Ferrante, Elena: Det förlorade barnet ****

Nu närmar sig bokens slut för Lila och Elina. Och även för oss som följt med i detta stora verk, denna blivande klassiker.

I den här delen träder bröderna Solaro fram och allt de representerar. När Elina återvänder till kvarteret konfronteras hon åter intensivt med Lila. Denna Lila som dominerat Elina genom alla år, som kanske har styrt henne för sina egna syften?

[...] Du är rädd för lagen och bröderna Solara är rädda för din bok."

"Jag är rädd för att de ska förstöra allt för mig, med alla pengar de har"

"Men det är just pengarna du ska ta ifrån dem. Skriv! Ju mer du skriver om all deras skit desto sämre går affärerna för dem."

Jag blev ledsen. Var det så Lila tänkte? Var det hennes plan? Först i det ögonblicket insåg jag att hon trodde att jag fått den kraft vi som barn hade trott att författaren till Unga Kvinnor besatt. Var det därför hon till varje pris hade velat att jag skulle komma tillbaka till kvarteret? Jag drog mig tillbaka utan att säga något. s 294

Lila kämpar mot det som styr allt i denna del av världen, här i skepnad av bröderna Solara. Elina kämpar också en kamp, för rätt till utbildning och självbestämmande. Och den feministiska kampen i viss mån. 

Vem av dem gör det mest rätta valet?

Eftersom slutet är början i den här serien visste vi hela tiden att Lila försvunnit och att Rino ringde Elina. Under den här tiden har jag verkligen lärt känna dessa människor som jag citerat ibland i mina reflektioner. Jag vet mycket om Elina och en del om Lila. Varför tänker jag så? Jo, Elina är bokens jag, men hur ska vi vara säkra på det? Kanske är hon även Lila.

Jag missade lite i första boken vilken betydelse scenen med dockorna hade. För visst är det bokens nyckelscen? 

Om inte det betonats att den här boken är den sista skulle jag ha sett en cliff hanger på slutet. Nu ser jag fram emot den avhandling som någon kommer att skriva om Ferrante. Någon som passionerat fångar in alla undertexter.

Min fantastiska väninna

Hennes nya namn

Den som stannar, den som går

Det förlorade barnet

Lästa böcker juni 2017

Hamberg, Maria: Till min allra bästa vän ****

Hedström Ingrid: Gick obemärkt förbi **** 
Lange, Katarina & Henrik: Ibsen på en timme ****

 Holmström Degerman, Anna: Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs ***

 Mattisson & Hoff: Feminismens ABC ***

 Tremblay, Lise: Huset på S:t Pauls väg ***

Gappah, Petina: Memorys bok ****

Juul, Pia: I väg, på plats. ***

Roos, Anna: Spel

Cross, Mason: Ett långt spår av blod

Strout, Elisabeth: Mitt namn är Lucy Barton ****

Bäst: Mattisson & Hoff: Feminismens ABC ( en bok full med fakta om kvinnor, detta  behöver läsas av alla)

Mindre bra: Juul, Pia: I väg, på plats. *** De här novellerna var inte alls i min smak, tyvärr.