Alla inlägg under april 2019

Av violen - Onsdag 24 april 10:39

Nielsen, Anne-Sofie: Jag blev en varg ****


En gång för länge sen såg jag en TV serie där en man skulle förgripa sig på en nedsövd kvinna. Hon förvandlades till en varg för en kort sekund. Den scenen glömmer jag inte.


På nättidningen Opulens finns denna novell av Nielsen. Jag har länge väntat på den här vargskildringen. Skriv mer sånt. Skriv hur kvinnor har rätt att bejaka sina djuriska instinkter för att skydda sig själva ( du får önska att du var en varg om någon misshandlar, våldtar, trakasserar dig, du får vara mycket värre än kvinnan i novellen, varsågod. För en varg behöver bara vara för att bli lämnad i fred).



 

Av violen - Tisdag 23 april 19:00

Lafon, Marie-Hélène: Våra liv****

 

Av Lafon  har jag läst två tidigare böcker. De handlade om den urbana miljön, här befinner vi oss i staden. 

Stilen är densamma, den följer inte komma eller punkt. Men jag har inget besvär med att läsa om hur stadens ensamhet tär på berättaren, som nyss gått i pension. Hon fyller sin tid med att fantisera ihop medmänniskors liv, samtidigt som hennes eget liv nystas upp. 

 

Det här innehåller handikapp, skuld över kriget, familjeband och ett lite överraskande slut. Som vanligt läsvärt. 

 

 

 

Av violen - Tisdag 23 april 09:30

Kampusch, Natascha: 10 år i frihet ***

 


Flickan som tillbringade 3096 dagar i källaren hos sin fångvaktare. Något hon skildrat i boken 3096 dagar som jag inte läst. Men eftersom drevet efter Kampusch inte lagt sig, och hon nu skriver om det, läste jag den här boken.

 

Hon är fascinerande stark och skildrar omgivningens oförstående attityd på ett insiktsfullt sätt.

Kampusch skildrar hur konsekvenserna av de upplevelser hon varit med om får henne att reagera efteråt. 

 

Citaten längre ner skulle kunna anammas av många som suttit i ett känslomässigt, eller kroppsligt, eller fysiskt fängelse. 

Kampusch visar sig vara en mycket stark person, som ärligt bearbetat det som hänt. En förebild.

 

När fångenskapen var till ända blev det tungt att leva upp till de mest skilda personers behov, förväntningar och föreställningar. Jag trodde att det var min skyldighet, att jag måste förstå och acceptera vad andra ansåg rätt och riktigt. Följa den väg som de stakade ut åt mig, utan minsta aning om vart den skulle leda. sid 200

 

Till slut bestämde jag mig för att strunta i alla nya turer och avslöjanden och vilka reaktioner de än väckte. Annars skulle jag förr eller senare bryta ihop. Jag behöver inte svälja varenda giftbägare som hålls fram eller få skuldkänslor om jag vägrar svepa den. sid 202

 

Praktiskt tagen ingen har på allvar velat få veta något om mina ansträngningar att se positivt på tillvaron. Trots vad som inträffat eller kanske just därför. Vad finns det för lag som föreskriver att den som en gång lidit och farit illa måste stanna kvar i samma negativa spiral i alla sin levnads dagar? sid 202

Av violen - Onsdag 17 april 15:14

Lidbeck, Agnes: Gå förlorad ****

 

 

Jag läste först Förlåten och nu den här, Gå förlorad. Finna sig har jag följaktligen inte läst men kommer att göra det nu, efter att ha förstått att personer från båda tidigare böckerna dyker upp i den här.

 

Anders, i Gå förlorad, är en man som verkligen bara "gör så gott han kan", både i sina och sin familjs ögon. Lidbeck har lyckats fånga en arketyp för en manlighet som drivs av hjärnan med förstärkning av sin uppfostran och sen av sina drifter. Han är full av egenkärlek, fördomar och kontrollbehov. Han är psykolog men förstår verkligen ingenting känns det som. Är han psykopat, narcissist eller bara helt enkelt bortskämd? 

Påfallande ofta ber han om förlåtelse och blir förlåten. Han förstör sin relation till dottern och föraktar (påhejad av sin mamma, man ryser) sin norrländska fru. Han gör verkligen verkligen riktigt fula saker. Och sen går han bara vidare när allt är förbi.

 

Lidbeck tar sig an problemet männen med stor insikt och skulle jag vilja säga, välvilja (?) Vad jag kan förstå har hon skrivit en bok som inte leder till någon direkt slutsats, annan än att så här tänker männen, förstå det. Boken kanske skulle ha hetat det istället, i mina ögon går Anders inte förlorad, han bara vänder blad. 

 

 

I en intervju från juli 2017 säger Lidbeck såhär


Ingen förstår sig själv


Lidbeck sammanfattar sitt skrivande med att debuten Finna sig handlar om en kvinna som tittar på sig själv utan att förstå sig själv. Förlåten handlar om två kvinnor som tittar på varandra och sig själva utan att egentligen förstå vad de ser på. I följande roman kommer vi att hitta en man som tittar på kvinnor utan att förstå dem.


– Det blir en triptyk om att vi människor inte förstår oss själva. 

 

När jag läst Finna sig vet jag kanske varför alla blickar är oförstående fokuserade enbart på kvinnorna. 

 

 

Av violen - Söndag 14 april 20:00

Mattson, Ellen: Glädjestranden ****

 


Faktiskt har jag länge velat läsa Mattson. Och så plötsligt, är hon invald i Svenska Akademin.
Så nu blev det än mer angeläget.

 

Glädjestranden är en glimrande bok. Med ett språk som just glimrar till på varje sida. Bitvis krasst som en fackbok om jordbrukslandskapet för länge sen. Bitvis med Toras skarpa tankar som inte tillåts sväva iväg i någon större sorg och saknad. Behärskning kanske. Och med en spänning som vibrerar under ytan hela boken igenom. Jag vill verkligen veta hur det går och önskar när jag läst sista sidan att Mattson skrev fortsättningar, men nej, varje bok är avslutad. 

 

Jag gillar Tora, när hennes mugg försvinner ropar hon:

 

Ingen får använda den utom jag, den är min, min!

 

Och hon springer ut, rymmer som det barn hon vid tillfället är. Och hon tänker tankarna:

 

Hon tänkte gå så långt att hon försvann. Hon skulle vänta gömd under en gran tills de kom för att leta efter henne och sedan locka in dem bland villegräset där de alla skulle gå förlorade, hela skogen ekande av rop när de sögs ner i mossen och föll över bergskanten och spetsades på vassa ekgrenar. Deras huvuden krasade som snäckskal när hon trampade på dem. sid 32

 


Hon söker efter moderns lukt men kuddarna är vädrade. Då blir hon galen och uppför sig så, tills någon låser in henne på rummet. 

Hon vände ansiktet ner i täcket och dömde dem alla till döden. [...] Men nästa morgon hjälpte hon pigorna att putsa koppar och silver... sid48

 


Sådan är hon och sådan fortsätter hon att vara. 

 

Mattson är en riktigt stor författare och jag undrar varför hon varit en sådan doldis. Nåja, det ändrar sig väl nu. 

 

Ett tips är att lägga början på minnet. För där finns gåtan - medaljongen. 

Av violen - Lördag 13 april 14:45

Berg, Aase: Haggan****

 


Haggan tar hårt på krafterna. Att läsa den var nog det osentimentalaste jag läst av en kvinna. Och sannaste.

 

Jag är själv förtjust i kvinnor som tillåts känna vrede, ilska, hat. Som kämpar för sig själv och sina barn. Som ingriper i skeendet. (Som omvandlas till en rytande varg när någon försöker våldta dem).

 

För det är ju detta boken handlar om. Att Thelma/Haggan låter sitt hat gå ut över Victors fru tror jag många uppfattar som orättvist. Och det skulle ha skruvat till det ännu ett varv om Berg låtit Victor vara otrogen även mot Thelma. Men då hade det blivit för komplicerat. För, som sagt, jag uppfattar att boken handlar om nånting helt annat och där kommer igenkänning på igenkänning.

 

Förut sattes krävande kvinnor på mentalsjukhus. Numera måste de vara beredda att bli utfrysta, hånade, få öknamn (som hagga eller feminist, som i vissa kretsar innebär en benämning värre än döden). De ska spela rollen Kvinna. De ska prata med spröd, banal flickröst. Le sött. Inte skratta högt. Hålla med om att min man gör så gott han kan. Och framförallt inte vara krävande. 

 

Därför kommer Haggan inte att bli så mycket läst som den är värd. För här kräver Berg, sida upp och sida ner, att vi ska lyssna på hennes tjat om älskarinnans roll och utsatthet, hennes hårda tillvaro och framförallt hennes stora sorg när det blir ett slut på det gudomliga sexet. Och dessutom skriver Berg blixtrande smart och läsvärt och hänvisar till andra människors åsikter och texter. Hon är till och med påläst! Den .....

 

I en intervju här avslöjar Berg att hon redan skriver på fler romaner där kvinnors underordning syns tydligt. Ser fram emot det. Jag gillar klarspråk.

 


 Varför behövs en bok om haggor?


– För att jämställdheten fortfarande är urusel på det psykologiska planet, även om det inte är fullt så illa på det ekonomiska. Kvinnor är än idag otroligt bra på att uthärda och låta män normalisera oacceptabla beteenden. Ojämställdheten smygs in i det allra innersta av privatlivet. här

 


Sorry alla som tycker att det räcker nu med jämställdhet och den där metoo grejen. Haggan ger sig aldrig.


Ett tips, efter ett tag blev i alla fall jag ganska less för det kändes som att det gick bara runt runt. Men fortsätt läs. När boken var slut kände jag mig......vederkvickt. 

 

 

Av violen - Lördag 6 april 19:08

Toumas Larsson, Kerstin: Hjärntvättarresan ***

 

 

En alltigenom sorglig bok. Övergrepp, missbrukande av bibelord, lydnad som får ödesdigra följder. Allt under sommarspråkresan från finska till svenska som många tornedalska barn upplevde under första delen av 1900-talet. 

 

Att inte kunna språket förminskade och bidrog till den känsla av underlägsenhet som gjorde resan för huvudpersonen till något fruktansvärt. Att bara placera en ung flicka, ett barn hos en ensamstående man visar att synen på dessa barn inte var bra. Men en del kom såklart även till bra familjer. Elvi är ett hopkok av de kvinnor författaren intervjuat.

 

En intressant bok om ett okänt ämne. Men som sagt, så sorglig. Inte ens vissa försök att lätta upp texten (se nedan) lyckas förta ilskan när man läser.

 


Till Emils gård
Det här är ett utdrag ur boken "Hjärntvättarresan". Det handlar om när flickan Elvi anländer till bonden Emils gård:


"Ja, som du ser så är korna där i hagen. Dom heter Gullviva, Stjärna, Bolla, Docka och Hägga. Hägga doftar så gott därför har hon fått det namnet, ja, om man nu kan säga att en ko luktar gott."


Emil tar några steg närmare, gör en djup inandning och säger:


"Du doftar också gott. Du borde haft ett vackrare namn t. ex. Rose, Rosa eller Lilja. Dom där finska namnen låter så konstigt."


Efter en liten paus fortsätter Emil:


"Grisarna och hönsen har inga namn. Ger ni dom namn i er by?"


Samtidigt som Elvi skakar på huvudet säger hon:


"Ei, nää."


"Ger ni korna namn?"


"Joo."


"Och vad kan dom heta hos er då?"


Elvi nämner namnen på korna de har hemma:


"Hillankukka, Mansikka, Ruusu..."


"Och vad betyder de?"


"Ruusu ä ros. Hilla ä pär. Kukka - plomma, Pärplomma. Mansikka ja inde veda."


"Ja, Bärblomma måste jag säga är ett konstigt namn."


Elvi vet ju att hilla är ett bär som växer på myren, så glatt svarar hon:


"Hilla pär på muren."


Det går upp ett ljus för Emil. Han småler när han säger:


"Ja, ja nu förstår jag du tänker på hjortron. Att heta Hjortronblomma är ju en helt annan sak än att heta Bärblomma. Ja, du Elvi ska vi gå in i huset så får du se hur jag bor."

Hämtat från NSD här

 

Av violen - Fredag 5 april 07:00

Krauss, Nicole: Dunkel skog***

 

Det stora huset  och Kärlekens historia har jag tidigare läst av Krauss. Riktigt bra båda två. Därför läste jag även denna.

 

Det är ovanligt att läsa en sån här bok nu för tiden. Förut hände det jämt. De flesta äldre nobelpristagare var ju svårlästa och det här påminner lite om det. En välfriserad historia som spretar fram och tillbaka och blandar in både Israel, judendomen, Kafka och skilsmässa till huvudhistorien. För att inte tala om en ökenvandring.

Eller så är det just det som är bokens historia.

Det där med bokskrivandet är bara en märklig kuliss. Verkar det som.

 

Och jag har lite svårt för att det dras in kända personer i nya verk (Kafka). Precis som jag inte gillar att författare skriver fortsättningar på andras böcker, eller plockar upp någon biperson och plötsligt vet vad hen upplever. 

 

Men jag sträckläste den faktiskt och fann den trots allt intressant. 

 

 

Nicole Krauss sex viktigaste författare kan du läsa om här. Publicerat redan 2011.

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se