Alla inlägg under oktober 2012

Av violen - 29 oktober 2012 11:45

   Wennström, Johan: Dygdens glädje ****


Att en så liten bok, påminnande om en diktbok i format och utseende, kan innehålla så enormt många tankar av betydelse.


I världens rikaste länder sitter människor och känner sig illa till mods. Existentiell hopplöshet och gåtfulla psykiska tillstånd av oro, ångest och depression breder ut sig över hela västvärlden, även i Sverige. baksidestext


Här beskriver Wennström en teori varför det är på detta vis, och pekar, som boken säger, på att en återgång till dygdens glädje skulle kunna vara en lösning.


Det står så mycket intressant i boken att jag antingen måste skriva flera sidor eller fatta mig kort. Jag gör det senare, väcker nyfikenhet och hoppas du läser boken själv.

Fyra företeelser som format samhället på senare år:

  • Fokus på sig själv
  • Förlorad tro på institutioner
  • Självfixering med narcissistiska drag
  • Ansvaret läggs på andra/annat - offerroll.

Och sedan använder Wennström ord som betecknar dygd och som även jag, som håller med om mycket i boken, hajar till för:

Vishet

Tapperhet

Humanitet

Rättrådighet/Återhållsamhet

Transcendens


De allra flesta kan säkert De sju dödssynderna och hur man hanterar dem mycket bättre. Eftersom ett av mina favoritord är välvilja så kan ni förstå att jag ändå tilltalas av listan.


Visst, det är intressanta tankar Wennström för fram, men han glömmer att för att kunna tillämpa dessa "dygder" måste man vara oerhört stark, för samhället gillar inte sådana människor. Så en psykiskt sjuk människa skulle jag råda att ta det med en nypa salt och inte lägga på sig den bördan, utan ta det väldigt försiktigt och bara tillämpa dygder som gör att hen mår bra själv...


Läst 2012


--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Av violen - 27 oktober 2012 11:15

   Bolinder, Ulla: Livstid ***



Dossierdeckare är visst rätta beteckningen på Bolinders kriminalromaner. Det säger i alla fall K A Blom på Ulla Bolinders FB:sida. Och han bör ju veta.....


De böcker jag läst av Bolinder; Utsaga och Domslut är uppbyggda på ett liknande sätt som Livstid. Men Livstid är ändå annorlunda eftersom den handlar om människor i Bolinders egen närhet (?). Eller inte, vem vet. Dessutom talar Weber ur skägget och träder fram, och det som i Bolinders andra böcker består av rapporter, vittnesmål osv. delges här IRL på ett helt annat sätt än i de tidigare böckerna.


Jag tilltalas av det upplägg som Bolinder har i sina böcker, det lite kyliga, rapportlika. Jag tycker att jag genom protokollen kommer brottslingarna närmare. Inser att det finns så mycket vrickade åsikter och handlingar ute i livet. Och att erkännanden sitter så hårt inne ofta beror på ren och skär illvilja.

Timingen med den här boken är också faktiskt häpnadsväckande bra. Det är som att läsa Torka aldrig tårar light, med berättelserna om de homosexuella i parkerna.


Faktiskt berörde det mig mest. För ska jag vara ärlig har jag inte tyckt att Weber varit särskilt intressant i den andra böckerna, utan det är sättet att förmedla brottsfallen som gör böckerna så läsvärda. Författaren ( Weber) är förvisso sina verk men de kan och bör läsas fristående, alltså är hans intention för att skriva böckerna, som nu förklaras i Livstid, inte det jag först fäste mig vid. Samma med journalistik där journalister varit lite doldisar, tills nu, när de verkar vara de enda som tillvaratar folkets intressen. Jag menar, det är det man läser som väcker intresset i första hand, först senare blir man intresserad av skribentens agenda. Men, Weber blev ändå synlig allt eftersom. Utan ansträngning.


Jag tycker boken var helt klart mycket läsvärd, vare sig den är en krim, biografi över den fiktive (?) Weber eller helt enkelt en slags bekännelse/förklaring. Bolinder skriver bra, som alltid, och jag ser fram emot nästa bok.


Läst 2012


Tack Idusförlag för rec. ex.

Av violen - 25 oktober 2012 20:00

   Kvant, Christel: Resan till Ribston ***



En feelgood som jag verkligen tyckte om. Faktiskt. Kanske för språkets skull. Det bjöd inget motstånd direkt, men var ändå välskrivet. I rasande fart for blicken över sidorna och den snuddade vid politik (fabriken), klass, konflikter, arbetslöshet, dagens unga kvinnors rätt att ta för sig, gamla kvinnors rätt att åldras och dö, (jag fick faktiskt blanka ögon när Gunilla tog hand om sin döda anförvant.)

Jag gillade det nygamla huset, katterna, även den nervätande, trädgården och omslagsbilden.


Generationsroman, javisst kan man kalla den det. Och Gunilla är en kvinna som en kvinna i den åldern inte alltid är, men bör vara. Glad, hjälpsam, företagsam, sköter hushemträdgårdman. Och den äldre generationen. Samt är superskicklig på sitt jobb. Allt en feelgood ska ha.

Men jag undrar jag, om det kommer en fortsättning, vilken sorts Gunilla den skulle handla om? Den som ska lära sin omgivning att ingenting är som förut? Vore kul att se hur hon klarar det? Med bravur kanske.....hoppas jag. För jag gillar Gunilla. Hon är rar.


Läst 2012


Tack W&W för recensionsex.                  

Av violen - 24 oktober 2012 19:15


 Böcker om isländske Erlendur.

Jag har läst och sammanfattar lite här.



Här finns mer att läsa om författaren


Sammanfattning:

Bäst av böckerna om Erlendur är Kvinna i grönt.

Bäst med att läsa böckerna: Island

Något jag kommer ihåg: Vinbärsbuskarna i Kvinna i grönt

Något jag retat mig på: Detta ständiga Eva Lind i några av böckerna.

Något jag lärt mig: Indridason var (nog) den förste isländske författare jag läste och därmed upptäckte jag Islands författare. En mycket bra upptäckt.
Något som förvånar mig: Att Indridason går tillbaka till Erlendurs ungdom och skriver lika bra om den tiden!

Något som gläder mig: Se ovan - det betyder att det kommer fler böcker om Erlendur och Island!




2000 – Glasbruket Se nedan

2001 – Kvinna i grönt Se nedan

2003 – Änglarösten Se nedan

2004 – Mannen i sjön Se nedan

2005 – Vinterstaden Se nedan

2007 – Frostnätter Se nedan

2008 – Mörka strömmar läst

2009 – Svart himmel läst

2010 – Den Kalla Elden läst

2011 -  Den stora matchen läst  (mest om Marion)

2012  - Nätter i Reykjavik läst  (den unge Erlendur 1)

2014  - Den som glömmer läst (den unge Erlendur 2)





Indridason, Arnaldur: Kvinna i grönt ***(*) En riktigt bra deckare som utspelar sig på Island. Bara de ovanliga namnen gör den intressant och den var faktiskt spännande i stort sett hela tiden. Kanske att kringhistorien med kriminalpolisen Erlendurs privatliv känns aningen krystad och det var nog mest den som gjorde den fjärde stjärnan tveksam, det finns en gräns för hur många gånger man kan skriva Hur mår Eva Lind? innan det blir för tjatigt......Alltså tvärtom mot många andra deckare där själva kringhistorien är det intressanta. Ok, slutet var kanske förutsägbart men ändå inte riktigt trots allt......nej den var bra den här boken.......


Indridason; Arnaldur : Glasbruket*** Visst, den här debutromanen är också bra men jag förstår varför "Kvinna i grönt" också fick pris, den är faktiskt ännu bättre! Jag kanske skulle ha uppskattat den här boken mer om jag läst den först, men trots det så var den bra. Helt klart en läsvärd deckare.


Indridason, Arnaldur : Änglarösten*** Den tredje Indridason som jag läser på kort tid, och den här boken var också bra. Inte lika bra som Kvinna i grönt som jag tycker varit den bästa hittills, men i klass med Glasbruket. På nåt sätt är det mindre Island i den här romanen än i de förra vilket jag tycker är synd. Det blir mer bara deckare då. Historien var också väldigt medioker med lite väl mycket vanliga deckaringredienser, väldigt lite island där. Men bortser man från det var den helt klart läsvärd, vilket jag förstod att den skulle vara. Därför såg jag till att låna den snabbt!!!


Indridason, Arnaldur: Mannen i sjön*** Den här boken var helt ok men inte mer. Indridasons första två böcker handlade mer om Islands natur och den här handlar mer om dess politik, och jag föredrar det som skildrar naturen. Det var exotiskt men inte den spionpolitik som skildras här och som är sig lika i alla länder. Och så detta Stasi, gör alltid att man ryser.......


Indridason, Arnaldur:Vinterstaden*** Äntligen har Indridason hittat tillbaka till tonen från En kvinna i grönt. Den här boken var en riktig sträckläsare. Slutet var iofs lite otroligt men det bidrog till att hålla kvar spänningen. Riktigt välskriven nutidshistoria dessutom. Indridason har återigen plockat upp Erlendurs barndomsuppleverlser med brodern som försvann och dessutom finns det här en cliffhanger, ett brott som säkert följer med in i nästa bok. En bra deckare helt enkelt.


Indridason, Arnaldur : Frostnätter *** En helt ok och vanlig Indridason. En mordgåta som väl var bra tyckte jag och att gamla brott dyker upp är ju mer regel än undantag. Sen var det ju isländsk natur (sjöar) och berättelsen tog ett kliv framåt genom att historien om den försvunna brodern nu är offentlig på ett annat sätt. Det mest banbrytande var dock att Eva Lind vid några tillfällen benämndes bara Eva, undrar varför det nu då? Kändes ändå som en mellanbok.





Av violen - 24 oktober 2012 11:15

   Indridason, Arnaldur: Den kalla elden ***


Sista delen med Erlendur och hans kriminalfall på Island. Och hans letande efter sin lillebror som försvann på fjället för så länge sen. Jag har läst alla och gillat mer eller mindre.

Den här var riktigt bra eftersom gåtan faktiskt fick sin lösning.

Greppet att hålla fast vid denna händelse igenom alla böcker har varit bättre än jag förstått tidigare när jag läst Indridason. Bra uttänkt!


Läst 2012

Av violen - 15 oktober 2012 15:30

Danmark är sista land i Nordisk utmaning hos Västmanländskan och jag

tänkte först läsa poesisamlingen Det av Christensen, men ändrade mig och

läste Lykke av Vita Andersen här. Mycket stark novell. Gör som jag, köp Noveller

för världens barn, ge därmed en gåva och läs åtminstone Lykke av Vita Andersen.


Men det finns många fler läsvärda noveller också, att läsa eller lyssna på.












Av violen - 15 oktober 2012 15:15

 Andersen, Vita: Lykke **** (novell)



På några få sidor lyckas Andersen fånga galenskapen, undergivenheten, rädslan för utanförskapet (som hon redan befinner sig i) hos en ung kvinna på gränsen till sammanbrott. Helt kort kommer en sund tanke, håller jag på att bli galen? men sen är den borta igen. För vad ska hon göra om hon tror på den?


Det kusliga är att vi alla nog kan känna igen oss i vissa delar av Lykkes personlighet, men här finns allt samlat i en enda människa. Här frodas en depression (eller psykisk sjukdom) vars näring består i ensamheten som är total sen hon blivit sviken av sin vännina. Det skrämmande är att hon fungerar på sitt arbete och att ingen tillåts se.


Det drar en kyla genom novellen, en kyla som strålar ut från många människor och som bara skulle behöva lite mänsklig värme för att bli hanterbar.

Hjälp Lykke, någon!



Läst 2012

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards