Inlägg publicerade under kategorin Dahlgren, Eva F

Av violen - 14 maj 2017 23:00

   Dahlgren, Eva F: Vad hände med barnen? ***

 


Ännu en fascinerande och sorglig bok av Dahlgren, som tidigare skrivit de utmärkta Farfar var rasbiolog och

Fallna kvinnor. Denna gång om de oäkta barnen till de fallna kvinnorna. 


I debatten vid förra sekelskiftet används ibland liknelsen kantstött. "Oäkta" barn betraktas som sekunda, kantstött porslin.

    Snarare än kantstött kommer ordet bortstött för mig. sid 30

 


Dahlgren berättar om de barn som blev omhändertagna av samhället. Som auktionerades ut till lägstbjudande, för budets pris var vad fosterföräldrarna krävde som betalning för att sköta om barnen. Många barn blev utnyttjade till hårt arbete. De hade det svårt och längtan efter föräldrarna (i alla fall modern, fadern var ofta okänd=tog inte på sig faderskapet) var inte lätt att bära. De blev vilsna i livet.


Det här är inte länge sen och Dahlgren beskriver barnens öde i korta fragmentariska ögonblicksbilder. En tidsanda med fosterbarn och "handeln" med dem, de som senare skulle placeras på barnhem tills de också avvecklades. 

Och överalltihopa vilar makarna Myrdals befolkningsfråga, och gjorde så länge. Tvångssterilisering beodrad av myndigheterna förbjöds t.ex inte förrän 1975.


Jag kan ändå känna när jag läser den här boken att det trots allt fanns en vilja i samhället att ta hand om dessa barn, även om det väl inte alltid blev rätt. 


Ännu en väl dokumenterad samling öden från 1900-talets början. Dahlgren gör ett gediget jobb som lyfter fram dessa omständigheter. 

 

 Läst 2017

 

 

 

Farfar var rasbiolog

Fallna kvinnor

Av violen - 4 november 2013 17:15


Det här blir en repris från en bok av Eva F Dahlgren som jag läste redan 2008. Mycket intressant bok som gjorde att jag lärde känna Dahlgrens författarskap. Rekommenderas!




  Dahlgren, Eva F: Farfar var rasbiolog:**** Jag köpte den här boken för länge sen men när jag läst Ola Larsmos bok (Djävulssonaten : ur det svenska hatets historia) så blev jag intresserad av att läsa den här också. Den var inte som jag tänkt mig, den handlade lite om rasbiologin men desto mer om farfar och farmor och synen på raserna som den framstod i sin fulla glans i Uppsala på 30 och 40-talet. En tillfällighet att även Larsmos bok speglar Uppsala vid den tiden?
Jag är nyfiken på hur detta framställdes ute i landet vid den här tiden, det står att Ossian Dahlgren åkte ut och höll föredrag om sina växter ute i landet, och då kom han kanske in på rasbiologin också.......Jag har nämligen en gång förut i mitt liv hört uttrycket: Det är inte bra att blanda raser. Det var en kvinna född 1932 som sa det för mer än 20 år sen till mig. Jag blev förvånad då och hade det varit nu hade jag blivit fly för-----ad. Men nåstans hade hon fått det ifrån såklart, säkert från sin barndom för såna uttryck är väl inte sagda på massor av år.
Nåväl boken var hela tiden intressant fast den innehöll massor av brevväxling mellan farfar och farmor och det brukar man ju fort tröttna på....men konstigt nog inte här
Att dessutom läsa om hur elitmänniskan ska vara utformad gör ju att man får rysningar. Jag borde dock kvala in pga mitt stora huvud....:-)

Av violen - 1 oktober 2013 16:15

 Dahlgren, Eva F: Fallna kvinnor ****


En angelägen bok om man är intresserad av den rasbiologi som uppmärksammades och utövades i Sverige så sent som på 1900-talet. (Lagen om tvångssterilisering togs t ex inte bort förrän 1975.)

Efter att jag läst författarens bok "Farfar var rasbiolog" blev jag nyfiken när den här kom ut. Och den är skrämmande och känns nog så aktuell. (se nedan) 


Det finns på sidorna 44ff en bra beskrivning av när Sverige uppfanns vid förra sekelskiftet. Här finns meningar som "Rasblandning hotade den nordiska rasen", "utstörda" "klassificering är också, brukar man säga, en svensk specialitet med en lång tradition från Carl von Linné och från byråkratin under Axel Oxenstierna".

Tvångssteriliseringen var bara en utveckling av klassificeringen.


Idag ser man ju faktiskt på kvinnor med psykisk eller för den del "osynlig" fysisk ohälsa på samma sätt som då: "[...] uppfyllde inte vår arbetsmoral eftersom de inte ansågs försörja sig på ärligt sätt[...] (dvs lever på bidrag min anmärkning). Den som inte arbetar ska inte heller äta är resultatet för många utförsäkrade även i dagens Sverige.


Men här står det så mycket om synen på själva kvinnan. Dahlgren säger, i ett samtal med Karin Johannison som skriver på en bok om kvinnor och galenskap:

När jag hållit på med det här materialet har jag funderat på om inte själva grunddiagnosen är kvinna. Det framstår som om det är sjukligt.

"Jag tror du kan ha rätt. Grunddiagnos: kvinna. En ändlös rädsla för den kvinna som inte låter sig inordnas i den patriarkala struktur som uppfattas som samhällets ryggrad." sid 125


Och tvångssteriliseringen av undermåliga människor, de som inte är värdefulla. 1934 års lag tillät sterilisering av "sinnesslöa" men begreppet utvidgades 1941 till att omfattade många fler, ja "uppenbart olämplig" eller "asocialt levnadssätt" räckte. Och 90% av de som blev steriliserade var kvinnor.


Dahlgren har återigen skrivit en värdefull bok i de här frågorna, läs den själv. Den innehåller så mycket mer än vad som ryms här i min reflektion.






Jag blev beklämd men samtidigt väldigt nyfiken när jag läste. Jag vet att det förekom fotografering av barn och ungdomar på sjukhus, var är de bilderna nu? Är det någon som vet eller har hört talas om det? Jag har hört det nämnas av de som varit med nämligen.



Inslag om boken

Läst i Tre på tre 2013


Läst 2013


Av violen - 27 augusti 2013 18:15

   Dahlgren, Eva F: Det här är inte jag *'**


Mycket intressant. Tänk så många som måste känna igen sig i den här beskrivningen, när det som är ens jag sviker en. När man som kvinnan i boken blir medveten om att hon inte är medveten om nånting utom att det här är inte jag. En skrämmande känsla. Att tänka, vettskrämd, Ahlzeimers! Att se läkarens föraktfulla min, SVBK* skulle han tänka om han inte varit för ung.


Kvinnan i boken läser "Inferno" av den missförstådde Strindberg. Känner igen sig. Jag känner till viss del igen mig i Hustvedts Den skakande kvinnan. Kanske inte direkt i innehållet men längtan efter att förstå.

Och ja, kanske har alltid den här sjukdomen, hjärnstress, utbrändhet, utmattningssyndrom, funnits. Jag menar dessa melankoliska män som sov bort sin tid, det var ju länge sen. Men nu när kvinnor drabbas är det plötsligt inte lovligt längre eller accepterat, som det var då. En kvinna som känner likadant är mycket nära stämplen L-A-T.


Så kommer det fram, det är stress och ångest kvinnan lider av. Ingen tid att tänka. Bara producera. Hjärtat, hjärnan slår bakut. Kvinnan i boken famlar, tar hjälp av en lite väl schablonisk, typ Malmstenigenkännings, uteliggare. (Drog ner lite innehållsmässigt faktiskt.) Och till slut hittar hon ändå rätt och lastar verktygsbältet för att lära sig leva igen.
Det är en sanning med modifikation att alla blir botade, men blir man bara betraktad som trovärdig så ligger det en framtid där trots allt. Hoppas jag. För kvinnan i boken. Och författaren.


Läst 2013


*SVBK påstås ha stått i marginalen på kvinnors remisser tidigare, dvs sveda värk och bränn kärring. Med andra ord, inget att bry sig om. Sorgligt. Och skamligt. Redan då.


Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards