Alla inlägg under februari 2010

Av violen - 28 februari 2010 19:30

Februari 2010

 

Zusak, Markus: Boktjuven **** (Bokcirkel för alla, Lyrans jordenrunt)
Mernissi, Fatima: Drömmar om frihet**** ( Bibliophilas afrika, biografi)

Wahlberg, Karin: Sigrids hemlighet **** (Bokusutmaning)
Gordimer, Nadine: Min sons historia **** (Nobelpristagare; Theresans  nobelutm)

 

French, Tana: Till skogs ***+ (LillaOs deckarutmaning)

Marsden, John: I morgon när kriget kom ***(Bokcirkelonline)
Satrapi, Marjane: Persepolis *** (Lyrans jordenrunt)
Nyqvist, Michael: När barnet lagt sig *** (Biografi, Fackbok Ikz)

Larsson, Göran: Skamfilad *** (Fackbok Dodf)

Taylor, Andrew: Det blödande hjärtat *** (LillaOs deckarutmaning)

McCall Smith: Alexander: Kärlek, vänskap och choklad **
Simenon, Georges: Maigret och vinhandlaren** (deckare)

--------------------------------------------------

Läst 12 st i februari
3 svenska
9 utländska
5 kvinnor
7 män

2 **                                         

6 ***                                        

4 ****

---------------------------------   

Sammanfattning:

Blandad bra läsning med några riktigt bra.

Bäst: Mernissi, Fatima: Drömmar om frihet, Wahlberg, Karin: Sigrids hemlighet Gordimer, Nadine: Min sons historia (går inte välja bland dessa tre kvinnor)

Sämst: Simenon, Georges: Maigret och vinhandlaren** (deckare) Så trist! Måste vara Simenons sämsta.

----------------------------------------------------------

1 Bibliophilas afrika                                     

2 Biografi 
1 Bokcirkel för alla                                      

1 Bokcirkelonline
0 Bookerpristagare 
1 Bokusutmaning
3 Deckare                                      

2 Fackbok 
2 LillaOs deckarutmaning                              

2 Lyrans jordenrunt                                     

1 Nobelpristagare 
0 Nordiska rådets pris

1 Ungdomsböcker  

Av violen - 28 februari 2010 19:00

 Nyqvist, Michael: När barnet lagt sig ***


Michael Nyqvist säger i den här intervjun att han bok är vittnande. Att han upplevde sitt liv som adopterad som att åka tåg utan platsbiljett. Att hans bok inte är folklig och inte finlitteratur utan just vittnande.

Jag kände att den var ytterst rörig men ändå fascinerande och kul men väldigt taLarsNoréniförsvar aktig.

När barnet lagt sig då pratar de vuxna om att Michael är adopterad med låga röster så han inte hör. Och sen plötsligt berättar de när de är i en främmande miljö som de kanske tycker borde vara känd fr honom (hans pappa kommer ju från Italien?) utan att förklara nånting vidare och så måste han hålla det hemligt och när han ändå berättar om det för andra förnekar de allt. Något som Nyqvist återkommer till i slutet på boken.Och han gör rätt i att återkomma till det, där och då svek även hans adoptivföräldrar honom och det borde de ha rättat till.


I övrig tror jag att Nyqvist är brutalt ärlig. På det sättet är kanske hans bok ett vittnesmål. Det han skriver har hänt (även om jag ibland får en konstig känsla av att det är en film jag läser med tillrättalagada scener enligt dramaturgisk modell, som att se, i svartvitt, hur garderobsdörren öppnas och alla recensioner väller ut med färgklickar, gula och rosa och blå och gröna överstrykningsstreck där namnet Michael Nyqvist finns med överallt) och det som är sorgligt är sorgligt och det som är kul är kul. Men hänt har det helt säkert gjort.  

Men som sagt, boken är väldigt taLarsNoréniförsvar aktig........Det kan inte hjälpas.


När barnet lagt sig heter boken men den handlar om så mycket mer.

Nyqvist är ingen stor stilist men något så ovanligt som en riktigt ärlig person.

Det blir tre stjärnor för Nyqvist, för ärligheten! Och modet...


Läst 2010

Av violen - 26 februari 2010 15:45

Satrapi, Marjane: Persepolis ***


För första gången på många år läser jag ett seriealbum. När jag var barn slukade jag ju allt som gick att läsa, så även seriemagasin, Fantomen, Seriemagasinet, Kalle Anka, Mad (som min storebror tog hem till min mammas förtvivlan) osv. Och nu, Persepolis!

Jag läste alla fyra "magasinen" på en gång, samlade i en bok. Och jag måste erkänna att det var jobbigt! Det tog mycket längre tid än jag trodde men så läste jag vartenda ord också, och betraktade varje bild. Precis som jag alltid har läst serier.

Boken är självbiografisk och ger en bra inblick i hur det var i Iran vid den tiden vilket är mycket intressant. Så början och slutet är väl de mest givande delarna.


Men den stora läsupplevelsen var ändå att ta del av en serieroman, att det faktiskt är möjligt att skildra något så upplysande och allvarligt i tecknad form. Den innehåller ju också en del humor och ett porträtt av en stark flicka med en tillåtande uppväxt. Ja, det händer mycket på alla dessa bildrutor!

Jag är helt oförmögen att åstadkomma något tecknat, annars skulle jag för sanning ha provat berätta något i en serienovell!



Boken ingår i Lyransjordenruntutmaning. För mars 2010, mellanöstern.  



Läst 2010

Av violen - 24 februari 2010 16:45

McCall Smith: Alexander: Kärlek, vänskap och choklad **


Enda anledningen till att jag läser den här boken är att den handlar om en hjärttransplanterad man som huvudpersonen Isobel träffar av en slump. Mannen är orolig och funderar på om hans hjärta kan ha cellulärt minne, dvs om det kan minnas något som donatorn varit med om. För att hjälpa mannen söker Isobel upp anhöriga till donatorn och det hela löser sig.......på ett trovärdigt sätt också.


McCall Smith är jurist med inriktning på medicinsk etik, vilket förklarar att han skriver en bok i just det här ämnet. Men att han skriver en bok med så uppenbara brister i organdonationsetik är för mig obegripligt. Har anhöriga sagt att de vill att den avlidna donatorn ska vara anonym kan det ju inte vara rätt att bryta mot det. Tänker jag.

När jag sökt på bloggar för att se vad folk skrivit om den här boken verkar ingen ha haft några tankar i de banorna, så jag kanske överreagerar pga mina egna referensramar, och det känns som en lättnad. Organdonation är en grannlaga sak som kräver stor ödmjukhet av alla inblandade. De som donerar sina organ efter sin död gör något mycket stort för en medmänniska. Och de som gör det under sin livstid, vilket ju går med njure och bit av lever, gör en ännu större sak.

Eller som Isobel uttrycker det:

Men det är ju ert hjärta, sa hon. I alla fall nu. En gåva.

Men det är också hans hjärta, sa han.[..........]

Kanske det, sa Isobel. [..........] Saker och ting vi äger är och förblir våra, även när vi överlåter dem till någon annan.  sid 55


Det motsägelsefulla i den konversationen är ändå liksom upptakten till hela fortsättningen. Är en gåva en gåva? Eller?

McCall Smith gapar över för mycket. Han skriver för en grupp människor som behöver få sig förklarat både vad Sisyfosarbete och många svåra ord är, men hans filosofiska tankegångar rör sig i ett alldeles för svårt område den här gången. Tycker jag.


Trots allt kommer det upp mycket tänkvärt i den här boken, och det gör den klart läsvärd.

Eftersom jag är intresserad av hur transplantationer skildras i både böcker och på film kommer den här boken att läggas till handlingarna som en klart köpvärd bok.


Har du tips på liknande böcker eller böcker med t.o.m bara en mening om transplantationer tar jag tacksamt emot tips. För 60 år sen fanns inte ens begreppet och nu känner de flesta nån som är transplanterad. Men hur har det kommit in i litteraturen? Intressant eller hur?

Av violen - 21 februari 2010 19:40

Theresans nobelutmaning bok jan-mars  2010

 

 

Gordimer, Nadine: Min sons historia ****


Den här boken skildrar apartheid och dess väg till befrielsen genom en familj, där pappan  ursprungligen  är lärare men sen, efter fängelsevistelse, enbart deltar i kampen.

Men det är också en skildring av  Wills längtan efter en far som inte bedrar sin fru, dvs Aila, hon som är Wills mor. Eftersom han direkt i början förstår att fadern har en älskarinna söker han hela tiden efter tecken att vara älskad av sin far, att fadern ändå ska visa familjen omsorg. Ibland tror Will att det är så, men förstår gång på gång att det ändå är älskarinnan, inte kampen, som styr faderns liv. Men är det kanske samma sak, är älskarinnan trots allt liktydigt med kampen eftersom de båda förenas inte bara kroppsligen utan också själsligen eftersom kampen sammanfört dem och styr deras samtal i deras hjärnors sammansmältning. Jag kände ett släktskap med Per Pettersons bok Ut och stjäla hästar där kampen också skildrades som något som tog en far från sin son.


Berättelsen byter både tidsperspektiv och berättarröst utan att jag förlorade tråd eller medvetande om var, hur och av vem det sades, och är bitvis spännande och dessutom ett rejält stycke historia. Språket är vackert, mycket vackert och ibland psykologiskt skarpt som när dottern skär sig i handleden. Hennes utlevande stil var ett uttryck för djup depression sa läkaren. Mycket möjligt.
I början la jag märke till språket, sen blev handlingen det väsentliga, Men jag kan förstå varför Gordimer fick Nobelpriset 1991, angelägna ämnen och välskrivet. Henne vill jag läsa mer av. Fast tänk så intressant att läsa den här boken när den kom, några år innan apartheid avskaffades!


Jag fortsätter min spaning på hur författare nämner Sverige i sina böcker. Här står det på sidan 256, (nästan i slutet och jag avslöjar inte vem "hon" är):

Sonny tycktes bli sårad över inpasset. - Jag ska berätta sedan. Hon är i Sverige. Jag missade henne med en dag. Bara en enda dag...

 

Och som vanligt undrar jag, flirt med Svenska Akademin?


Läst 2010

Av violen - 18 februari 2010 11:15


Wahlberg, Karin: Sigrids hemlighet ****


Den här boken börjar som en intertextfull mix mellan Ingmar Bergmans film Jungfrukällan, Margit Söderholms böcker och Karin Wahlbergs egna deckare.  Och mixen är utmärkt. Det var nog bara de fyra, fem första sidorna som det gick trögt. Sen flög texten fram och precis som att den revolver som finns på väggen i början av en bok måste återkomma är ju placeringen av drakhuvuet på handen bara något som väntar på att återkomma. Vilket det också gör. Ja, det är så betydelsefullt att det pryder pocketupplagan! Men den här boken är så mycket mer än pocketupplagans omslag.

Det var länge sen jag läste en så fullödig roman. Och med så intressanta kvinnoporträtt. Och med en sådan hyllning till den kvinnliga konsten!

Jag är imponerad men inte alls förvånad. Jag har ju länge efterlyst att Karin Wahlberg ska skriva annat än deckare och nu har hon gjort det och hon har verkligen lyckats!

Det är helt enkelt ett stycke svensk kvinnohistoria när den är som bäst. För det fanns ju faktiskt dessa kvinnor som levde ett relativt gott liv 1026-1045, eftersom de hade turen att bli födda på rika gårdar och inte som trälar. Kvinnor som liknar oss eftersom de kunde, i sällsynta fall, få förverkliga sig själv. Det som inte kunde levas ut var kvinnornas sexualitet och där tycker jag Wahlberg lyckas så bra med att skildra ett våld som nästan är försumbart i sammanhanget.

Kanske att det i en ung kvinna, nästan ett barn, kunde finnas en sund längtan men den fick bara inte komma fram. Då liksom nu var det männens behov som gick först. Eller släktets behov kanske.

Jag gillar epilogen där drakhuvudet liksom rycker till och förvånat ser vart det hamnat!!! I de fina salongerna. Allt var inte guld som glimmar då  heller.  :-) ( förstår du inte det här klandrar jag dig inte men läs boken så tror jag du fattar!)


-------------------------------------------------------------------------------------------






 Hösten 2010 kommer del tre. Den skrivs av Catharina Ingelman-Sundberg, journalist på Svenska Dagbladet och författare till flera historiska romaner.

Av violen - 16 februari 2010 21:08

 Simenon, Georges: Maigret och vinhandlaren**


 Georges Simenon har ju alltid nämnts i deckarsammanhang och då i samma andetag som kommissarie Maigret.

Jag har läst Maigret och vinhandlaren när jag väntat på nånting så den blev lite hoppig men jag tror knappast den varit mycket bättre om jag läst den utan uppehåll. Den kändes hopplöst omodern, kan den verkligen vara skriven 1969? Känns som 40-talet......

Två mord skildras och det kanske är skillnaden mellan förövarnas inställning som är vitsen, slutet tyder på det.

 Men jag lärde mig väldigt mycket om hur Maigret mår när han är förkyld i alla fall.  


Läst 2010


Av violen - 15 februari 2010 11:00


  

Bibliophilas läsutmaning

  

  

Mermissi, Fatima: Drömmar om frihet****

  

Redan efter ett kapitel i den här boken var jag fast och tänkte: det här är en riktigt bra bok. Den var så väldigt.....annorlunda mot allt jag läst förut. Det är en självbiografi skriven av Mernissi som är en är en sociolog, historiker, muslim och feminist boende i Marocko. Och hon måste alltså vara en mycket intressant person.

Ytterligare en bok finns av henne på vårt bibliotek: Shahrazad reser västerut : olika kulturer, olika harem. Faktiskt ligger den nu på min beställningslista. Dessa två böcker är de enda som finns översatta.

Att Mernissi är något så ovanligt som en muslimsk feminism har hon säkert sin uppväxt att tacka för. I den här boken/kärleksförklaringen till sin barndoms harem finns de kvinnor som visat henne vägen. Det är inte ett harem som vi föreställer oss det, utan här bor många olika kvinnor  i sina familjer, instängda men i ett slags systerskap som Mernissi skildrar ur ett barns perspektiv. På nåt sätt skildrar hon just kvinnligheten på ett sätt som jag aldrig läst om förut. Hur dessa kvinnor accepterar sin situation fast de egentligen vet att både slöjan och den stängda porten är fel. Hur de lever både i det gamla och det nya. Hur de broderar och vårdar sin hud och spelar upp olika spel för varann, hur fantasins magi hjälper dem att överleva. Hur de Drömmer om frihet.

Mernissi lyckas förmedla sin lyckliga barndom just därför att hon tänker som det barn hon skildrar. Barnet förstår inte, kan inte värdera det som sker. Kanske att det ibland dyker upp tankar som är lite för "vuxna" men det är sällan.

,

Det här barnet lyssnar uppmärksamt, mest på sin mormor Yasmina som bor på landet där kvinnorna lever sitt, fysiskt sett friare liv, med den skillnaden att murarna där är osynliga. Men även hennes mor som tillhör den "rebelliska" falangen i haremet. Och Mina, den numera fria slavinnan som rövades bort som barn. och flera kvinnor som levererar urgamla sanningar som känns helt moderna.

Boken efterlämnar en mystisk doft och en känsla i huden som är mycket ovanlig när man läst en bok. Jag ville både gråta och skratta när jag läste den.  Den utstrålade kärlek, ömhet, omsorg samtidigt som jag kände mig lite lurad när jag läst den. Och därmed ilsken. Så här är det ju inte....tänkte jag. Och så påminde jag mig om att den handlade om 40-talet. Det är länge sen.......

Därför vill jag läsa något Mernissi skrivit om nutiden.



Läst 2010

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards