Alla inlägg under juli 2011

Av violen - 31 juli 2011 20:00

Böcker juli 2011


Mam, Somaly: De oskyldigas tystnad *** (Fackbok)
Rosman, Ann: Fyrmästarens dotter *** (deckare, 12 olästa svenska)
Bannerhed, Tomas: Korparna *****
Aboulele, Leila: Minaret **** (minegenafrika, Lyransjordenrunt)
Nilsson, Ola: Änglarna ***
Parrella, Valeria: Väntrum ****
Vigan, Delphine de: Underjordiska timmar ****

**

3 ***

3 ****

1 *****

3 svensk

4 utländsk

2 man

5 kvinna


1 - 12 olästa svenska kvinnliga författare

Augustpriset                                

Biografi
Bokcirkel för alla
Bokcirkel SR                                   

Bokcirkelonline
Bookerpristagare  
1 Deckare

1 Debutant                                  

1 Fackbok
1 Franskspråkig

1 Italiensk

Ljudbok                          
1 Lyrans jordenrunt

1 Min egen afrikautmaning

Min egen deckarutmaning                               

Nobelpristagare

Noveller
Nordiska rådets pris

Orangepriset
Skräck
Trilogiutmaning

Tyskspråkiga

Ungdomsbok


Bäst: Utan tvekan Korparna. Kan faktiskt bli årets bästa........vem vet? men hösten är lång.....

Mindre bra: Änglarna blev en besvikelse, kanske för att mina förväntningar var så höga då jag gillade Hundarna så mycket.

Men det är en stark månad med flera riktigt, riktigt bra böcker så läs igenom listan en gång till och hämta inspiration!.



Av violen - 27 juli 2011 21:45

  Vigan, Delphine de: Underjordiska timmar ****


Omtalad författare, vars ungdomsbok No och jag jag tyckte var sådär, ganska bra. Jag gillade språket i den och det gillar jag verkligen i Underjordiska timmar också.

Men ännu mer gillar jag innehållet. Vuxenmobbing är mycket mer utbrett än man kan tro och här visar Vigan stora insikter.

Jag gillar slutet som var överraskande och logiskt. Det blev sträckläsning mellan lunch och middag i skuggan under rönnen för min del. Så boken var verkligen snabbläst, vilket inte alltid är fallet med de böcker jag läser nu för tiden.


Den var riktigt, riktigt bra. Men så är jag också mycket intresserad av ämnet mobbing, och vet dessutom att det ses med mycket större allvar i Frankrike än i Sverige. Det kan ju få förödande konsekvenser för de som utsätts för mobingen så jag hoppas verkligen att det ska uppmärksammas mer. Många insiktsfulla meningar fanns det i boken, läs den och ta till dig den. Här finns inga ursäkter för det som händer som det alltid finns här i Sverige, bara det känns befriande. 


Läst 2011

Av violen - 27 juli 2011 19:30



   Parrella, Valeria: Väntrum ****


"Ett barn som ingen vet om det håller på att födas eller håller på att dö".


Den för tidigt födda Irene ligger i sin kuvös. Lite fragmentariskt skildras livet kring kuvöserna. Maria, hennes mor, finns där men även i sitt vanliga liv, som lärare. 


Den här boken påminner om en bok som jag läste för flera år sen Rädslan i kroppen av Slavenka Drakulic.

Dubbla bottnar innebär att sjukhusmiljön och känslorna där inte riktigt får fäste utan det är den andra bottnen, i Parellas fall studievärlden, som känns nästan mer angelägen. Kanske för att den innehåller en verklighet som Parrella använder för att få fram ett politiskt budskap.

Dock skildrar Parrella moderskapet och den orimliga väntan bättre än Drakulic skildrar sin väntan och sin njurtransplantation.


Jag kände mig mycket berörd av Parrellas roman, den är som ett smycke i dödens väntrum. Vad jag vet har jag inte läst något i ämnet tidigare. Den stannar kvar.


Läst 2011

Av violen - 26 juli 2011 14:00

  Nilsson, Ola: Änglarna ***


Nilssons förra bok i den här trilogin om en by i Norrlands inland gillade jag, Hundarna. Så det var med stort intresse jag tog mig an Änglarna. Men jag blev lite besviken.

Boken är lika välskriven som Hundarna, formatet lika tilltalande, även om omslaget verkar höra till en helt annan bok.......men innehållet känns konstruerat, gammaldags. Jag får nästan vibbar bakåt i tiden, patronens dotter, begravning utanför ramarna, sexuella skeenden som får en att tänka dekadent 30-tal.


Nutiden speglas dock väl med mobbing och dess följder och orden "Jag trodde vi var kompisar" när taskig kvinnosyn, åratals skvaller och alkohol blommar ut och avslöjar sig.

Slutet är en cliff-hanger, så jag måste läsa även den sista boken. För trots allt är det mellan de här pärmarna något som känns nytt och fräscht och framförallt annorlunda beskrivet. Och det är ju en av mina svagheter vad gäller litteratur, när det genom alla ord förnimms ett slags nyskapande.


Läst 2011

Av violen - 25 juli 2011 16:45

  Aboulele, Leila: Minaret ****


En bra bok om ett ovanligt ämne, islam som den religion som huvudpersonen återvänder till. Inte flyr ifrån. Ett islam utan politiska förtecken.

Boken utspelar sig både i Sudan och i England. Den är väl upplagd, med klara hänvisningar till vilken tid, nu och då, det handlar om. Najwa, bokens jag, utvecklas på ett milt, tydligt sätt. I den bästa av världar kan alltså religion vara på det här viset. Insikterna om synd, skuld, förlåtelse, möjligheten att upptäcka slöjans välsignelse och friheten i att valet är helt hennes eget speglas genom nutidens del. Helt enkelt hennes omvändelse. Men inte påträngande på något sätt utan bara så enkelt som en omvändelse till vilken religion som helst borde vara.

För första gången har jag snuddat vid islams väsen, och det var ytterst intressant.

Men jag kan ändå känna att någonstans är det bara det faktum att hon är ogift som gör allt detta möjligt. En gift kvinna skulle inte alls ha haft hennes frihet. Men det är ju författarens privilegium, att låta livets realiteter tillrättaläggas för att få fram sitt budskap. Och att hon skulle ha hamnat på samhällets botten som det står på baksidestexten tycker jag verkar lite väl negativt uttryckt. Om man jämför med då-tidens lyx i hemlandet kanske men hembiträde kan väl inte vara direkt en bottenplacering. Det hjälpte dock upp historien, för hur skulle hon annars ha kunnat träffa en så religiös man så nära inpå?

Minaret är en fantastisk, modig och utmanande roman.

Guardian på baksidan:


Jag håller med.


Det här är tydligen en ny genre av muslimska författare i England, enligt baksidan där det står "skriver från insidan om hur det är att vara troende muslim i dagens västerländska samhälle."

Intressant tycker jag som gillar nya genrer och stilar.


Läst 2011


Av violen - 17 juli 2011 14:45


 Bannerhed, Tomas: Korparna *****


En strålande debut! Jag bara svepte boken med stigande engagemang. Ja, jag blev verkligen engagerad. Kände igen mig i en hel del då jag ju själv är uppväxt på ett småbruk. Men boken är så mycket mer än det den ger sig ut för. Visst finns det ofta tankar på att nästa generation ska ta över, men på så små ställen var den tiden nog ändå över. Längre fram skulle det mest troligt ha visat sig att Klas hade sluppit eftersom arrendet verkligen skulle ha sagts upp och en av de få bönder som skulle ta över byn fått det istället.

Nej styrkan i boken ligger framförallt i språket, så otroligt bra skrivet. Varje mening känns som en eftertanke så välformulerad.

Sommaren, tänkte man. Den ofrånkomliga, förhatliga, evinnerliga sommaren - som en straffkommendering till det som kallas hemma. En internering för latoxar med läshuvud. Snart är den här på riktigt.

Om två veckor finns det inte en människa kvar.

Skolgården passade över huvud taget inte ihop med prunkande tulpanrabatter och kastanjer i full blom. Skolgården skulle ligga lerig och blöt under tjocka höstlövsdrivor, [...] Det skulle lukta äpplen och svamp, då visste man att man hade nästan hela läsåret kvar. sid 46


Har jag fel när jag tror att många, många bokläsare känner igen sin skoltid i de orden?


Sidorna flyter lätt, långa korta kursiva normala. Och bilden bygger sig fram, bilden av vad som egentligen ger den fasansfulla rädslan för arvet, inte gården men själen.

Vad pappan än arbetat med skulle hans rädslor funnits men i annan skepnad. Nu är det regnet, torkan, ohyran, åskan. Och det som fascinerar mig är tanken på hur många av våra förfäder som hade det på detta sätt under många generationer. Så många småbrukare ( en stor del försöjde sig ju på detta vis innan industrierna kom), så många slag på barometern, krossade korn att smaka på för att känna av fukten, blickar mot skyn, lyssnande på väderleksrapporten, och ännu tidigare, så många rep som drogs över åkrarna för att lura frosten.


Jag ger en eloge till Bannerhed, för förmågan att föreviga ett kulturlandskap som numera är borta: småbrukarens eller småbondens som det kanske sägs söderut.

Dessutom skildrar han en familj under press och hur den långsamt går mot sin undergång. Till slut händer det oundvikliga. Men kommer Klas att klara sig? Jag hoppas det för under läsningens gång lär jag mig verkligen att tycka om den här familjen. Jag gillar Klas och hans tillflykt, fåglarna. Jag beundrar mamman som gör sitt allra bästa. Jag tror att Göran, trots sitt antydda handikapp (?), är en rar pojke. Och pappan är ett offer, både för arv och miljö och kanske även tiden som inte hade rätta mediciner för att hjälpa honom. Trots allt var han också en gång full av tillförsikt och ristade i stenen för att bli odödlig.

Boken rör och berör och fascinerar mig. Manar fram barndomsminnen och gör mig trots allt glad på ett sätt.


En författare till som vågar närma sig det onämnbara, självmordet. Och dess omgivning.


PS: Jag tänkte hela tiden jag läste, den här boken har tagit lång tid att skriva. Varje ord kändes präntat. Och så läste jag här på babbelbloggen att den tagit 10 år! Jag visste det! Och ta gärna tid på dig till nästa bok Bannerhed, en sådan här upplevelse får man bara en gång per decennium så den är värd att vänta på......!


Dessutom: omslagsbilden är perfekt!

Läst 2011

Av violen - 1 juli 2011 11:15

Juli 2011


Nobelprisutmaning:.
Grass: Krabbans gång
Lyrans jordenrunt: Kanske en, kanske två, kanske alla......
Resan gör uppehåll under sommaren
Utmaning under sommaren  är tänkbara nobelpristagare,
jag funderar på att läsa Midnattsbarnen.
Bokcirkelonline:
Lida av Stephen King (som jag redan läst)

Min egen deckarutmaning:
Extra bekvämt på safariklubben av McCall Smith, Alexander
Trilogiutmaning,
???????? Ny till hösten kanske.....?
Är sugen på Becket och Eyvind.

----------------------------------
Nästa bok i serien utmaning
Revolt/Hungerspelen april-maj-juni-juli
12 skrivande olästa svenskor
Johannison, Karin: Melankoliska rum
Min egen afrikautmaning
Ndiaye, Marie: Tre starka kvinnor
Min egen tyskautmaning
Redan då var räven jägare: Müller

Ebok Bibliotekarien läser:
???  Kanske Fälla av Marko Leino ????


 

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards