Inlägg publicerade under kategorin Persson, Leif G W (d)

Av violen - 2 februari 2019 16:15

Person, Leif G W: Den som dödar draken ** En lite tveksam trea blev det här. (se för övrigt slutet längre ner) Boken var tjock och lättläst men så full av fördomar att man undrar ju om det verkligen är möjligt att hitta på allt detta?? Eller tänker författaren så??? jag undrar....eller vad sägs om dessa rader: Kriminalinspektör Tomas Singh, som var adoptivbarn från Malaysia, och hans kollega kriminalassistenten Gustav Hallberg, trots namnet adoptivbarn från Sydafrika, hade kastat sig i bilen osv osv. För att få med färgade måste man ta till adopterade tydligen, finns kanske inte så många invandrare bland polisen eller? så det är flera adopterade som figurerar. Det mest konstiga är att Tomas heter Singh, han är alltså adopterad till en familj med efternamnet Singh, i Sverige (?)kanske möjligt iofs......men ännu märkligare är att Gustav med efternamnet Hallberg anses ha ett efternamn att ifrågasätta, eftersom det är så svenskt!!! Hallå! svenska familjer som adopterar barn, tar upp dem som sitt eget (vilket att adoptera betyder) och då får det naturligtvis familjens efternamn och jämställs med biologiska barn i allt. Men det vet tydligen inte Leif G W. Svagt! Så alla dessa fördomar sänkte boken en hel del. Sen har jag aldrig gillat Bäckström och alltid hoppats slippa honom och så var det han hela boken.....Nä nu när jag tänker efter blir det en tvåa ändå.........

Av violen - 22 september 2018 22:45

Person, Leif G W: Faller fritt som i en dröm ***(*) Så otroligt många ord det är i den här boken och även i de andra i trilogin. Nu hängde jag i alla fall med ordentligt vilket jag inte gjorde i förra boken. Palmemordet har ju alla en relation till i alla fall. Trots att man hört allt förut lyckades det bli spännande. Det som inte var med var den blå passat som jag minns figurerade i utredningen. Vid tillfället ägde jag en passat själv och jag minns att det fanns jobbarkompisar som tittade ilsket på mig för den sakens skull. Då insåg jag vad massuggesion är för nånting. Som tur var så var min passat röd så misstänkt blev jag aldrig haha! Nåväl, Leif G W verkar ju vara en sympatisk person så Bäckström lär ju inte vara hans alter ego i alla fall, tack och lov. Det dröjde ett tag innan han dök upp i boken och jag hyste ett (fåfängt visade det sig) hopp om att han aldrig skulle göra det. Men så väl var det ju inte. Dessutom gillar jag de lite kryptiska titlarna som Person hänger sig åt.
Det enda jag inte riktigt gillar är upprepningen att Johansson kan se runt hörn. Ok att man får veta det en gång men hela tiden........Fast iofs det har ju lust att bli såna upprepningar i verkliga livet också så ok......

Av violen - 1 januari 2018 14:45

  

Persson Leif GW: Mellan sommarens längtan och vinterns köld **** Det faktum att jag läste ut den här tegelstenen utan att förtröttas under julens sista skälvande dagar ger den fjärde stjärnan. För annars var den lite väl förvirrande för mig. Många personer, som man förväntas känna igen från verkliga livet (?), och några som säkert endast författaren känner igen. Skriven på ett tilltalande sätt dock, ironin dryper och allas dolska tankar blir uppenbara, för läsaren enbart, men ändå. Men alla dessa män som förlöser sig själv och kvinnor som låter sig charmas för att sen i princip våldtas (och gilla det!), det måste vara enbart för att hålla de kvinnliga läsarna borta......Eller så gör det sig bra på film, för filmad kommer boken förstås att bli i en eller annan form.   Läst 2003

Av violen - 28 oktober 2016 08:00

   Persson, Leif G W: Kan man dö två gånger? ***

 


Jaag hade läst lite sådär om den här senaste boken av Leif G W. Så jag började läsa lite lojt, men upptäckte efter ca fem sidor att jag var fast. Det blev spännande och det höll i sig till bokens slut. Jag gillade ju Bombmakaren och hans kvinna, och den var faktiskt snäppet bättre, men den här var alltså också helt ok.


Jag gillar svepet mellan barndom bland scouterna, markören tsunamin som alla kan referera till i tid, och girigheten som så ofta leder till brott. Och ön som alltid är en fascinerande plats. 

Lite väl mycket upprepningar.. Ibland tänkte jag, men det här har jag ju redan läst? Vilket säkert var helt sant, kändes det som.


Det mest besynnerliga var ändå att Bäckström plötsligt började bli humaniserad. Intressant iofs, men kändes lite väl mycket personlighetsförändring för att jag riktigt ska kunna tro på det. Dessutom antyds mycket passande en svår barndom. Nåja allt reder väl upp sig i nästa bok. 


Läst 2016

Av violen - 22 september 2015 23:00

   Persson, Leif GW: Bombmakaren och hans kvinna ***


En riktigt intressant bok om ett brott som skulle kunna hända. Och hur det skulle kunna hända och varför.


Det där säger såklart inte ett skvatt, men jag tror att du får ut mest om du inte vet så mycket innan.


Det här med kvinnorna var dock både fascinerande och oroväckande. Och vad vill Person säga egentligen? Med titeln menar jag. Är den inte avslöjande och visar att inför terrorism finns inte man eller kvinna, alla är helt enkelt människor, ett i fanatismen. Något man kanske bör veta för att förstå terrorns avhumanisering.



Läst 2015




Av violen - 17 oktober 2011 15:00

   Persson, Leif GW: Gustavs grabb ***


Jag har läst en hel del av GW Persson tidigare. Alla deckarna utom de tre första. Och jag har gillat hans sätt att skriva. Självklart, annars hade jag inte tagit mig igenom böckerna, då de inte är några tunnisar direkt.

Den här boken innehåller samma stil, läsningen är följsam. Här har ingen spökskrivare fått tillträde.

Det som är mystiskt med den här boken är att den inte är självbiografisk fullt ut, har inte heller beteckningen Lz. men vad är den då?


Roman? Självbiografi? Det här är berättelsen om min egen klassresa. Som jag minns den. sid13


Dödstäda är ett lantligt uttryck. Att man i god tid ser till att städa undan allt sånt som kan störa alla nära och käras goda minne av den som snart skall sluta sin tid på jorden. [...] Givetvis också att man tar tillfället att ge sin syn på saken, medan man ännu har chansen, för att till sist kunna andas ut i förtröstan på den fördragsamhet från omgivningen som endast kommer de döda till del. sid 357


Hm, det känns som att det är ett sätt att gardera sig och ett kanske lite sviktande minne. Men samtidigt, en bok för efterlevande. Det känns lite märkligt att inte veta men å andra sidan, läsupplevelsen är ändå lika bra.


Om man ser till Geijeraffären som upptar en viss del av boken. Vad ska man dra för slutsats av det. Är det sant eller inte? Han nämner personer vid namn, för det kan ju inte vara så att han tänker, hm jag ska såga Peter Bratt men jag kallar honom för.......ja just det Peter Bratt är ett bra namn på honom. Inte den andre journalisten som hade med IBaffären att göra eller nåt liknande. Nej helt klart uttalat. Kanske det är de sidorna som är självbiografiska, ett sätt att erhålla fördragsamhet för det som hände. Kanske är det därför boken skrivs....?


Allt det övriga, mammans tillkortakommanden, pappans heoriska framtoning, systerns osynlighet, alla barnen, de tre fruarna, där finns ju de som kan ge sin syn på saken. Så där blir det mer romanfiktivt.

Jag gillar att han tar med titeln på några av sina böcker här och var, en slags metaskrivning om titlarnas betydelse. Vilket jag som tidigare läsare naturligtvis undrat över, Faller fritt som i en dröm t.ex En poetisk titel för en deckare tänkte jag då det begav sig för den boken. Nu förstod jag den plötsligt.

Ja, jag vet inte, vad det nu spelar för roll som Persson själv säger (sid375). Rätt så intressant var det i alla fall.



Läst 2011


Av violen - 4 september 2010 14:45

Persson, Leif G W: Den döende detektiven ***


En riktigt bra Leif G W är det här. Jag sträckläste den och den var riktigt, riktigt intressant och spännande. En fördel var att idioten Bäckström äntligen ordentligt förpassats till periferin, vilket jag till fullo insåg hur mycket jag jag uppskattade när jag på slutet fick en liten dos igen. Jag har nämligen läst flera böcker av Persson som jag gett varierande omdöme......särskilt den näst sista där Bäckström härjade fritt.

Jag håller faktiskt med SvD, han har lyckats väl G W! Kanske att det svåra ämnet pedofili kräver sin man och han bestod provet. För trots ett lätt anslag, nånstans under ytan darrar det av hat och en vrede mot den här sortens förövare, något som måste ut med full kraft. Och hämnden är personlig, hur skulle den annars kunna bli så våldsam? Skickligt G W!


Men:


Det här är inte bara en cold case historia utan också en riktig memento mori (påminnelsen om vår dödlighet) roman. Redan tidigare har jag ju sett samma tendenser hos Amos Oz och Philip Roth och fler äldre manliga författare lär följa i samma fotspår. Ja kanske att vissa kommer att tycka att det är för mycket tjafsande om horisontalläget, att själva kriminalhistorien kommer i skymundan. Men det är inte min åsikt i alla fall.  


Ska du ge bort en deckare till Far på farsdag eller i julklapp, den här är inget dåligt val!

Själv hängde jag på låste på bibblan och blev först att läsa den! Var det värt fem kronor i reservationsavgift!? Självklart!

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se