Inlägg publicerade under kategorin Karlsson, Sven Olov

Av violen - 28 april 2013 19:30

   Karlsson, Sven Olov: Porslinsfasaderna ***


Besviken är ordet för känslan jag har efter att ha läst Karlssons senaste bok. Den var visserligen bättre än Amerikahuset men inget har ännu matchat Italienaren. ( De böcker jag tidigare läst av Karlsson reflekterar jag över här).


Det som grep mig mest i Porslinsfasaderna var Sagas öde och hennes förmåga att drömma, vilket blev hennes gissel, och hennes dystra liv med alla de dödas saker. De andra var mer som skuggor i de dunkla vrår som Sagas tillvaro rörde sig ikring.


Jag tycker att boken spretar och far, från vildaste sorg och elände till tjo och tjim. Men den ska ju handla om en trött morsa som är på sin vakt och aldrig blir förvånad. förordet sid 9

Åh om Karlsson ändå låtit det bli så. I Italienaren lyckades han fånga en själ och här närmar han sig ändå en ny själ. Men den försvinner i skramlet av bildelar och auktionsupprop. Så synd.


Trots allt speglar boken en tid och ett sammanhang som känns outforskat, så den fyller absolut sin plats som ett slags tidsdokument.


Läst 2013

Av violen - 26 mars 2013 17:00

   Karlsson, Sven-Olov: Svenska ödehus 1 ****


Jag är inte helt ointresserad av ödehus. Kanske för att vi ibland i min barndom åkte omkring och besökte förfallna hus där släktingar hade bott. Så sent som i somras gjorde jag det faktiskt igen.

Men det finns ytterligare en anledning till att jag läst den här boken. Texten är skriven av Sven-Olov Karlsson som

skrivit böckerna Italienaren och Amerikahuset. Varav den första var lysande och den andra....mindre lysande. I mitt tycke alltså.

Men i den här boken gör Karlssons texter verkligen sitt jobb. Fotografierna av Philip Pereira dos Reis levandegör såklart men det är det som skrivs om de ekon som hörts i husen som gör boken så läsvärd. Det liv som levts innan allt lämnades.

Det är visserligen sorgligt att läsa om vandalism och förfall, men sanningen är ju uppenbar, husen finns där och har haft en funktion för människor i en gången tid. Ett sätt att känna historiens vingslag bland de okända som levde lika väl som de kända vars slott och herresäten mycket har skrivits om under tiden lopp.

En kultugärning har de två författarna utfört. Dessutom finns det en Svenska ödeshus 2.  Jag blev faktiskt lite tagen av den här boken så del 2 läser jag en annan gång.


Karlsson kommer med en ny bok i april, Porslinsfasaderna. Den ska jag läsa direkt. Det känns som att den kommer att tangera Italienaren. Hoppas jag.....


Läst 2013

Av violen - 1 januari 2010 16:30

Karlsson, Sven Olov: Amerikahuset ** Nej men vad har hänt! Den här boken var ju riktigt dålig, början var iofs ok och jag läste med intresse försöket att beskriva 80-talet. Men sen blev det ju bara svammel av det hela.....
De bästa partierna är ju helt klart när förfäderna ska beskrivas, det som var styrkan i Italieren kommer fram då, ömsintheten, förståelsen. Prologen förstod jag inte alls, boken handlade alltså om något som jag inte alls upptäckt.......
Nej, jag blev besviken, Karlsson gapade över alldeles för mycket i den här boken: Han har ju gett ut en bok med gamla hus och den skulle jag tro är fascinerande, kanske han skulle ha fokuserat enbart på titeln, Amerikahuset och låtit allt utspelas där? Som en slags Berlinerpopplarna light!? Det glimtar till ibland men inte tillräckligt ofta för att jag ska ge en trea tyvärr.
Sen en petitess men något som jag retade mig på: De hade till och med förlovat sig, faktiskt samma februarikväll som bröderna Herrey vann i Luxemburg. Ok, jag är petig men Eurovision gick faktiskt i maj det året, det var svenska uttagningen som gick i februari. Ett litet sök på Google hade rättat till den fadäsen.
Jag hoppas Karlsson lyckas bättre nästa gång då Italienaren verkligen var en bra bok, så han kan ju skriva, det är uppenbart.



Läst 2009

Av violen - 1 januari 2010 16:15

Karlsson, Sven Olov: Italienaren**** Kanske är det för att jag är uppväxt på landet. Kanske är det för att jag under en tioårsperiod mist tre nära anhöriga, varav två var mina föräldrar. Jag vet inte men det var länge sen jag läste en bok som berörde mig så djupt. Slutet fick mig både att få tårar i ögonen och knottror på armarna, och när det hände senast jag läste en bok minns jag inte ens. Alla dessa människor, alla som är på var sitt vis och mitt i allt den unge huvudpersonen som visar vilka krafter som kan finnas inom en människa som vill göra gott, kanske utan att ens vara medveten om det själv. En bok om döden men lika mycket en bok om livet....
Jag gratulerar denna debutant som kan skriva så ömsint om så svåra frågor. Ok jag tänkte att nu är det kört när det kom flygande tefat in i bilden men t.o.m det passerade utan att nagga fyran. Också detta att slutet blev så kort och koncentrerat. Lysande Karlsson! Det var tre ord som däremot kunde ha fått mig att ge upp: Där ser man. Jag avskyr såna upprepningar, och de var för många.......Fast iofs så består ju mycket av vanligt tal av just sånt dödkött till ord, så varför inte......Och en sak till, titeln! Får nog många att ställa tillbaka boken tyvärr......



Läst 2008

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards