Lihammer, Anna & Hesselbom, Ted: Solitairen

Det gäller att hålla ut och läsa hela boken, det är det värt för att få uppleva det fullkomligt lysande överraskande hänsynslöst feministiska slutet.

I övrigt är det lite rörigt med, i och för sig inte så många, men lite svåridentifierade personer. Tackochlov anges det tydligt när det är 1939 och när det är 1998. Och själva titeln och anspelningen på spelkorten är lite väl långsökt. Men varför inte, jag kunde inte sluta läsa och det säger ju en hel del om spänningen.

Petitesser, javisst. Riktigt bra, ja. 

Det enda som kändes lite tröttsamt är att den här liksom många andra böcker nuförtiden utspelar sig i Stockholm. Visst, det är allas vår huvudstad, men det blir inte mer provinsiellt korrekt för att någon är från Sundsvall och någon från "betydligt längre norrut". (?)

Liksom, Rosa: Överstinnan ****

Om du är lite fin i kanten ska du inte läsa det här. Författaren är nämligen riktigt ful i käften lite nu och då. Men undra på det när innehållet består av vidrigheter som krig, övergrepp från unga år, våldsam kärlek visserligen, men med tortyrliknande efterspel. 

Finlands historia före och under andra världskriget befinner sig mitt i detta inferno, och så även den finländska naturen. Så det här är en bok med många inslag. 

Jag måste säga att jag gillar sättet att inte väja för någonting språkligt sett. Sanningen är inte lätt att tåla, men med överstinnans brutala ärlighet framstår den glasklar. 

Porträttet av överstinnan bygger tydligen på en sann person författaren Annikki Kariniemi. Men det är löst format. Rosa Liksom har själv sagt i intervjuer att hon med en parallell till idag ville skildra fascismens framväxt i Finland under 1930-talet.  Kanske förmådde jag inte riktigt sätta mig in i det, stilen är så annorlunda rå att jag nog fastnade i den. Klart är att nazisten överstinnan är så övertygande att ingen blir förvånad.

”Skriv som en slaktare så blir det bra” säger Toumas i slutet av boken och jag håller med. Ibland är livet som ett slakthus.

Beckman, Åsa: Vänninekören (Ohj)

Eftersom jag inte läst Beckmans krönikor var det här intressant, mycket för innehållet men också för att hon redovisar respons som hon fått. Det är mest självklarheter inom spannet manligt/kvinnlig, men eftersom MeToo har öppnat ögonen på folk så har det innehållet säkert känts nytt för läsekretsen. Men för mig som tänkt i de banorna sen 60-talet kan jag inte säga annat än att jag gillar det hon skriver.

Referenser till böcker som även jag har läst är ju alltid kul att ta del av. Egenmäktigt förfarande, Haggan med flera. 

Indridason, Arnaldur: Skuggor över Reykjavik

Det finns deckarförfattare som jag alltid läser. Indridason är en av dem. De senaste böckerna har varit lite mediokra, men den här höjde sig ett snäpp. 

Det är lite mer Island med, sagor och osynliga väsen blandas med spirititistiga seanser. Och militären är ständigt närvarande. 

Kanske blir det nästa Indridason också, ett tag var jag nära att ge upp honom.

 om Arnaldur

Franz, Eva: Sommarön

Hade jag vetat att Franz bok varit en ungdomsbok/relationsroman/deckare:Maria Lang lookalike, hade jag inte lånat den eller börjat läsa den. Men sen jag väl kommit mig in några sidor kunde jag inte sluta läsa. Sen upptäckte jag allt det andra och då, ja då var det bara för sent. Personerna var alltför många och handlingen rörig. Utan personregistret i början hade jag inte haft en chans att hänga med.

Det här är det närmaste en familjedeckare som jag läst. Och det var inget vidare. Men som sagt, jag var tvungen att få veta. Ändå.

Phillips, Jane Anne: Moderskärlek ***(*) En så annorlunda bok. I dessa tider när allt är action och varje händelse leder fram till nån slags katastrof är det välgörande att läsa en bok om livet och döden i dess absoluta minimalism. Ett barn föds - en människa dör och året däremellan. Det som inte gav den en fyra var väl det faktum att den ofta var lite väl detaljerad med fantastiska metaforer om de minsta ting. Men å andra sidan är ju huvudpersonen poet så hon kan säkert uppfatta omgivningen på det sättet (kom jag på just nu). Sen så är huvudpersonen en hero av stora mått, sköter man, nyfött barn, trilskande styvbarn, döende mor, två hundar och uppvaktande män med samma bravur. Men något jobb är inte inblandat. En amerikansk dröm om hur kvinnor egentligen bör vara kanske?

Sen händer det på tok för mycket, och konstiga saker, påminner lite om John Irving, alla är mer eller mindre vrickade, men det är helt humorlöst. Och helt känslolöst också faktiskt, fast texten hela tiden försöker chockera....

Läst 2004

Pettersson, Göran: Mummel vid sänggaveln*** Det här är en bok för en mycket smal läsekrets, de som på ett eller annat sätt kommit i kontakt med njursjukdom, dialys och transplantation. Då ger den många intressanta fakta, känslomässiga skeenden och en obändig tro på livet under dialysen. Den ger hopp helt enkelt. Men för alla andra är den säkert bara jobbig.....

Läst 2004

Persson, Leif G W:En annan tid, ett annat liv *** Jag gillade Perssons förra bok, Mellan sommarens längtan och vinterns köld, men den här var snäppet bättre. Kanske för att den här gick att förstå allting i. Ja det var ett tag mitt på där det var ett väldigt tjat om Stasi hit och dit, men efter det gick det bättre igen. Och den är ju onekligen lustigt skriven, man behöver inte sväva i ovisshet om vad personerna egentligen känner och tycker, det är då säkert! Och lite nutidshistoria är väl aldrig fel det heller.......

Läst 2004