Alla inlägg under augusti 2013

Av violen - 29 augusti 2013 10:15

   Johansson, Kerstin: Nutida kinesisk litteratur ****


Så intressant att läsa dessa artiklar, många tidigare publicerade i olika tidningar. Och dessutom läste jag samtidigt Solskenet i munnen, tio noveller av kinesiska författare. Så inspirerande!


Det intressantaste inlägget i Johanssons bok är utan tvekan Kvinnliga författare bryter ny mark. Det skrevs 2005, men känns helt relevant att läsa idag. Kinesisk litteratur är påfallande aktuell även flera år efter att den skrivs. Mest troligt beroende på att det inte funnits mycket översatt men nu kommer det hela tiden mer.


Dessa kvinnliga författare vågar vara privata, feministiska, ickepolitiska, djärva helt enkelt. Jag fick mycket inspiration till att läsa fler kinesiska författarskap, ex vis Chen Ran vars Privatliv jag lånat och läser, och Can Xue vars Genombrottet jag faktiskt äger och läst en del av. Mycket speciellt skriven.




Läst 2013




Av violen - 27 augusti 2013 18:30

   Nesbø Jo: Polis *** (mp3)


Javisst. Det här var bra, det här var något för oss fans att bita i, för man bör ha läst en del eller varför inte alla för att riktigt hänga med i den här boken. Jag kan tycka att den gick till en fasansfull ytterlighet i åtminstone ett fall, men såhär är det, livet är ingen lek. Allt kan man mista och allt kan man erövra. Om man är Harry Høle. Särskilt om man är den mannen.


Den här boken var tätare än de andra på något sätt, säkert beroende på att den höll sig inom en i stort sett sluten krets. En TVserie på alla böckerna i fler avsnitt och tårarna kunde ha trillat vid den här delen. Flera olika sorts tårar då såklart.

För även om han är en riktig suris så är han ändå mångbottnad och hjärtat har visst fått mer färg allt eftersom.


Läst 2013



Av violen - 27 augusti 2013 18:15

   Dahlgren, Eva F: Det här är inte jag *'**


Mycket intressant. Tänk så många som måste känna igen sig i den här beskrivningen, när det som är ens jag sviker en. När man som kvinnan i boken blir medveten om att hon inte är medveten om nånting utom att det här är inte jag. En skrämmande känsla. Att tänka, vettskrämd, Ahlzeimers! Att se läkarens föraktfulla min, SVBK* skulle han tänka om han inte varit för ung.


Kvinnan i boken läser "Inferno" av den missförstådde Strindberg. Känner igen sig. Jag känner till viss del igen mig i Hustvedts Den skakande kvinnan. Kanske inte direkt i innehållet men längtan efter att förstå.

Och ja, kanske har alltid den här sjukdomen, hjärnstress, utbrändhet, utmattningssyndrom, funnits. Jag menar dessa melankoliska män som sov bort sin tid, det var ju länge sen. Men nu när kvinnor drabbas är det plötsligt inte lovligt längre eller accepterat, som det var då. En kvinna som känner likadant är mycket nära stämplen L-A-T.


Så kommer det fram, det är stress och ångest kvinnan lider av. Ingen tid att tänka. Bara producera. Hjärtat, hjärnan slår bakut. Kvinnan i boken famlar, tar hjälp av en lite väl schablonisk, typ Malmstenigenkännings, uteliggare. (Drog ner lite innehållsmässigt faktiskt.) Och till slut hittar hon ändå rätt och lastar verktygsbältet för att lära sig leva igen.
Det är en sanning med modifikation att alla blir botade, men blir man bara betraktad som trovärdig så ligger det en framtid där trots allt. Hoppas jag. För kvinnan i boken. Och författaren.


Läst 2013


*SVBK påstås ha stått i marginalen på kvinnors remisser tidigare, dvs sveda värk och bränn kärring. Med andra ord, inget att bry sig om. Sorgligt. Och skamligt. Redan då.


Av violen - 25 augusti 2013 17:00

   Granta:1, Gränser ****


Intressant! Tänkte jag direkt jag såg den här bok/tidningen. Sen blev den en närjagharlitetid/närjagväntar bok för mig. Tog lång tid innan den var läst och ingen penna som jag kunde anteckna med och så blev den bättre och bättre och när jag läste Jerker Virdborg kom jag ihåg den novellen i den novellsamlingen som jag läste för länge sen och gillade och ville läsa mer av Virdborg och nu vet jag att det är så med flera av författarna i den här samlingen.

Den var riktigt bra och det enda jag ångrar är att jag inte gav den mer kvalitetstid! Då skulle jag nog ha lagt flera nya författare till min läsalista.


Läst 2013


grantas nästa nummer kommer i november. Handlar om arv. Vill ha!


 

Av violen - 25 augusti 2013 06:00

   Malmsten, Bodil:

Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig *****


Det blir full pott igen för Malmsten, även om det kanske svävar lite på målet. Så intressanta inlägg, som vanligt. Så mycket blir sagt. Så många erfarenheter kryper omkring på sidorna och avslöjar sig. Men ändå. Lite väl mycket vemod, känns som att djupet inte kan nås utan att det måste upp och hämta luft lite oftare. Fast det är riktigt sorgligt, och vem står ut med Det, som i döden. En kamp har börjat och pågår, vi får ta del av den.


Och det oändligt  lätta som inlägget nedan ger sken av. Jag tror att det tog mycket lång tid att skriva. Men det är hög igennkänningsfaktor på det hon skriver, bara att den för mig skulle heta de långa vårvintrarna. Som i Malmstens barndoms landskap.


De långa vårarna

Våren är en årstid som jag har svårt för, våren är svår.

   Det trygga vintermörkret som övergår i vårens blå, de långa neonblå

kvällarna, små kyliga vårblommor som fläckar marken där snön har

smält, dagarnas pollenmolm, jag vet inte vart jag ska vägen om våren,

våren är en årstid som jag bara vill ta slut. [...] sid 77


Och läs för guds skull noga sid 152 Läs den noga 40 och 50 talets kvinnor. Varför fick vi inte lära oss att inte skämmas? Varför. Jag blir glad när jag läser det för äntligen, äntligen får vi rätt till oss själva och vårt inre, vår spontanitet och vårt glada inre. Tack Bodil!


Tack för rec ex Modernista


Läst 2013

Av violen - 22 augusti 2013 12:45

   Kina berättar: Solskenet i munnen ***


Jag har läst alla novellerna, inte för att de var särskilt bra, noveller har jag ju lite svårt att tycka sådär jättemycket om, utan för att jag vill läsa Tranans berättarserie! Noveller eller roman, man lär sig alltid något av landet det handlar om. Och de här novellerna är alla speciella på var sitt vis. Kanske lite spoilervarning här och där.


Lika vackra som änglar av Su Tong: Mobbing är sig likt överallt, här är det på kinesiska. Men. Överraskande ärligt och brutalt uppriktigt slut, så här blir det, följderna av mobbing. Och avundsjuka.


En patient av Mian Mian: Ok, vi kineser kan också knarka och vara moderna. Och dessutom tänka under tiden.


Ett skådespel till massornas förnöjelse Tsering Dondrup: Skummade bara den här, för mycket vers helt enkelt.


Ny flyger jag av Yu Gu: Lite väl extremt men visst, just flygningen kan ha en djupare mening. Som att vara en svensk boks intertext:

Vi vet alla innerst inne att de senaste etthundra årens flygning, som skapats av en strålande teknisk ande, egentligen aldrig blir mer än ett slags Nils Holgerssons underbara resa. sid 125


Ute på fältet av Hong Ying: Svårtolkad novell. Är det som Anna Gustafsson Chen skriver före novellen:

Hong Yings verk handlar ofta om starka kvinnor

som bryter mot konventionerna och öppet visar sin sexualitet. sid 130


Jag kan hålla med om att så var fallet med Svekets sommar, Hong Yings debut. Där skildrades händelserna 1989 parallellt med hennes erotiska liv. Men i den här novellen är hon god mot andra och ond mot sig själv, eller är hon god även mot sig själv? Handlingskraftig är hon i alla fall. Otäck novell, som stinker.


Bara ett skämt av Yu Gu : Javisst är Kina modernt, en kortnovell med kåseriliknande stil. Allvaret koncentreras på annat än det mest skrämmande, det är för svårt att ta till sig. Lite för enkel men trots allt intressant därför att ämnet är både dolt och uppenbart. Stilen kan säkert bidra till viss insikt. Jag menar, är det roligt är det lättare att lära!

Peruken av Han Dong: Nej, det här fattade jag inte alls.


Solskenet i munnen av Chen Ran: Javisst, den här gillade jag verkligen. (Så mycket att boken Privatliv av samma författare kom hem till mig idag från bibblan.) Här nämner Anna Gustafsson Chen ord som olika psykologiska tillstånd, personliga erfarenheter och känslor, psykoanalytiska termer. sid 172. Intressant så det förslår. Och i Solskenet...befriar kärleken såklart men även goda psykologiska insikter.


Drömmar av Wu Chenjun: Det blev bara en dröm, det som skulle bli så bra till slut. Men det gick inte att göra ogjort. Stackars man.


En berättelse om döden av Yu Hua: Ohyggligt, The horror, Mörkrets hjärta utspelar sig i den här mannens liv. Syndens lön är döden, en våldsam skildring av hämnd. Tänker på Mo Yans flådda människa där tarmar faller ut. Är lungorna ett substitut?


När jag läser kinesisk litteratur, det är inte så många iofs, men jag har märkt att det som vill ut är oftast sexualiteten och våldet. Politik finns det mindre av. Såvida inte allt är politik, dold politik, förstås.

Det här är tio olika noveller innehållsmässigt men kanske kunde en ha skrivit alla? Egentligen är det bara några som sticker ut ordentligt. Men så ska en novellsamling kanske vara.


Läst 2013

Sverige i texten: Vi vet alla innerst inne att de senaste etthundra årens flygning, som skapats av en strålande teknisk ande, egentligen aldrig blir mer än ett slags Nils Holgerssons underbara resa. sid 125

Av violen - 21 augusti 2013 11:15

   Radulescu, Domnica: Tåg till Trieste ***


Att bo i en diktatur, i ett land där fjorton ord som kommer från dakerna, de som bodde i landet före romarna, är de enda som finns kvar från den tiden. Detta nämns i början av boken och det är just upplysningen om de orden som finns i mitt bakhuvud när jag läser. För det är trots allt en roman som det snart finns många av, berättelser om hur det var i Rumänien, DDR, Ryssland, Uganda. Angiveri, rädsla, flykt och en kärlek som övergår det mesta. Den finns konstigt nog ofta där, i all bedrövelse. Måste den och enbart den motvikten finnas med? Kanske.

Men här fanns just de här orden och det kom fram på några ställen, även om även det rumänska språket också verkar svårfångat.

Mannen med saxofonen spelar på State Street även när det är omänskligt kallt, och hans musik är som den längtansfulla sorgen i det rumänska ordet dor. Det är då allt faller på plats, när jag förstår vad det oöversättliga ordet betyder. Det är det han säger med sin saxofon. sid 194


I järnaffären köper jag fröer och gödsel och ett sådant där verktyg vars rumänska nanm är ett av de fjorton dakiska orden: tirnacop, hacka. sid 268



Som jag skrev tidigare kommer det fler av dessa böcker som talar om sådant som har hänt  i min livstid. Det som jag fäste mig vid i den här boken är att allt skildras lätt, någon mördas och? Eller börjar jag vara härdad? Eller försöker jag desperat finna något särskilt att fästa mig vid?


Läst 2013

Av violen - 20 augusti 2013 08:00

   Boström-Knausgård, Linda: Helioskatastrofen ****


 En rasande skicklig skildring av en persons psykiska sönderfall. Jag vet inte om Boström-Knausgård vill att det ska vara kontentan av boken, men så är min läsupplevelse i alla fall. Så många har försökt berätta hur det känns, att få psykbryt och leva med det och ätas av det. Men som sagt, här finns mer att hämta än hos de flesta.


Boken famnar mycket, en myt, en uppväxt, ett inskränkt, slutet sammanhang där religionen kräver och kräver. En längtan efter den frånvarande far som absolut inte kan ersättas av Gud eller nån annan. En katastrof helt enkelt som drabbar mytens grekisktalande inkarnation.


Det enda jag kan förnimma i den här boken är att den har ett slags agenda, allt utmynnar i en ring kring religionen, där i mitten finns den. Inte skildrad med hat men med obehaglig realism. Jesus brydde sig om de svaga men hans efterföljare har tänkt helt tvärtom, de bryr sig om sig själva på de svagas bekostnad. Kanske det är det boken betyder?

Det är i alla fall en av de få böcker som jag verkligen tror växer av en omläsning.


Tack Modernista för ett bra rec ex.


Läst 2013

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards