Inlägg publicerade under kategorin Biografier

Av violen - 31 juli 2023 14:30

Carlsson, Ingvar: I sällskap med döden ***

 

Ingvar Carlsson har jag alltid betraktat som en torr, lite tråkig men plikttrogen person. Efter att nu ha läst han självbiografi (?) inser jag att han verkligen är precis så. 

 

Men varför ska alla vara lustigkurrar? Han axlade ansvaret efter Palmes död, något som faktiskt ingick i hans arbete, och slog tydligen på någon slags autopilot som gjorde att han upplevdes som kall efteråt. Det stämmer, även jag tyckte att han verkade oroväckande oberörd. Samma sak vid Estonias förlisning. Här i boken ger han förklaringen, han lägger sina egna känslor på is och går helt in i sitt ansvar. Vad det gör med honom personligen i förlängningen ger han inget riktigt svar på. 

 

Boken är väldigt liten till formatet, men innehöll överraskande mycket information. Och tog längre tid att läsa än jag trott. Kanske för att allt kändes igen. Den anonyme statsministern var med i ett svenskt turbulent skede. Mordet på Palme, motståndarnas segrar i valen, Estonia, inträdet i EU. 

Det som trots allt berört honom mest är nog ändå hustruns insjuknande i demens. Denna intelligent, smarta kvinna som han levt sitt liv med, fast hon hela tiden fått leva i skuggan av honom. Sorgen över sjukdomen, glädjen över döttrarna, där kommer människan Carlsson äntligen fram.

För som sagt, lite tråkig med plikttrogen fortsätter han att leva sitt liv, i sällskap med döden.

Av violen - 7 juli 2023 14:15

Jonsson, Elgard: Tokfursten ***

 

”I mitten på 1970-talet kom den unga kuratorspraktikanten Barbro Sandin till Säters sjukhus. I en sjukhuskorridor mötte hon Elgard Jonsson. Hon var 23 år, han ett år äldre. Som 16-åring hade han fått diagnosen schizofreni. Wikipedia


Elgard, eller Tokfursten, som han kallas, skildrar här sin tid på mentalsjukhuset, poetiskt och naket och framförallt ärligt. Elgard Jonsson skriver dock själv Jag gör inte anspråk på att denna beskrivning av sju år på dårhus ska uppfattas och bedömas som en sann skildring. När man är helt galen så är man inte omdömesgill utan helt upp- slukad av sina föreställning om "den andra sidan". Utifrån denna förvrängda världsuppfattning är det dock en "sann skildring". 


Det här är en bok inifrån en schizofren människas tankar. Mycket läsvärd och ger stor inblick i mentalvården på 70 och 80 talet.

 

Och det man också uppfattar är hur Elgard inte skulle ha haft någon chans om inte Barbro Sandin modigt beslöt sig för att hjälpa honom. 

 

Jag har alltid haft en känsla av att Elgard Jonsson målat tavlor men jag hittar faktiskt inget om detta.

 

 

 här finns boktips.

 

 

Av violen - 19 februari 2023 00:15

 Mukasonga, Scholastique: Barfotakvinnan ***

 


Jag ville tro att jag skulle få veta mer om folkmordet i Rwanda innan jag läste den här boken. Men den handlade mest om Mukasongas mamma och benämns också biografi. 

 

Det var en intressant bok, med levnadsbeskrivning av mammans och Mukasongas eget liv. Folkmordet antyds endast vid några tillfällen.

Eftersom jag läst mycket om folkmordet var det lite märkligt att koppla bort det och inse att det jag läser är en levnadsbeskrivning över det liv Mukasonga och hennes mamma levt. Där fanns  en fin skildring av tutsiernas sätt att leva, dock utan kor eftersom de tvångsförflyttats.

 

Kanske är det förbehållet rena reportageböcker såsom Gourevitch, Philip: Vill vill upplysa er om att ni kommer att dödas tillsammans med era familjer att skildra den brutala verkligheten. Kanske är det omöjligt att nämna det förfärliga i mer än korta meningar. 

 

Av violen - 2 oktober 2022 16:30

Ypi, Lea: Fri ***

 

Albanien var ett vänsterns föregångsland när jag växte upp. Det enda land där man lyckats införa ateism. Det var fascinerande, för vid den tiden var jag mest inne i Love peace and understanding...i Jesu namn - stuket. Så Albanien behövde hjälp för att ge kristna sin frihet igen.

 

 I Fri berättar Ypi  om sitt liv, först i ett isolerat land där straffet för olovlig utresa är dödsstraff, sen i ett så kallat ”fritt” land med marknadsekonomi och inbördeskrig (pyramidkrisen). 

Där de levde med fokus på arbetets utförare, en vacker tanke, och inte dess kapitalistiska ägare.

 

”Vår lärare Nora hade förklarat att utanför Albanien visste folk inte namnet på den som tillverkade saker, namnen på arbetarna. Hon berättade att i väst kände man bara till namnen på fabrikerna där sakerna tillverkades, människorna som ägde dem och deras barn och barnbarn.”

 

När regeringen faller, efter farbror Envers död blir det plötsligt ett kapitalistiskt land av Albanien. Dvs ett land fyllt av girighet och avundsjuka.

 

”Väst hade ägnat decennier åt att kritisera öst för dess stängda gränser, bekostat insatser för att kräva rörelsefrihet, fördömt det omoraliska hos stater som inte erkände rätten att ge sig av. Exilalbaner hade tagit emot som hjältar. Nu behandlades de som brottslingar. […] vilket värde har rätten att ge sig av när det inte finns någon rätt att bli mottagen? Var gränser och murar förkastliga enbart när deras syfte var att hålla människor inne till skillnad från när de höll människor ute?”

 

 Ypis nyanserade funderingar sätter fingret på direkta och indirekta tvång och hur övergången från socialism till liberalism medför förändrade tankesätt och normsystem. Det första hör samman med solidariska ideal exempelvis har en handikappad person inte sig själv att skylla och en socialist ser som moralisk plikt att kollektivt hjälpa personer i nöd. Det liberalistiska synsättet vars ledord är frihet bereder plats för egoism: det är inte mitt fel att hen är i nöd, tänker man.

Min familj likställde socialismen med förnekelse: en förnekelse av det de egentligen ville vara, av rätten att göra misstag och lära av dem, att utforska världen på sina egna villkor. Jag jämställde liberalismen med brutna löften, en raserad solidaritet, med rätten att ärva privilegier och blunda för orättvisor.” Blogg Karenina

 

Boken kändes lite mysig sådär, hyllar hantverkaren, friheten, fri från reklam och varumärken. Ypi älskar farbror Enver och är för ung att förstå att universitetsstudier är ett täcknamn (säkert ett av många) för tid i fängelset. Hon slipper också få veta allt som varit och är, men det som skall komma drabbar henne med fullt kraft, då har hon vuxit upp.

En bra skildring av hur barnet ges frihet att tro på jultomten men slutligen måse inse att det är en lögn. 

 


 

Av violen - 15 september 2022 15:30

Kouchner, Camille: La familia grande ****

 

En sällsamt ärlig och välskriven bok. Övergreppsböcker brukar ibland frossa enbart  i övergreppens art och mammornas tystnad. Men här berättas en verkligt sann historia, med stor ömhet inför offret. 

Boken är en biografi och handlar om författarens styvfar, en uppsatt man som förgrep sig på hennes tvillingbror.

"Jag valde att skriva eftersom jag inte längre kan tiga" säger Kouchner. Motvilligt går hennes bror med på det. Och så blir denna bok till. 

 

Läs gärna den här boken. Den gräver djupt i familjen och syskonkärleken. Och modet att skriva om den vuxnes självpåtagla rätt att kränka sin omgivning, bara för att hen kan.

 

 

Av violen - 21 oktober 2021 11:15

Batthyany, Sacha: Och vad har det med mig att göra? ***

 

Böcker om andra världskriget läser jag sparsmakat nu för tiden. Lägrens fasor är väl dokumentarerat de senaste decennierna. Nu läser jag ibland liknande böcker som den här, när dagens människor söker sina rötter och finner hur det egentligen var för människorna som levde i krigets skugga, men aldrig direkt deltog. 

 

Det här var en fascinerande bok om något som hände som hållits dolt men som kommer i ljuset och låter författaren förstå sitt arv och hur synen på judar faktiskt kunde ta sig vidriga intryck även utanför nazisternas illgärningar. Men kanske det visar att många i själva verket var nazister. 

 

Författaren visar ett stort mod som skildrar det här, osminkat och sant. 

 

Läs gärna den här boken om du, liksom jag, hela tiden söker frågan hur det kunde ske. Här fick jag en aning.

 

Boken är dessutom lättläst, väl disponerad och, faktiskt, spännande. 

 

 

Av violen - 30 mars 2021 20:00

Engelv, Erik: Jag är inte död ***

 

Det känns som att jag nyss läst en likadan bok? Men jag hittar den inte när jag söker.

Väldigt mycket är likt, men det som skiljer Engelvs bok från många andra i liknande genre är att här finns inte bitterheten. Engelv verkar ha god självkännedom, han vet hur livet bland Jehovas vittnen var, han förstår varför han blev så inne i sekttänket och i och med det förstår han när det är dags att bryta. Jag känner beundran för hans sätt att tackla det liv som inte blev, och att glädjas över hur han har det nu. Dessutom lyser kärleken till föräldrarna genom, det gjorde mig så glad. 

En sak som jag lärde mig är att det tydligen är möjligt att föräldrar med "döda barn" dvs avhoppare, kan besöka dem i vissa situationer. Det gjorde mig också glad. Visserligen är det säkert så att många ändå inte gör det, men i Engelvs fall hände det. 

 

Har Engelv skrivit boken själv kan han fortsätta och skriva mer. 

Av violen - 29 mars 2021 15:00

Schulman, Ninni: Flickebarn nr 291 ****

 

En mycket bra självbiografi. Jag har läst några deckare av Schulman och gillar hennes språk. Här skriver hon suveränt om sitt liv, sin separation parallellt med sin barndom och dess sjukhusvistelser, och hur hon bearbetar dessa hos en psykolog. Mycket intressant. Jag citerar nedan de klockrena funderingarna kring vistelsen på sjukhuset och hur anknytningeen har betydelse för hur man mår senare i livet. Dessutom skriver hon en del om den skam hon känt inför sin kropp, och rädslan att inte få vara älskad. 

 

Schulman är modig, och hon kämpar väl och når framgång. Det gör mig så glad. En så läsvärd biografi.

 

 

 

"Idag har man fastställt att barn som vistas på sjukhus kan ha samma psykiska symptom som barn som utsatts för övergrepp."

"Men det var ju ingen som ville mig illa", säger jag.

"Nej, givetvis inte, men det förstår inte ett litet barn som blir fasthållet och plågat. Ett barn kan omedvetet tolka plågsamma undersökningar som ett straff."

Blev jag plågad? Kände jag mig straffad?? Jag slår ifrån mig.

"Påföljden man kan se är bland annat depressioner och ångest, i synnerhet separationsångest. Men du vet inte exakt vad du utsattes för?"

"Nej." sid 31

 

 "Barn med otrygg-ambivalent anknytning bär med sig en erfarenhet av att ibland bli omhändertagen, ibland bli avvisade när de söker hjälp och tröst. Osäkerheten gör att de känner separationesångest och rädsla. De är i stor utsträckning känslostyrda.

Som vuxna uppfattas de ofta som kreativa personer som har nära till singa känslor. I nära relationer skrämmer de ibland iväg människor med sin starka önskan om närhet. En del är så rädda att bli övergivna att de istället undviker relationer." sid 130f

 

 

 

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards