Alla inlägg under november 2010

Av violen - 29 november 2010 16:45

   Nahapétian, Naïri: vem dödade ayatolla kanuni? ***


Den här boken var intressant men ack så svår att ta sig igenom. Så många personer och händelser och taxiresor kors och tvärs! För att inte tala om falanger hit och dit. Mordgåtan fick en något undanskymd plats och nästan inget svar (?) och den andra gåtan: vad hände Nareks mor? fick knappt något svar den heller.

Invecklad skulle jag vilja kalla den här boken. Men nyskapande. Inte uppbyggd enligt gängse deckarprinciper alls....(fast vad vet jag om dem egentligen??). Om man bortser från cliffhangers här och var.......


Jag vet tyvärr ganska lite om Iran, men efter den här boken vet jag mer.


"En thriller som slår hål på förenklade klyschor om dagens Iran"

LE CANARD ENCHAINÉ

 

Så står det på baksidan och jag är böjd att hålla med, författaren har ett budskap och är modig som vågar framföra det. Att hon använder deckargenren är ett bra stilgrepp om inte annat för att väcka uppmärksamhet och komma ut med boken.

Fler deckare blir det tydligen också med Narek i huvudrollen.......jag kommer att läsa.......

 

 

Läst 2010

Av violen - 22 november 2010 13:15

 Auster, Paul: Osynlig****


Auster har en förmåga att alltid skriva bra böcker. Det är en njutning att läsa dem, men av någon outgrundligt anledning fastnar de inte riktigt i minnet. Jag har läst alla de sju böcker som jag länkat till längst ned och har bara vaga minnen av dem allihop. Kanske det blir så med Osynlig också....


Jag både gillade och ogillade den här boken. Jag gillade t.ex beskrivningen av arbetet på biblioteket, så likt andra arbeten på andra bibliotek under andra årtionden. Böckernas tid står stilla (för hur länge kan man undra?). Och den kriminalaktiga gåtan. Och sättet att tackla broderns död. Och kvinnorna. Och männen. Ja, som (nästan) alltid växer boken allteftersom.


Auster närmar sig ett tabubelagt ämne, incest. Jag tyckte inte om att läsa om det kan jag säga. Men. Auster tar ett ansvar och visar på att det inte är ok. Så ska en sann författare göra tycker jag. Detta är trots allt bara en del i berättelsen som innehåller så mycket annat och som faktist är riktigt spännande.

På något sätt lyckas Auster synliggöra författarens möjligheter, att beskriva en lögn som en sanning och sen avslöja den. Incest är förbjudet, inte enbart för att det är omoraliskt utan för det resultat som kan bli. Men det kunde aldrig ha kunnat bli det, ordet steril mildrar det som sagts. Skickligt! Jag känner vad fiktion är i den här boken. Men även vad ansvar är, jag menar, de som begår incest kan inte citera Auster för att få skäl att fortsätta.......

Och sättet att fånga flera olika berättelser i en, det är ju Austers kännemärke (kom jag på nu!)

Är jag gammaldags och skriver Auster gammalmodigt? Varför gillar jag att få inblick i författarens åsikter, varför vill jag att författaren tar ställning? Jag vet inte men jag tycker i alla fall om det.

(Jag menar, ok skriv kvinnoförnedrande men ge åtminstone en hint om att du inte har den åsikten själv.......)

 

Förstår ni min poäng?

Läs i alla fall boken.......:-)










 

Läst 2010

Av violen - 15 november 2010 09:45

  Djebar, Assia: Sultanbrudens skugga ****


Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Berättelsen om Isma och Hajila vindlar över sidorna med ett behärskat, vackert språk som ändå vibrerar under ytan när det avslöjar "förtryckets och befrielsens historia"(som det står på baksidan av boken).

På baksidan står också citerat när Hajila går ut och tar av sig slöjan.....

' Att gå ut naken! tänker du. Det är som att återvända till barndomen. Å, Meckas svarta sten!' Det är som om du håller på att kvävas. Det måste vara upphetsningen."

 

Jag hade verkligen önskat att Hajila fått stanna kvar i den känslan, att hon fått vara fri från slöjan. Boken avslöjar en annan verklighet där alla, även hennes mor, står på slöjans sida. Även Isma gör det på ett sätt, hon låter slöjan fånga Hajila för att själv bli fri. Kanske är det det största problemet, med ett systerskap skulle inte slöjans makt (männens makt) kunna fortsätta.


Läst 2010

 


Av violen - 11 november 2010 22:00

   Lessing, Doris: Det femte barnet ***


Såklart kommer jag inte att glömma den här boken. Fast jag inte förstod den. Eller jag förstod inte vem Ben var.

Kanske att Harriets version är den rätta, att han är något slags genuppdykande från grottmänniskans tid....något som hon säkert intalar sig för en mor vill ju ändå veta......förstå och ha en förklaring.

Vad skulle ha hänt med Ben idag? Mest troligt skulle han ha fått droger i lagom mängd, familjehem för avlastning och särskild undervisning. Eller? Är det inte autism, aspergers och adhd i sin mest extrema form som skildras? Är det kanske enbart en grottmänniskas ondska som fyllt Lessings fantasi?


Det som grep mig mest var ändå hur omgivningen såg på Harriet, hur den gav henne skulden, hur hon lämnades ensam med sina tankar och sitt barn......Men samtidigt beundrar jag henne, den styrka hon ändå visar. Gjorde hon rätt som tog hem honom igen och offrade de andra barnen....jag vet inte......men en mor kan förstå en annan mor till viss del i alla fall.


Jag vet inte vad Lessing vill med den här boken, den är helt ologisk tycker jag. Visst var den spännande och intressant men så overklig. Ben finner sig tillrätta i skolan utan förklaring, han hänger med motorcykelgänget fast han är bara ett barn......han vill döda och ingen håller ögonen på honom hela tiden......(???)


Kanske är den ett inlägg i debatten om institutionernas vidrighet? Om slumpens obevekliga styrka? Om att livet är inte bättre än så här? Om ondskan? Om att inte förhäva sig?


Ja, jag har ingen aning men jag tycker att boken innehåller för mycket egendomligheter för att verka det minsta trovärdig. Däremot var den spännande och jag sträckläste den så den var verkligen en bladvändare. Och som sagt, jag glömmer den inte.....


Läst Bokcirkelonline


Läst 2010


Av violen - 3 november 2010 17:30

  Undset, Sigrid: Jenny ****

 

Ebba Witt-Brattström skriver i förordet till den nya upplagan av Jenny, som kom ut 2009 som Nobelklassiker på Brombergs förlag: "Jenny är inte bara en annorlunda kärlekshistoria och en tidig kvinnlig konstnärsroman, den är också en av Nordens mest intressanta idéromaner. Här finns skarpsinniga reflektioner kring kärlekens, driftens, ensamhetens, konstens och arbetets natur och etik, konsekvent prövat genom modernitetens kvinnliga erfarenheter."


Och Fredrik Böök sa när romanen kom ut 1911: " det är en av de yppersta moderna romaner jag överhuvudtaget känner".

 

Men sedan skiljer sig Böök och Witt-Brattströms åsikter åt, mer finns att läsa här på SVd kultursida för ett år sen.



Jag önskar att jag fått läsa den här boken i en kurs, att ha fått analysera den och stöta och blöta det som står här. Skriva många många sidor om det Witt-Brattström nämner, det komplexa i denna bok. Fundera över det som står på SVd kultursida. Men den tiden har jag inte.


I början var den väldigt trög tyckte jag men jag hade ingen aning vad den egentligen handlade om. Så jag borde ha läst noggrannare. Det var ju så härligt där i Paris. Sen blev det liksom bara värre och värre på nåt sätt.

Det finns otroligt många passager som skulle tåla en ordentligt analys, t.ex hur dessa starka kvinnor med en konstnärs driv kan få ett sådant öde, kan ge efter för männen som tar för sig.

Och hur mycket har egentligen förändrats? Det undrar jag när jag läser i slutet av boken där Jenny får höra:

"Det är mycket möjligt att jag kommer in till dig inatt. Jag tycker att jag har rätt till det - det skulle inte vara orätt av mig. Jag vet att det vore det bästa för dig att bli min.

Blir du ond - blir du ledsen - om jag kommer?"

[...] Å nej, gör det inte, [...] Jag vill inte bli din -  när jag själv vet att jag precis lika gärna kunnat bli någon annans."

Han skrattade kort - längtansfullt och smärtsamt på samma gång.

"Då borde jag göra det - blir du först min så blir du inte någon annans - det känner jag dig för väl till [...] Men när du ber - kan jag ju gärna vänta.

Men lås din dörr då!" sa han med samma skratt.

 

En fråga som inte är någon fråga för han har dels rätt att få henne och dels är det bäst för henne. (?)

Och sen när hon faktiskt säger nej, när hon ber honom att inte göra det, när hon förklarat precis hur hon känner det, så ok han väntar väl då, men sista ordet är ändå hans: Men lås din dörr då!  

Gör som du vill, stäng mig ute ordentligt för ditt nej är ändå ett ja.......och det kan få konsekvenser(?)


Jag har utelämnat namnen för det avslöjar ju kanske en del men jag tycker ändå att jag upplever en kritik av Undset här som ger eko än idag, tyvärr. Därför är den här boken viktig idag, och jag är glad att jag läste den!


Theresans nobelpristagarutmaning 2010



Läst 2010






Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards