Smirnoff, Karin: Sockerormen ****

Återigen en riktigt bra bok av Smirnoff. Här vill hon berätta att ingen är alltigenom ond, vilket jag ändå tycker känns lite väl magstarkt när det gäller pedofili. Hellre skulle jag vilja tolka det som att hon beskriver hur en pedofil, eller falsk människa överhuvudtaget, kan gå till väga. Båda sätten att se på pedofilen är ändå ett sätt att ge barnen, som det ju ytterst handlar om, förståelse för hur de kunde gå på alltihop, och även en slags upprättelse och ansvarsfrihet från det som hände. Att det verkligen inte är barnens fel. 

Det blir intressant att se vad Smirnoff gör av den biten när det nu kommer en fortsättning.

Tremblay, Lise: Djur ****

En bok i samma anda som Saucier, Jocelyn: Det regnade fåglar   och Torkarczuk; Olga: Styr din plog över de dödas ben. 

Långsam, eftertänksam, bykänsla, frivillig isolering, hot, död och, trots allt, goda grannar. 

Trots att alla tre böckerna är lika så har de alla olika ton.

Här har Tremblay, som vanligt, ett lätt anslag. Personerna är vanliga, bär på vanliga problem och känslor och djuren likaså. Miljön är lugn och tyst, men bjuder ändå på dramatik. Eskalerande bykonflikter, gammal hund och olycklig dotter bjuder på dramat.

Jag är väldigt förtjust i det här temat. Det här blir en ny favorit hos mig.

Hjorth, Vigdis: Är mor död ****

Om man inte kan försonas med sin familj – kan man försonas med sitt eget öde?

– Ja, det tror jag. Man får lära sig att leva med sitt bagage, det går. Ibland måste man bara inse att det bästa man kan göra är att gå vidare. Så säger Vogdos Hjort i en intervju i SvD, här. 

Kvinnan i denna bok får verkligen kämpa för att försonas med sitt förflutna. Det är en kamp som knappt låter sig göras. Men så intressant skildrat. Hjort lyckas verkligen komma in i det förflutna och genomskåda det. En otrolig psykologisk blick vilar över det som varit och det tack vare nuets insikter. 

Visst, mamman hängdes ut i hennes framgångsrika konst, men hade det inte varit det så hade det varit något annat.

Hjort, som har liknande erfarenher i sin familj,  skriver också i intervjun i SvD:

Men det måste vara smärtsamt att bli avvisad av sin egen familj?

– Ja. Man måste ha stor tillit till sig själv för att orka bära att bli totalt utraderad. Men när Arv och miljö kom ut var det inte smärtsamt för mig, min familj ödelades trettio år tidigare. Då var det väldigt ensamt och svårt – inte idag. Nu har jag varit ensam så länge och gått i terapi för att bearbeta allt. Idag kommer de inte åt mig, jag låter dem inte ha monopol på sanningen.

Utöver det väl beskrivna innhållet har Hjort också fångat upp lite av tidens tema i litteraturen, besök i kyrkan på ett positivt sätt (vilket norska författare även gjort tidigare om jag ska vara ärlig) och naturens läkande kraft. Dessutom att inte kräva förlåtelse utan uppleva förståelse, om än inte ömsesidigt.

Månadsläsning april 2021

Frankner, Josefine: Kristi bruds slav ***

Helin, Ebba: Konsten att samla tårar ****  novell

Highsmith, Patricia: Mings största kap **** novell

Lessing, Doris: Rufus**** novell

Karam, Balsam: Singulariteten ***

Castillon, Claire: Om hon inte lever är jag död ***

Rose-Innes, Henrietta: Reservat **** novell

Griffiths, Elly: Mordkonsulten

Bäst: Lessing, Doris: Rufus**** novell Denna lilla novell av nobelpristagaren Lessing är som en diamant för kattälskaren.

Mindre bra: Karam, Balsam: Singulariteten *** Pga hög nivå på litteraturen den här månaden kom den här in här. Gripande men inte helt lättförståelig. Krävde mer än den gav. Händelsehorisonten var mer engagerande.