Inlägg publicerade under kategorin Poesi
Linnea Axelsson: Aednan ****
I ett svep läste jag denna mäktiga, vackra, sorgliga, stolta bok. En läsupplevelse att minnas.
Jag drabbades hårt, men inte för hårt, av det ömsom mjuka ömsom hårda anslaget. Texten ger och tar, tar och ger. Den är skriven för människorna, varenda en. Den vill ge oss alla en inblick i något stort, något större än vi själva. Och allt detta får vi som inte är samer helt fritt ur radernas rader.
Och samerna får en bok som inte ska glömmas eller gömmas bort.
Det här är en bok för dagens människor, dagens samer och dagens "svenskar". Det här är ett ursprung som djupt inom oss måste komma upp till ytan. Det här är naturens besjälade närvaro och försöket att tämja den. Det här är rasism, sexism, kolonialism. Och Axelsson lyckas binda samman historien med nuet i en aldrig sinande ström.
Lakoniska uttalanden blandas med skimrande naturäskande dito:
(Renar som ett hav min anm)
Jag blir förvånad
när han plötsligt säger
Att han helst hade
börjat med renar
Blivit invald i samebyn
Och lärt sig att föra
det vandrande gråa
mjuka havet
ut över fjällvärlden
sid 375
(Stenen som en hud min anm)
Jag sitter på en sten
_
Låter fingrarna vandra
över den skrovliga
stenhuden under mig
medan naturen
kring oss varsamt
flyttar mig bort
_
Till ett ödsligare
landskap
Som kanske också finns
sid 492
(Ortsnamnen som en naturens förlängning, min anm)
Varje gång hon kör
förbi en av de nya
vägskyltarna
med ortsnamnet
på både svenska
och samiska
_
Försöker jag förstå
vad det betyder
Men jag kan inte
uttyda någonting
av folkets och
markernas historia
sid 604f
Läs den för bildningens skull och för framtiden.
Läst 2018
Min vana trogen har jag inte googlat på boken innan. Och märker att det jag fastnade vid som positivt, att sanningen många gånger "skrivs folk på näsan" bland vissa uppfattas som negativt.
Jag tycker att det är just det som ger boken dess klassiska anslag "att läsa klassiker är inte avkoppling, det är påkoppling" (citat mig själv). Vill du som läser känna något av samernas liv, deras hörn av verkligheten, då är det här en fullkomligt rak och otydligt tydlig (alla dessa personer som känner tänker tycker, ibland öppet, ibland dolt) skildring.
För jag tror inte att alla känner till allt det här. Det tror jag verkligen inte. Men nu ges möjligheten. Ta den.
Forsström, Tua: En kväll i oktober rodde jag ut på sjön ***
Jag vet, jag läser alldeles för lite poesi. Om jag gjort det skulle jag säkert redan ha läst Forsström, och det hade varit en fördel tror jag. Hon har fått så många priser och utmärkelser, nordiska rådets litteraturpris t.ex Men knappast med den här boken. Den är liten och tunn och vacker. Och jag ville verkligen hitta just de där raderna som jag bara ville citera. De dök aldrig upp! Faktiskt inte. Synd.
Jag vill verkligen veta hur Forsströms storhet tar sig uttryck, men då får jag läsa nånting annat än En kväll i oktober rodde jag ut på sjön, som jag ju dessutom valde utifrån titeln! Men med lite googlande ser jag att är rätt ute. Kanske att längtan tillbaka och försöket att återvända till barndomslandet, det känslosamma, tar över det poetiska verket,och gör det för privat.
Läst 2014
Läsutmaning Läs ett år.
Det fallit snö i flockar,
Ty än ej slog den stund,
Som fram små blomster lockar,
Som fram små blomster lockar
Till ögonlust i lund.
En solblick flyktigt fager
Oss gäckar blott ännu,
Och svalan själf bedrager,
Och svalan själf bedrager --
Hon kommer ensam ju!
Hur har jag ensam gamman,
Om våren ock är när?
Men komma två tillsamman,
Blott du och jag tillsamman,
Är sommarn genast här!
Ur Samlade dikter af Carl Snoilsky - Femte bandet'
Läsutmaning läs ett år.
Eftersom ingen bok föll mig i smaken kändes det lite kul med en dikt. Hittade tillslut den här av Snoilsky och den speglar väl titeln ganska väl tycker jag.
Dahlström, Gisan: Ett ljus i mitt hjärtas mörker ***
De här dikterna berörde mig. De är skenbart enkla, kan kännas lite ogenomtänkta vid en första läsning men sen öppnar de sig.
De var svåra att ta till sig och jag kan känna att här finns det djup smärta i nästan varenda diktrad. Särskilt slutraderna känns riktigt hopplösa många gånger. Det är ofta mörker, mörkret, ont, plåga. Sökes/en gnista.
En dikt som jag direkt kände speglar så mångas (särskilt kvinnors) erfarenhet heter:
Tankens skuggor
Hon rör sig i tankens skuggor
Tittar i vinklar och vrår
Bland damm och spindelväv
Även där hon inte vågat titta förr
Med sig har hon ett svärd
Inte för att kriga med
Men det är dags för försvar
Inte bara att försvara andra
Hon försvarar nu sig själv
Hennes svärd är väl använt
Men det känns inte vant
Att svinga det i eget försvar
Svärdet är bra att ha
När hon rensar i snårig terräng
För nu vill hon ta mer plats
Helst utan att skada andra
Men försvara sig tänker hon
sid 66
Sök gnistan, svinga svärdet, försvara dig. Starka ord i denna hårda värld. Ord att verkligen hålla med om!
Jag är glad att jag vann den här boken hos Bokbloggen. Att jag fick läsa Dahlströms skugglika tankar. Hon beskriver ett plågat tillstånd, nämner trollen vid namn och hjälper därmed andra att ta dem ut i ljuset.
Läst 2011
Nilsson, Linus: måndagskaos ****
Författaren till denna formatmässigt lilla diktsamling sade själv att den var aningen pubertal, utgiven av honom själv 2005 när han just lämnat gymnasiet.Jag håller inte riktigt med, dikterna visar på en mognad som få vuxna besitter.
för
nuets alla invånare
sid 7
säger sig Nilsson skriva. Det handlar om gud, staden, huset, branden, rymden, ansikten, leenden. Är det verkliga innebördsord eller enbart metaforer? Jag låter det vara osagt och läser dikterna som ord som sväljs när de smakar (ur kampen mot klockan) sid 39.
I alla fall finner jag så många ovanliga ordkombinationer i den här boken och jag gillar dem. Jag gillar att någon säger orden på nya sätt, i nya sammanhang:
[...] verkligheten är inte så
populär nuförtiden
men den
saknar inte någon
den springer på
som om det brinner
jag är anlagd
sedan länge
det är inte så mycket att göra åt
så jag sitter bara här och är[...]
sid 22 (ur en mindre värld)
[...]måste säga att
djuren på de här stället
har en väldigt förpackad natur[...]
sid 29 (ur kontemplation nr. 3)
[...]tidens tand tuggade fradga[...]
sid 30 (ur ingen repris)
[...]vi firar varje nytt år
vilse i rymden
där ingen kan höra dig skrika
med att skrika
på den här planeten
kan ingen höra dig viska.
sid 37 (ur kontemplation nr: 4)
Och Nilsson viskar inte, orden är inte lågmälda, ber inte om ursäkt. Nilsson betraktar ansikten, omvärlden, människornas icke-autenticitet. Jag känner mig drabbad i mina egna tankebanor när jag läser titeldikten som dock heter snurra på du din jävel
en värld
och miljarder smilband
tillbakaspolade till måndag
en stad
och små masker på led
som alla tar vädret personligt
i väntan på sin tur att le
ett ansikte
med reglerat minspel
som samlar ärr
under lagret av universell symbolik
en dag,
en ny värld
etsad fast i alla bakhuvuden
så vi iallafall vet
att vi är vilsna samtidigt
en kompass
när vi svävar runt
här i måndagskaos
ett medvetande
som gör din planet till min
och dem båda
till samma kollektiva knäppskalle
sid 20f
Den dikten och raderna ur civilisation: idag kryllar staden av/pokeransikten/precis som alla andra dagar/. sid 27 får avsluta eftersom jag själv ofta tänker i kasta-masken banor.
Så ok, lite pubertal på sina ställen men så många rader klöser till så den vuxne Nilsson måste bara ha ännu mer att komma med.
Läst 2011
Szymborska, Wislawa: Här **
Jag är ingen stor poesiläsare, men ofta när jag ändå läser poesi finns det alltid rader som bränner till, där jag känner, ja, men så är det ju! På pricken!
Inget sådant händer när jag läser nobelpristagaren Szymborska. Moderna ord, javisst. Men det tar liksom inte alls, tyvärr. Jag blev besviken.
Läst 2011
Levlin, Kurt: Helljusensamhet ****
Med vilje har jag dröjt med att recensera den här diktsamlingen som jag tittat i hela hösten. Den är bara så otroligt bra, annorlunda, skarp, ovanlig, lättläst, svårläst.......
Jag har skrivit om den nyss här på bloggen som ett julklappstips utöver det vanliga:
En samling dikter som anar norrländskt svårmod blandat med hopp, ensamhet i helljusets klyvning kring mörkret omkring blandat med ljusa sommarnätter, kärlek blandat med längtan. Liv blandat med död. En varg som springer, en ren som dör, uppspikade älghuvuden på en vägg. Sockebitsstora fönster i backspegeln....vässade teskedar, snöbollar, plättar som hoppas loss från kökstaket........
Kanske exotiskt för en ny generation, men ett längtansfullt sug i magen för den äldre.
Men vackert, spännande, annorlunda! Precis som omslaget.
Utgiven på Ord&visor förlag där det även står lite mer om författaren och några länkar till recensioner.
Kurt har även skrivit noveller: En andra chans (2000), och en roman Hälsningar från Döda havet (2003). Om de finns att köpa vet jag faktiskt inte. Om någon undrar över det så kontakta mig så tar jag reda på det, eller författaren direkt. Annars blir det att besöka biblioteket.....
Här finns även en novell av Levlin, Båten
Läst 2010
Craveirinha, José: Att stava till ett kosmos **
Mocambique kommer denna poet ifrån. Dikterna kommer från fyra olika samlingar och de tilltalade mig inte alls. De enda som jag stannade upp inför var dikterna till hans döda hustru Maria, särskilt denna som jag tycker förenar sorg och skapande:
Stavelser:
Jag sätter mig vid maskinen. Jag skriver
Tangenterna vacklar under mina fingrar.
Snett och vint radas bokstäverna upp.
Är det min gamla maskin som har ångest
eller det slitna färgbandet kanske?
För på det rena, vita pappret
kommer det suddigt fram
fem bokstäver:
Maria.
sid 46
Läst 2010
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se