Inlägg publicerade under kategorin Debutant

Av violen - Söndag 17 juni 15:15

  Karam, Balsam: Händelsehorisonten ***

 


En annorlunda skriven bok.  

Jag gillar ju att bli överraskad när jag läser och är inte så förtjust i det ganska numera vanliga scenariot att man, precis som Karam har gjort, början till slutet. 

 eftersom jag direkt upplevde att det var väldigt svårt att förstå vad boken skulle handla om och var den skulle leda, kom jag in i handlingen först efter ett antal sidor. Och det var nog lika bra för om jag förstått det jag läst i början skulle jag vetat lite för mycket. Enligt mitt tycke.


Nu växte historien fram. En historia som handlar om acceptans och motstånd. Och systerskap. 

Det här är en dystopi som är ett inlägg i flyktingdebatten. 

Men Karam borrar sig in i det praktiska, beskriver hur det är att vara barn, flicka, kvinna i Utkanterna. Och hon beskriver också hur det går att klara sig utan män. (var de är vet jag inte). Ett slags feministiskt manifest. Vi lever som människor och dör som människor. (Kan även bytas ut till män). Har vi ett har vi det andra. Därför blir slutet så sorgligt.


Karams debut är inte vacker men livsbejakande i all sin smärta. Jag vill tro att det är bara en dystopi. Men tyvärr känns den mycket verklig.


Läst 2018

ANNONS
Av violen - Söndag 27 maj 22:48

  Tangen, Geir: Maestro

 


Så många har angett den här deckaren som bra, eller att man vill läsa den. Så jag bara beställde den på bibblan och fick den nu och har läst den. 

Tangen försöker överföra intertextualiteten till deckargenren. Och enligt mig lyckas han inte. Lite spännande var den iofs, men jag räknade tidigt ut mördaren och så var det med det. 

I övrigt kändes den inte direkt nyskapande överhuvudtaget så fler Tangen blir det inte för mig. Det måste tilläggas att jag inte är någon jättestor deckarvän, så den deckarförfattare jag vill läsa mer av måste sticka ut rejält.

Tyvärr gjorde inte Tangen det med sin debut. 


Läst 2018

ANNONS
Av violen - Måndag 16 april 13:45

  Luiselli, Valeria: De tyngdlösa  ***

 


Mycket hyllad debut som jag tog mig an med stor förväntan. Och allt gick bra i början, jag hängde med och fick mig till livs en ovanlig historia (vilket jag gillar) skriven på ett märkligt sätt (vilket jag gillar, ibland) med märkliga hänvisningar till nu döda poeter. 

Jag hänger med skapligt i början men sen börjar det virra till sig och om det inte vore för synsvårigheter hos en person, skulle jag knappt veta vem det skrivs om. Det här kräver mycket av läsaren och med viss besvikelse måste jag erkänna att jag kom lite till korta. 

Dessutom accelererar skeendet och det som är uppenbart för mig är ett försök att beskriva gränsen mellan sanning och fiktion och hur det tas emot av närstående. 

Upplösningen i parets verklighetsuppfattning skulle lika väl kunna vara snudd på dagens utmattningssyndrom. Hallucinationer och otrygghet. 


Nej, jag klarade liksom inte av den förvirring som boken skapade. Och jag undrar lite sorgset, är det här den nya sortens litteratur, fragmentarisk och orolig. Men jag kan väl inte bara vilja ha en rejäl historia?


Läst 2018

 

 

 

 

Av violen - 1 juni 2017 15:15

  Roos, Anna: Spel

 


Javisst, den här typen av deckare fyller säkert ett behov för de som vill läsa chicklit, feelgood,Stockholm och universitetsmiljö alltiett. Och dra på munnen emellanåt.

Bara omslagsbilden gör en lyrisk, och lockar säkert boknördar till läsning. Vackraste omslag i år? Tror det.


Men deckaren utspelas bara sporadiskt i ett bibliotek utan mest kring spelbordet, en för mig helt ointressant miljö. (Även om jag absolut skulle spela litegrann om jag ändå var ex vis i Las Vegas.)


Nej, den här boken ska få en fortsättning, för Sol är en utmärkt karaktär. Och sen ska den bli film eller TV serie. 

Tycker jag.


Inga fler betyg till deckarna, jag har ändå aldrig gett mer än *** oavsett.


Tack Louise Bäckelin förlag 

Modernista

Av violen - 18 april 2017 16:30

  Raabe, Melanie: Fällan ***


Även om Magnus Utvik gav Fällan en fyra i morse i Gomorron Sverige, här, så har jag som vanligt en trea. Men det här var ändå en deckare med ett lite annorlunda upplägg. Tänk Gasljuslight.* 

Spännande bitvis men ibland ändå lite rörig, och det känns att Raabe ger ett intressant porträtt av en kvinnas trauma, men eftersom det är en deckare måste det ju finnas mördare och kriminalpersoner osv. Kanske just det störde lite väl mycket, det var lite framstressat kändes det som.


Sammantaget har Utvik rätt i sin reflektion. 

Jag gillar Linda Conrads och fattar hur syrran betett sig.

Jag gillar slutet. Och den var bitivis spännande.


Ser att den blir film, det är helt ok för mig. Tänkte faktiskt det medan jag läste.


Läst 2017

Re


Tack Louise Bäckelin förlag

-------------------------------------------

Sverige i böckerna

han har tråkat ihjäl sin son och svärdotter med en tre timmar lång fotovisning från sin senaste Sverigesemester. sid 173


Jag har till och med räddat livet på en människa, för f*n! Ett barn! I Sverige, i en älv. sid 286


-------------------------------------------------------------------------------------------------------------


*https://sv.wikipedia.org/wiki/Gasljus_(film,_1944)

Av violen - 3 februari 2017 08:00

  Otsuka, Julie: När kejsaren var gudomlig ***


Jag tyckte verkligen om Otsukas Vi kom över havet här, som skrevs efter denna bok. Och jag förstår varför, när jag nu läser debutboken När kejsaren var gudomlig. Den var iofs också intressant, men till både stil och innehåll mer lika sånt jag läst förut. Även om just den här mörka delen av Amerikas historia tidigare gått mig förbi, så är det samma skildring om rasism och åtskilda familjer och koncentrationsliknande läger. Skillnaden är ändå att det är inga arbets eller dödsläger de hamnar i efter att Pearl Harbor stämplat deras utseende med fiendemärket. De får överleva.


Här finns Otsukas stillsamma, osentimentala berättelse i sin linda, något som sedan växer sig starkare i nästa bok. Men trots det mjuka anslaget vibrerar ångesten under ytan. Redan när Vit Hunds öde beseglas av modern som ensam axlar ansvaret blir det en slags klump i magtrakten som inte riktigt lämnat mig än. 


På slutet anammar Otsuka den stil som var så påtagligt nyskapande i Vi kom över havet. Jag hoppas inspirationen inte lämnar henne, jag vill läsa mer!


Läst 2017

Av violen - 20 oktober 2016 08:00

     Cline, Emma: Flickorna ***

 


Om det inte stått sekt över den här boken hade jag knappast läst den. Men eftersom jag är intresserad av sekter så läser jag det som finns.

Och den var riktigt bra skriven, beskrev vägen in i sekten och vägen ut. Med lätt penna beskriver Cline hur tonåren kan te sig för en ung tjej vid den här tiden.(vi talar 1969 när huvudpersonen Evie var fjorton år)  Det är längtan efter sex and drugs and rock´nroll om man säger så. Vilsenhet, svek och upproriskt tänkande gör Evie till ett byte för sektledaren Russell och hans flickor. 

  [...] jag hade redan börjat anamma vissa sätt att se på världen, vissa tankemönster. Russell berättade för oss att samhället kryllade av laglydiga människor, folk var storbolagens passiviserade slavar och medgörliga som drogade labbapor. Vi på ranchen verkade på en helt annan nivå, vi kämpade i den vidriga motvinden, och vad gjorde det i sådana fall om man var tvungen att jävlas lite med de vanliga människorna för att uppnå större mål, större världar? Om man sa upp sig från det gamla kontraktet, sa Russell, vägrade svälja skrämselpropagandan från samhällskunskapen och böneböckerna och rektorkansliet, så skulle man inse att det inte fanns något som var rätt och fel Han generösa ekvation reducerade dessa begrepp till tomma reliker, medaljer från en regim som inte längre sitter vid makten. sid 159


Detta synsätt (kallat hjärntvätt) lade grunden till det förfärliga slutet.


Trots att det finns vidriga detaljer om övergrepp och försummelse, gör språket den här boken så litterär. Ja just det. Det är en fröjd att läsa den bara för meningarnas skull, medan ondskan och förfallet driver den framåt. Det känns som att det här en debut, driven av kärleken till texten i första hand. Det bådar gott. Jag ångrar inte att jag läste den.

Och:

Jag håller med bakgrundstexten, Det här är "en skimrande och fängslande roman om makt och och sexualitet, störande och exceptionellt klarsynt" 


Läst 2016

Av violen - 21 augusti 2016 22:30

  Krook, Therese; Tala är silver ***

 

Tack till Lava förlag. Jag gillade den här boken nämligen. Den var skriven med driv och riktigt spännande.


Dessutom genreöverskridande så till vida att den snuddade vid 50 shades of greygenren, relationsgenren, stockholmsgenren (vilken jag namngett för mig själv på senare tid, såtillvida att den utspelar sig mest i Storstaden, gator, torg samt caféer som kanske finns i verkligheten de också, namnges.) Ja, även aldrigtidigareskildradarbetsplatsgenren. Allt i den ordningen. Spänningsromangenren inte att förglömma, fast själva brottet var inte så lätt att hänga med i, men utan det hade de olika överskridande genrerna blivit för tjatiga.


(Men var det inte en lite oförklarad gåta där när snälla norrmannen ställer upp? Säger inte mer om det, men om jag tänker rätt var den gåtan lite kul.)



 Försäkringsbranchen har aldrig lockat mig. Och tur det, den verkar livsfarlig!


Läst 2016



Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se