Alla inlägg under september 2012

Av violen - 26 september 2012 10:00

   Aleksijevitj, Svetlana: Kriget har inget kvinnligt ansikte ****


"Det finns bara

en enda utväg:

Att börja älska

människorna.

Att förstå dem

med kärlekens

hjälp."


omslagstext


Aleksijevitjs bok brinner, det är både krigets eld och minnets eld, och därför smärtans eld. Det känns att här kommer jag att möta något oändligt ofta skildrat, men beskrivet på ett helt annat sätt. Bara sättet att bygga upp boken är annorlunda, kvinnoröster hörs, öppna osminkade ärliga. Och så namnet och graden. Graden som känns så manlig...

Den här boken måste läsas med omsorg, och det innebär några sidor åt gången. För hur ska jag annars kunna skilja rösterna från varandra?


När en människa blickar bakåt vill hon därför inte bara berätta om sitt eget liv, utan också försöka nå fram till själva tillvarons gåta. Hon vill försöka finna ett svar på sin egen fråga "Varför hände detta mig?" Hon ser på allt med en blick aom tar avsked och är lite sorgsen...Nästan som om hon redan befann sig på andra sidan.... sid 16


Men berätta kan jag inte. Jag orkar inte...Då skulle jag bli tvungen att genomleva alltsammans en gång till. sid 17


Människan är större än kriget...

Det hon minns är just det som gör henne större. [...] Det kan inte hjälpas att ondskan är förförisk. Den är mer omväxlande än godheten. Mer lockande. sid 17


Aleksijevitjs beskriver i början en slags bakgrund och tar även in det som censurerades när boken först gavs ut 1984.

Och hon beskriver boken som är full med punkter ... (vilket jag personligen verkligen gillar) och skriver:


Jag blev övertygad om att jag nu var dömd till att för evigt skriva vidare på mina tidigare böcker. Inte att skriva om, utan just skriva vidare. Man sätter en punkt, och plötsligt har den förvandlats till tre punkter... sid 29


Kriget har inget kvinnligt ansikte. Men det har många hörn av verkligheten, sett genom (i detta fall ett kvinnligt)

temperament.


Tack till Ersatz förlag för rec. ex.

Av violen - 25 september 2012 10:00

  Sigurdardottir, Yrsa: Eldnatt ***


Jag har läst Sigurdadottirs tre böcker som tidigare kommit ut på svenska, Det tredje tecknet, Den som gräver en grav och Aska. Tyckte bra om dem alla tre. Hon sticker ut minns jag att jag tänkte direkt efter första boken.  

Det här är den omfångsrikaste av de fyra böckerna, men gick otroligt lätt att läsa. Kanske för att ämnet var intressant och väldigt ovanligt, handikappade barn, brinnande vårdhem, sorg och elände. Och över alltihopa lägger börsbubblans platta fall sordin på stämningen.


Jag gillar Sigurdadottirs kopplingar till verkligheten, Facebook t.ex Det märks att hon har använt det själv, och jag tror att det framöver kommer mycket mer om brott kopplade till eller lösta med Facebook. Men om det används ska det verkligen stämma, det gör det. Däremot behöver man inte koppla på gestaltningsnyfikenheten då allt förklaras in absurdum. Ingens beteende görs enbart med kroppen utan att man får veta vad det verkligen betyder. Ibland kan det faktiskt vara befriande, som här.


Kort sagt en bra deckare, småspännande med trådar hit och dit som knyts ihop på slutet. Det handlar om makt, utlämnande, förtvivlan och sorg. Den berörde mig faktiskt.

En del var lite långsökt men men, någonstans i den isländska kulturen finns overkliga syner, lukter, vinddrag. Sigurdadottir har valt att ha det med i sina böcker. Och, kanske att det fungerar...



Tack Modernista för recensions/reflektions exemplar.


Läst 2012

Av violen - 24 september 2012 16:15




Men nu är Den Nordiska utmaningen slut och det här har jag alltså läst



November: Finland Kari Hotakainen, Finland, Löpgravsvägen
December: Island
Jón Kalman Stefánsson - Änglarnas sorg
Januari: Färöarna Jens Pauli Heinesen: Vrakgods
Februari: Danmark
Adler-Olson: Kvinnan i rummet (deckare)
Mars: Norge
Beate Grimsrud: En dåre fri
April: Åland Lundberg, Ulla Lena, Kungens Anna


Maj: Finland Märta Tikkanen - Män kan inte våldtas
Juni: Island Norðdahl, Eiríkur Örn - Gift för nybörjare
Juli: Grönland Beck, Inga maj: Qivittoq
Augusti: Norge
Märtha Louise: Varför prinsar och prinsessor inte har krona på huvudet (barn)
September: Danmark
Inger Christensen: Det (se ovan och kommande reflektion) (poesi)






Topptre är




Jón Kalman Stefánsson - Änglarnas sorg


Beate Grimsrud: En dåre fri


Lundberg, Ulla Lena, Kungens Anna


 






Av violen - 24 september 2012 14:45

   Niemi, Mikael: Fallvatten ***



Det här är verkligen en både spännande, lättläst och ryslig bok. Och sorglig också faktiskt. Samtidigt...kärleksfull.


När jag läste den, vilket gick med rasande fart, kände jag ibland att det hände overkliga saker för det är ju ändå inte riktigt en dystopi. Det är otroligt vad folk kan göra, nedkylda av iskallt älvsvatten och under detsamma med små knivar. För att inte säga dammsugarslangar. Och att kunna höra i bruset verkar gå ganska bra ändå...


Eller är det det norrbottniska kynnet, en hyllning både till naturen och dess kraft och till människornas seghet som driver personerna som finns i boken. Och som driver Niemi. För det är både godhet och ondska som fyller sidorna.

Här finns både kvinnoförakt (och mansförakt), kärlek och hat blandat. Riktigt bra skildrat dessutom.


Och så här är det också, den här boken måste vara en film i vardande. Det finns så många scener som bara skulle avnjutas och chockas och älskas av biopubliken. Jag skulle t.ex hemskt gärna vilja se alla dammar i Luleälven uppifrån, innan det värsta hände...Men jag tror att slutet skrivs om i så fall...


I vart fall rekommenderar jag boken om ni vill befinna er i Norrbotten ett tag. Just slutet kändes abrupt, men iofs, då hade ju det mesta hänt redan uppöver. Och det är det viktiga att skildra för Niemi verkar det som.


Boken innehåller också en slags metamening om Populärmusik från Vittula som jag verkligen gillade, författaren som författare till en bok i sin egen bok...må vara att även den drunkar i vattenmassorna.



Läst 2012


Av violen - 21 september 2012 15:15

   Klaussman, Liza: Tigrar i rött väder ***


Det var ett bra tag sen jag läste en liknande bok. Men jag känner igen att jag läst väldigt många liknande under årens lopp.


Här böljar historien fram och tillbaka i tid och rum. Personerna spatserar omkring och får komma till tals med egna kapitel. Och själv spatserar jag genom boken, som är en slags antideckare, med ett iofs överraskande slut, men utan riktig.....substans. Här finns inget att citera eller ta till sig.


Men ändå. Direkt jag började läsa ville jag läsa mer. Jag blev intresserad, och det händer inte ofta nu för tiden. Jag kan känna Oates i själva historien men personerna lever sitt liv utan riktig närvaro. Jag borde känna nånting när jag läst klart, men boken berör mig inte. Jag blev nyfiken och nyfikenheten blev stillad, men under ytan var det tomt. (Jag var också nyfiken på titeln och fick även den nyfikenheten stillad, och tja, där tog alltså historien sin början.)


Däremot var det väl spenderade lästimmar, en bra, välskriven historia som ändå tilltalade mig. Läs den gärna!


(Jag läser ju sällan baksidestexter osv. men nu ser jag att Klaussman är journalist. Och faktiskt, är inte det här nästan ett reportage? Utan strykningar)


Tack Modernista för rec. ex.

Av violen - 19 september 2012 15:45

   Nesbø, Jo: Djävulsstjärnan ***  (mp3)



Håller jag på att bli beroende av Nesbø? Det verkar inte bättre. Det här bok nr fem som jag lyssnar på, överallt och  när som helst ity* jag har den i min telefon (mp3).


Den här boken var också bra. Det är klart, mord är aldrig bra, det är blod och våld och konspirationer och f*n och hans mormor hela tiden. Men ändå, jag gillar Hole, han är helt enkelt cool och uppläsaren är så bra, särskilt Holes oook! lyckas han få till. Och kvinnorna är inte lika tunnröstade nu för tiden. =utveckling?


Och historierna är ofta genomtänkta och upplösningarna oväntade. Så jag fortsätter.  


*ity  (gillar lite ovanliga ord)



Läst 2012

Av violen - 19 september 2012 10:00

  Bauer, Belinda: Ni älskar dem inte ***+


Jag läste först Mörk jord och gillade den. Men tokgillade inte som många gjorde.

Sen läste jag Skuggsida och ja, den var liksom snäppet bättre.

Och så nu: Ni älskar dem inte. Och den är faktiskt ännu bättre. Känns som en kriminalroman, inte så mycket relationsroman. Så nu kan frågan jag ställt tidigare besvaras, Bauer skriver lite mer gammaldagskrim. Polisarbetet är det viktiga, kryddat med en hårtransplantation, felaktiga misstänkta, en riktigt grov mördare och så Steven förstås.

Den berörde mig, kanske är greppet med barn inblandade min akilleshäl, fler deckare i höst har ju samma inverkan på mig (reflektion kommer snart, med Eldnatt). Men det jag gillade var att den flöt på och senare delen var faktiskt väldigt spännande. Men upplösningen som vanligt våldsam.

Och överalltihop vilar gåtan från Skuggsidas avslutning. Och slutet kan vara en cliffhanger, för jag är säker på att det kommer mer Bauer framöver.

Det enda jag kan känna är att det är en klar fördel att ha läst i kronologisk ordning, och att det ges en hel del bakåtblickar som kan vara svåra att förstå annars. Samt att en del episoder verkar lite väl anpassade till kommande TV-serier. Plus det våldsamma slutet.


Nåja, jag läste utan uppehåll och det är bra betyg för en deckare.


Läst 2012


Tack Modernista för rec. ex.



Av violen - 17 september 2012 21:45

   Petersson, Marie: Harriet ***



Länge var den här boken väldigt trög. Jag blev ganska less på Harriet. Inte förrän på sidan 280 vände den. Precis som Harriets liv.


Att få veta något om sin barndom av någon som också var där.
Att få höra orden, som förlöser, som en slags meddelanden: 

Det är inte ovanligt. Det har alla. sid 289


Och dessutom

[...] för det fanns något i vänlighet som lockade fram elakhet. Någonting hon inte kan artbestämma, annat än som en lust att trycka till och ner. sid 294



Harriet genomför helt enkelt en bildningsresa. Boken växlar mellan schabloner och djupa insikter som Peterson beskriver med ett stort antal ord och en del formuleningar som känns lite väl konstruerade. Och skon. Ok, allt är inte vad det synes vara kanske.....

Senare delen lyfte boken ordentligt och gjorde den värd att läsa. För nånstans bär vi alla en Harriet inom oss.



Läst 2012



Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards