Inlägg publicerade under kategorin

Av violen - 3 november 2013 16:00

   Josefsson, Dan: Mannen som slutade ljuga **** (Oer-c )


När jag läser den här typen av böcker kan jag bli djupt imponerad. Vilket jobb, vilken tankemöda, vilka skarpa tankar som författaren lyckas dra. Och precis så, och mycket mer, är den här boken.

Det föranledde sträckläsning av mer än 500 sidor som var spännande som en thriller, insiktsfull som en psykologisk lärobok, avslöjande av de sektliknande förhållanden som rådde. Redan när jag läste Råstams bok Fallet Thomas Quick kände jag att endast i en sekt skulle detta kunna ske. Och jag verkade känna rätt, för sektledaren avslöjas av Josefsson. Jag är förstummad över hur alla bitar faller på plats.

Jag är själv mycket intresserad av sekter och deras mekanismer. Ofta är det ju kopplat till religion (och fundamentalism) men innerst inne är det nog mest egoism och girighet som styr. Oftast ren ondska iofs men här är det en slags hybris och verkar vara även ett kittlande intresse för sexualitet och övergrepp. Och makt över människor med behov av tröst och hjälp. Jag blir ömsom kall av ilska och varm av indignation när jag läser om vad som föregick i vetenskapens namn.


 Jan Guillou, vars litterära tankar fick mig att omvärdera när han diskuterade Blonde i SR, har verkligen beskrivit en läsupplevelse som gränsar till min egen, här. (obs spoilervarning där om du inte vill veta något innan)

Jag har varit uppfylld av den här boken under flera dagar och har inte läst något om den tills nu, för att inte förstöra min egen läsupplevelse.


Läst 2013


Tack för recensionsex. Lind&co, helt otroligt intressant bok! Den måste vinna Augustpriset!



Av violen - 17 oktober 2013 08:30

   Moggach, Lottie: Kyss mig först ***


En förutsättning för att kunna ta till sig den här boken fullt ut är att man har erfarenhet av Facebook. Annars är det risk att allt går en förbi och blir SF. Och då mister boken sin trovärdighet. De som hatar FB (aldrig provat det) kommer att bli ännu mer anti, och de som ser FB som en naturlig del av livet kan rycka på axlarna och säga, coolt. Men det händer då inte mig...

Fast allt det här skulle kunna hända, historien känns som en handledning till alla de kommande böcker som ska skrivas i ämnet. Den innehåller allt och rör sig mellan olika genrer.


med risk för att spoila skriver jag osynligt här nedan, markera om du vill läsa:


den berör dödshjälp både utifrån ett filosofiskt och etiskt/medicinskt perspektiv, förälders död i cancer vilket jag själv i alla fall ser som en egen genre så många böcker som kommit om det på sistone, exotisk miljö (som ju ofta finns med både i schlagertexter och populärkultur som ex vis Harlequin). Och så Facebook-genren som jag tror startar med den här boken, det är inget konstigt att en medelmåtta med övervikt (str 42, vilken gigant!) isolerar sig och spelar dataspel och skriver på mystiska forum. Så lever många idag. Och psykopaten som här använder FB som sin arena för att begå brott. Referenser till hippiekulturen, som ofta finns med i brittiska och amerikanska böcker. Alla får sin del av kakan. Och det känns såå tryggt och igenkännande. Men det är det där med FB som kan hålla undan en del.


Just det här genreöverskridandet gör boken väldigt intressant och spännande. Lägg till att inte ett enda ord som jag kunde se var felstavat (?) och karaktärerna visade sig vara levande när de väl kom ut ur datorn, så var det här en riktigt bra debut. Slutet var inte så lyckat iofs, lite abrupt men det innehöll de två karaktärer jag gillade mest så det var väl fint.


Tack Modernista för ett intressant rec. ex.


Läst 2013


Sverige i böckerna:


På sidan 251 nämns Stockholmssyndromet.

Av violen - 15 oktober 2013 09:30

   Sigurdadottir, Yrsa: Ödemark ***


Det här var bra. Här är Sigurdadottir verkligen i sitt esse. Grönland, is och snö och kyla och fylla och mystiska förfäders grepp om nutiden. Och såklart mord!

Det kan inte hjälpas, jag grips av miljön, allt som händer, det moderna mot den gamla tiden. Personerna gick faktiskt att särskilja och jag anade en del efter ett tag vilket fick mig att känna mig smart då jag aldrig brukar lista ut själva mördaren.

Många ord och meningar är det. Ibland för många (eftersom jag läser vartenda ord) men det är spännande, det är exotiskt, det är genomtänkt, det är intressant. Den här deckaren känns intelligent på nåt sätt. Även om jag inte gillar eller tror på vidskepelse har jag inga problem med att andra berättar om det.

Jag fortsätter läsa Sigurdadottir.


Tack Modernista för rec ex!


Läst 2013

Av violen - 14 september 2013 16:45

   Flynn, Gillian: Gone girl ***


Hyllad, älskad, beundrad osv. Oj vilka förväntningar jag hade på denna bok! Och början var verkligen otroligt medryckande, intressant, spännande. Jag bara ville läsa mer och mer. Men så plötsligt hände något. Jag förstod att jag hade tänkt rätt men det var ju ändå fel. Och virrande hit och dit, massor med ord, kanske recenserar Flynn sin egen bok på sidan 380. Och om alla väljer mellan bra och dåligt måste ju jag välja bra, som alla andra.


[...] som om det var allt man kunde säga om en bok: Den är bra eller den är inte bra. Jag gillade den eller jag tyckte inte om den. Inga diskussioner om språket, ämnet, nyanserna, uppbyggnaden. Bara bra eller dålig. Precis som med varmkorv. sid 380



Och är det en deckare eller en relationsroman eller vadå? Många karaktärer dyker upp och försvinner och plötsligt tar allt en annan vändning och polisarbetet är inte speciellt framträdande eller rättare sagt finns det?

Nån hänger kvar till på slutet men så många relationer så lite tid åt var och en, trots att boken är tung och/eller tryckt på rejält papper.

Jag tror att en ordentlig analys skulle upptäcka fler genrer och ännu mer intertexter än vad som finns beskrivet i boken. Kanske leker Flynn lite med oss? Som sådan väcker boken nyfikenhet, annars var den helt ok sett överlag.

Är slutet en cliffhanger? Nä, jag hoppas inte det.


Slutsats: Början var mycket bra, sen blev det upp och ner vända världen och på slutet vart någon tvärless (mest troligt författaren då) och orkade inte riktigt fullfölja sin massiva satsning.


Sverige i boken: Stockholmssyndromet nämns på sidan 472.


Tack modernista!


Läst 2013

Av violen - 10 september 2013 13:00

   Bauer, Belinda: Betraktaren ***+


Mörk jord, Skuggsida, Ni älskar dem inte.


Nu är Bauer tillbaka med en ny deckare. Eller kriminalroman. Eller Aspergersroman. För det handlar så mycket om det och det är intressant. Och ju mer som skrivs om detta, ju mer accepterat kommer det att bli. Vi är inte lika och en del är mer olika än andra.


Dessutom, dissikering. Känns också intressant faktiskt. Jag är inte rädd för vad som finns inne i kroppen efter döden, för det är, just det, bara kött. Men ändå intressant att själva kroppen och huvudet berörde studenterna så pass att de inte fick veta identiteten. (Det är trots allt väldigt komplexa frågor Bauer rör sig kring, och det snuddar vid (skulle jag tro) känslan vid en transplantation.) Modigt av Bauer att inte bara närma sig ämnet utan låta det leva ut i äkthet. Måste läsa vad de som recenserar boken tycker om det....


Och boken var så spännande, jag sträckläste och blev lika förvånad som när jag läste Bauers andra böcker, det här är ju bra ju.


Tack Modernista för rec ex!


Läst 2013

Av violen - 25 augusti 2013 06:00

   Malmsten, Bodil:

Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig *****


Det blir full pott igen för Malmsten, även om det kanske svävar lite på målet. Så intressanta inlägg, som vanligt. Så mycket blir sagt. Så många erfarenheter kryper omkring på sidorna och avslöjar sig. Men ändå. Lite väl mycket vemod, känns som att djupet inte kan nås utan att det måste upp och hämta luft lite oftare. Fast det är riktigt sorgligt, och vem står ut med Det, som i döden. En kamp har börjat och pågår, vi får ta del av den.


Och det oändligt  lätta som inlägget nedan ger sken av. Jag tror att det tog mycket lång tid att skriva. Men det är hög igennkänningsfaktor på det hon skriver, bara att den för mig skulle heta de långa vårvintrarna. Som i Malmstens barndoms landskap.


De långa vårarna

Våren är en årstid som jag har svårt för, våren är svår.

   Det trygga vintermörkret som övergår i vårens blå, de långa neonblå

kvällarna, små kyliga vårblommor som fläckar marken där snön har

smält, dagarnas pollenmolm, jag vet inte vart jag ska vägen om våren,

våren är en årstid som jag bara vill ta slut. [...] sid 77


Och läs för guds skull noga sid 152 Läs den noga 40 och 50 talets kvinnor. Varför fick vi inte lära oss att inte skämmas? Varför. Jag blir glad när jag läser det för äntligen, äntligen får vi rätt till oss själva och vårt inre, vår spontanitet och vårt glada inre. Tack Bodil!


Tack för rec ex Modernista


Läst 2013

Av violen - 20 augusti 2013 08:00

   Boström-Knausgård, Linda: Helioskatastrofen ****


 En rasande skicklig skildring av en persons psykiska sönderfall. Jag vet inte om Boström-Knausgård vill att det ska vara kontentan av boken, men så är min läsupplevelse i alla fall. Så många har försökt berätta hur det känns, att få psykbryt och leva med det och ätas av det. Men som sagt, här finns mer att hämta än hos de flesta.


Boken famnar mycket, en myt, en uppväxt, ett inskränkt, slutet sammanhang där religionen kräver och kräver. En längtan efter den frånvarande far som absolut inte kan ersättas av Gud eller nån annan. En katastrof helt enkelt som drabbar mytens grekisktalande inkarnation.


Det enda jag kan förnimma i den här boken är att den har ett slags agenda, allt utmynnar i en ring kring religionen, där i mitten finns den. Inte skildrad med hat men med obehaglig realism. Jesus brydde sig om de svaga men hans efterföljare har tänkt helt tvärtom, de bryr sig om sig själva på de svagas bekostnad. Kanske det är det boken betyder?

Det är i alla fall en av de få böcker som jag verkligen tror växer av en omläsning.


Tack Modernista för ett bra rec ex.


Läst 2013

Av violen - 4 juni 2013 19:45

 Schwalbe, Will: Bokklubben vid livets slut ***

 

Böcker om böcker är ju alltid läsvärda. Tänkte jag när jag fick den här boken i postlådan. Men själva ämnet tilltalade mig inte så mycket och så såg den tjock och tung och anonym ut. Fast jag började ändå läsa och sen var jag fast och läste ut hela på kort tid. Den var alltså bra men ändå inte riktigt bra om jag kan säga så.

 

I en av första böckerna som beskrivs, Flyga drake, har Will inte samma åsikt som sin mamma. Han säger:

 

Mamma och jag var inte helt överens när det gällde Flyga drake. Jag tyckte den var mycket bra, men den hade för mycket intrig. Var det verkligen nödvändigt att den elakaste talibanen också var nazist? Jag hade också lite svårt att tro på en nyckelscen där en slangbåge spelade en viktig roll. sid 44


 

Jag markerade stycket eftersom jag kände att just uttrycket för mycket intrig är användbart för vissa böcker, som är bra men som ändå inte riktigt håller ihop. Och jag tycker att den här boken har lite för mycket intrig. Det är säkert medvetet eftersom det klart tas ställning för homosexualitet, Obama, Afghanistan och hur Män som hatar kvinnor ska tolkas. Se nedan. Och böckerna vävs in väldigt naturligt i handlingen.


Boken var väldigt annorlunda men samtidigt....igenkännbar. Och jag måste säga att MaryAnne hade en för mig obegriplig (o)vana, att läsa slutet först! Jag som sällan läser ens baksidestexten. Men vi är alla olika.


 


Så boken är bra och jag tror att många kommer att gilla när de läser den. Jag fick inte direkt något boktips, konstigt nog, men eftersom jag ofta läser i väntrum tycker jag att den idén är mycket god.


 


Tack Modernista för rec.ex Det var oväntat! (fast jag ser nu att jag faktiskt har velat ha den! Bra val av mig alltså)


 


 


______________________________________________________


 


Sverige i boken: Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson. sid 257. Här har författaren låtit mamman, med utgångspunkt i Larssons bok, redovisa sin syn på kvinnor som hon mött med mod och beslutsamhet och misstro mot auktoriteter. Precis som Lisbeth. Och att hon kopplar boken till sitt arbete med Women´s Commission samt att Larsson gjort mer för hennes hjärtefrågor än någon annan författare hon kan komma på.


På de här raderna har alltså essensen i Larssons bok synliggjorts. Det var riktigt intressant läsning. sid 257.


Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se