Inlägg publicerade under kategorin Poesi
Nilsson, Linus: måndagskaos ****
Författaren till denna formatmässigt lilla diktsamling sade själv att den var aningen pubertal, utgiven av honom själv 2005 när han just lämnat gymnasiet.Jag håller inte riktigt med, dikterna visar på en mognad som få vuxna besitter.
för
nuets alla invånare
sid 7
säger sig Nilsson skriva. Det handlar om gud, staden, huset, branden, rymden, ansikten, leenden. Är det verkliga innebördsord eller enbart metaforer? Jag låter det vara osagt och läser dikterna som ord som sväljs när de smakar (ur kampen mot klockan) sid 39.
I alla fall finner jag så många ovanliga ordkombinationer i den här boken och jag gillar dem. Jag gillar att någon säger orden på nya sätt, i nya sammanhang:
[...] verkligheten är inte så
populär nuförtiden
men den
saknar inte någon
den springer på
som om det brinner
jag är anlagd
sedan länge
det är inte så mycket att göra åt
så jag sitter bara här och är[...]
sid 22 (ur en mindre värld)
[...]måste säga att
djuren på de här stället
har en väldigt förpackad natur[...]
sid 29 (ur kontemplation nr. 3)
[...]tidens tand tuggade fradga[...]
sid 30 (ur ingen repris)
[...]vi firar varje nytt år
vilse i rymden
där ingen kan höra dig skrika
med att skrika
på den här planeten
kan ingen höra dig viska.
sid 37 (ur kontemplation nr: 4)
Och Nilsson viskar inte, orden är inte lågmälda, ber inte om ursäkt. Nilsson betraktar ansikten, omvärlden, människornas icke-autenticitet. Jag känner mig drabbad i mina egna tankebanor när jag läser titeldikten som dock heter snurra på du din jävel
en värld
och miljarder smilband
tillbakaspolade till måndag
en stad
och små masker på led
som alla tar vädret personligt
i väntan på sin tur att le
ett ansikte
med reglerat minspel
som samlar ärr
under lagret av universell symbolik
en dag,
en ny värld
etsad fast i alla bakhuvuden
så vi iallafall vet
att vi är vilsna samtidigt
en kompass
när vi svävar runt
här i måndagskaos
ett medvetande
som gör din planet till min
och dem båda
till samma kollektiva knäppskalle
sid 20f
Den dikten och raderna ur civilisation: idag kryllar staden av/pokeransikten/precis som alla andra dagar/. sid 27 får avsluta eftersom jag själv ofta tänker i kasta-masken banor.
Så ok, lite pubertal på sina ställen men så många rader klöser till så den vuxne Nilsson måste bara ha ännu mer att komma med.
Läst 2011
Szymborska, Wislawa: Här **
Jag är ingen stor poesiläsare, men ofta när jag ändå läser poesi finns det alltid rader som bränner till, där jag känner, ja, men så är det ju! På pricken!
Inget sådant händer när jag läser nobelpristagaren Szymborska. Moderna ord, javisst. Men det tar liksom inte alls, tyvärr. Jag blev besviken.
Läst 2011
Levlin, Kurt: Helljusensamhet ****
Med vilje har jag dröjt med att recensera den här diktsamlingen som jag tittat i hela hösten. Den är bara så otroligt bra, annorlunda, skarp, ovanlig, lättläst, svårläst.......
Jag har skrivit om den nyss här på bloggen som ett julklappstips utöver det vanliga:
En samling dikter som anar norrländskt svårmod blandat med hopp, ensamhet i helljusets klyvning kring mörkret omkring blandat med ljusa sommarnätter, kärlek blandat med längtan. Liv blandat med död. En varg som springer, en ren som dör, uppspikade älghuvuden på en vägg. Sockebitsstora fönster i backspegeln....vässade teskedar, snöbollar, plättar som hoppas loss från kökstaket........
Kanske exotiskt för en ny generation, men ett längtansfullt sug i magen för den äldre.
Men vackert, spännande, annorlunda! Precis som omslaget.
Utgiven på Ord&visor förlag där det även står lite mer om författaren och några länkar till recensioner.
Kurt har även skrivit noveller: En andra chans (2000), och en roman Hälsningar från Döda havet (2003). Om de finns att köpa vet jag faktiskt inte. Om någon undrar över det så kontakta mig så tar jag reda på det, eller författaren direkt. Annars blir det att besöka biblioteket.....
Här finns även en novell av Levlin, Båten
Läst 2010
Craveirinha, José: Att stava till ett kosmos **
Mocambique kommer denna poet ifrån. Dikterna kommer från fyra olika samlingar och de tilltalade mig inte alls. De enda som jag stannade upp inför var dikterna till hans döda hustru Maria, särskilt denna som jag tycker förenar sorg och skapande:
Stavelser:
Jag sätter mig vid maskinen. Jag skriver
Tangenterna vacklar under mina fingrar.
Snett och vint radas bokstäverna upp.
Är det min gamla maskin som har ångest
eller det slitna färgbandet kanske?
För på det rena, vita pappret
kommer det suddigt fram
fem bokstäver:
Maria.
sid 46
Läst 2010
Levlin, Kurt: Helljusensamhet
Någon måste ha slipat teskeden i smyg för ytan på
kaffet i hennes kopp har ett djupt jack.
När jag först öppnade den här diktsamlingen och läste här och var blev jag faktiskt drabbad! Och jag som knappt läst poesi sen gymnasiet! Det är inte helt sant men ändå......
Sen har jag läst dikterna i omgångar, försökt sammanfatta, berätta, förmedla vad de är. Men det är svårt,väldigt svårt.....
Det här är norrlands inland, det här är tankar om nutiden dåtiden framtiden, om de som lever bredvid och längre bort. Det här är helljusensamhet, tankarna som kommer när bilen kör i mörkret på tomma vägar där inget behov av att blända ner finns på många mil.
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se