig en erfarenhet av att ibland bli omhändertagen, ibland bli avvisade när de söker hjälp och tröst. Osäkerheten gör att de känner separationesångest och rädsla. De är i stor utsträckning känslostyrda.

Som vuxna uppfattas de ofta som kreativa personer som har nära till singa känslor. I nära relationer skrämmer de ibland iväg människor med sin starka önskan om närhet. En del är så rädda att bli övergivna att de istället undviker relationer." sid 130f

 

 

 

Av violen - 24 mars 2020 19:41

Vigan, Delphine de: Om det inte vore för dig ***


Jag läser inte gärna böcker om dementa personer. Men jag hade faktiskt ingen aning att den här boken handlade, kanske inte fullt ut om det, men om afasi.


Vigan är en författare som jag alltid läser och visst, det här var bra, men styrkan ligger inte i handlingen utan i språket, som väl skildrar hur afasi kan vara. Det kändes som att jag fått en lektion i hur det yttrar sig, och dessutom en ärlig sådan. Så jag lärde mig en hel del. 


Men hade jag vetat hade jag avstått.

 

Av violen - 2 januari 2020 20:15

Lundberg, Andreas: Ofarbar tystnad ****

 


Redan i Lundbergs bok Storm i den pelare som bär kunde ett skälvande gudsrop anas. Än mer i denna, där Lundberg befinner sig på ett kloster där ju Gud borde vara närvarande. 

Och det här är en uppgörelse med den Gud som Lundberg slutat tro på och det gör ont, ont.

 

Fantomsmärtorna efter en Gud man slutat tro på sid 97

 

Man ger den drunknande lugnande medel, den brinnande smärtstillande, i stället för att dra upp honom ur havet eller släcka elden. sid 99

 

Det finns två vägar: den ena är livets och den andra dödens.*

Men det finns också en tredje väg: den levande dödens väg. sid 144

 

En bok om en man vars kropp är en enda fantomsmärta efter en gudsamputation, full av lugnande medel mot smärtan och som går fram på den levandes dödas väg. 

Det är Lundbergs bild av den psykiska ohälsans helvete.

 

Ja, han (Jesus, min anm) förlät sina bödlar. Jag förlåter inte ens mig själv. Älska dina fiender, så som dig själv. Men om man hatar sig själv? Om man får sin identitet genom hat? Då förlorar man sig själv genom att älska. Man bara försvinner. sid 71

 

Det här är en svår bok, det här är en tung bok, det här är en snudd på äcklig bok. Kyrkans köttgödsel. En grumlig blodsörja [...]  osv, osv. Vem vill läsa det, veta av det?

Ibland finns bilder av korset där Jesus är rent ut sagt vacker, ren och prydlig. Men så var det inte. Kyrkans kvinnor och män måste förstå att korset också avspeglade den psykiska smärtans sörja. Och börja förmedla denna förståelse till de av fantomsmärtor plågade människorna. 

Kanske de skulle börja med att läsa den här boken. 

 

 

 

 

 

* Didache

 

Av violen - 8 november 2019 13:00

Kivelä, Malin: Hjärtat ****

 


I början var den här boken rörig. Och länge visste jag inte om barnet överlevde eller inte. 

 

Men sakta letade sig texten in i mitt hjärta. Osentimentalt och självcentrerat skildras mamman som får sitt tredje barn, fött med hjärtfel. Hennes ensamhet, oro, bortkopplande från allt utom sig själv och i viss mån barnet. Definitivt från de andra barnen och mannen som finns där nånstans, utan att riktigt förstå och helt klart utan att kunna vara stöttande, i alla fall så att hon kan uppleva det så. 

 

Jag kommer på mig med att inte känna medlidande, men faktiskt, jag förstår mer än jag brukar göra när jag läst andra liknande böcker. En förstående kyla finns i mig genom resten av boken. 

Såhär är det, så förvirrad blir verkligheten. Kronologin finns ibland inte, men ändå håller boken ihop. 

 

En ärlig berättelse, utan publikfrieri. 

Av violen - 18 oktober 2019 14:15

Lundberg, Andreas: Storm i den pelare som bär ***

 

En väldigt intressant bok som trots det lämnade mig aningen oberörd. Jag undrade hela tiden varför jag bara kände förståelse men ingen direkt sympati.

För det här är ju verkligen en stark berättelse, nedskriven i sjukdomens intensiva skede, utan censur. Enligt författaren minns han inte vad han skrivit, och det kan förklara en del. Lundberg är helt klart en intellektuell person, och hans stoff är hans tankar, just då. Och de är inte vackra, de är inte vädjande, de bara väller upp. Vem vill och vågar läsa detta? Vem vill veta sanningen. Dock är det sjukdomens sanning och ingenting annat. Men smärtan är densamma.

 

Min skalle är en urkrattad ugn. Aska och jord hårt packad i ögonhålorna, runt käkbenet och i näshålet. Du står i porten som en stjärnförmörkelse, mörker i mörker. Det knakar och knarrar här nere i jorden, som på ett skepp. Hur länge har jag varit död?


 

Huden rullades av, skallen bröts upp, så att smärtan inte skulle ha någon gräns. Chockens vidgade sönerfall, elden som vitnar utanför fönstret. sid 79

 

Går det att utläsa en gudstro, som här krackelerar? Det känns ibland så.

( Kanske att kristendomen inte vill förstå att i ett rasande sjukdomsförlopp hjälper inte böner. Därav det förakt som under lång tid vidhäftat, och gör så än, de av ångest drabbade. Jag ryser när jag tänker på de ord om självspillningars plats på kyrkogården som än idag kan höras. De, som borde få de mjukaste täckena nedlagda i kistan och placeras så nära Gud som möjligt. Riktigt nära.)

 

 

Efterordet gjorde mig glad, för författarens skull.

 

Nästa bok av Lundgren kommer nu, Ofarbar tystnad. Den handlar om tiden efter utskrivningen. Jag vill läsa.

 

 

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards