Zeh, Juli: Tomma hjärtan ***

Tyskland ett tag efter Merkel. 

Familjer som umgås. 

Britta jobbar inom en verksamhet som tar emot självmordsbenägna människor, och ska hjälpa dem. Men vid sidan av, eller är det egentligen det det handlar om, har hon och en i umgänget, inom ramen för deras jobb, en bisyssla, som kan leda hur långt som helst.

Zeh bygger upp en spänning som gör att jag fortsätter läsa. Men upplösningen visar att jag egentligen inte förstått så mycket. Lite synd för Zeh har skrivit flera bra böcker som jag läst med behållning. Kanske att det här med telefonläsning inte alls passar mig...

 Fríða Ísberg: ”Märket” ***

Det var inte det dystopiska i den här boken som fick mig att läsa vidare. Det har skildrats bättre i andra verk. Möjligtvis att det berörde något så ovanligt som tester om empati, och just empati brukar inte ha så hög prioritet i litteraturen nu för tiden. Så det kändes inte så dumt men märkligt.

Annars var personerna svåra att hålla isär fast deras historier var bokens behållning. Men vad är bokens mening egentligen? Att vi måste alla den vägen vandra eller vad?

Orsaken till att jag läste ut den var nog mest att den gick snabbt att läsa. När jag tänkte ge upp var det inte så mycket kvar. Och så hoppades jag att den skulle bli bättre.

Thuy, Kim: Em ***

Det som händer när jag läser denna bok är att jag inser att jag verkligen behöver veta mer om Vietnam. Thuy skildrar en verklighet som jag trodde jag visste mycket om. Men här är det mesta ändå okänt.

Eller inte egentligen, för "USA ur ur Vietnam" var mycket aktuellt under min gymnasietid. Jag såg tom en musikalisk uppvisning av vietnameser, till stöd för Vietnams folk, i en fullsatt aula i en universitetssal på 70-talet.

Men här finns det mycket att erinra sig. Vad som egentligen utspelade sig efteråt, barnen som adopterades bort och varav några här återvände.

Jag kan dock tycka att kärlekshistorien som skildras är osannolik. Det var lite för mycket Harlequinroman över den. Offer och förövare kan bara inte känna en sådan kärlek. Det gjorde mig aningen besviken. 

Castillo, Linda: Tvingad till tystnad

Amish bekänner sig till en fridfull, fredlig och gammaldags religion. Och miljön i Castillos deckare utspelar sig i just Amishbygder. Intressant tänkte jag och lyssnade på den här boken.

Så vansinnigt rå med detaljerade mord. Men trots det väldigt spännande. En spänning som höll i sig nästan till slutet. 

Uppläsaren, Jessica Liedberg har även läst in Kvinnor jag tänker på om natten. och jag kände genast igen henne. Hon tog liksom udden av det fullkomligt horribla våldet med sin lugna eftertänksamma röst. En ny favorituppläsare. 

Men trots det blir det nog inga fler deckare av Castillo. Jag började även på del 2 men den var för lika den första, det finns en gräns för hur många blodiga mord jag står ut med inom några dar.

Synd, för jag söker hela tiden efter nya deckarförfattare att lyssna på, Griffith, Moström, Bussi hör till de som jag gillar. Annars blir det ofta bara en bok innan jag ger upp.

Lindström, Börje: På kyrkogården i södra Lappland ****

Av en slump hörde jag talas om Börje Lindström. Och så läste jag de här dikterna. Och blev helt tagen.

Alla som vuxit upp i en by i norrlands inland känner igen sig. Alla dessas liv, de som nu ligger i sina gravar, växer fram ur textraderna. Och det är som att jag känner igen dem allihop.

Kvinnan som flyttar till byn utan sin Vojmån, eller vatten överhuvudtaget. Hon förblir en hånad främling, och det sista hånet: hon fick inte ens som hon ville efter döden, som skulle låtit henne äntligen komma hem igen.

Eller mannen som ställde allt i perfekt ordning därhemma innan han dog, men ingen kom efter. Eller han som alltid slog allt i skoj, och önskade att någon sagt att livet är allvarligt. Eller han som dog utan att veta om det eftersom han levt ett dött liv.

De är några av dem jag genast fick en relation till. Och så alla dessa andra.

Lindström har gått bland gravstenarna och gett röst åt de döda, folkets människor. De som inte fått komma till tals i livet. Några har funnits, några är fiktiva. Men alla har levt och alla har något att säga om sitt liv. Och på så sätt finns de och denna del av historien kvar. 

En kanske väl sorglig, men ändå kulturgärningsmässig bok. Men så oerhört mänsklig.

Tyvärr slut på förlaget men kanske kan biblioteket få fram ett exemplar. 

Månadsläsning februari 2023 

Meyer, Deon: Mörk flod 

Törnvall, Clara: Autisterna ****

 Mukasonga, Scholastique: Barfotakvinnan ***

Ullerud, Eva: Dekahebdom eller fredagsbagateller i Missenträsk***

Nord, Cicci: Organ tur och retur ***

Hjort, Vidgis: Om bara ****

Bäst: Törnvall, Clara: Autisterna **** Riktigt bra och klargörande om kvinnliga autister

och Hjort, Vidgis: Om bara **** Sträckläsning trots att innehållet var sådär

Mindre bra: Mukasonga, Scholastique: Barfotakvinnan *** Inte det jag förväntade mig. Men läsvärd ändå