Holmberg, Jenny: Bara du finns ***

OBS Liten spoilervarning.

Jag ville gärna läsa den här boken eftersom den verkade behandla lite olika ämnen. Religion (kristen) i böcker är ju ganska ovanligt t.ex

Men det jag känner är att det innehåller så otroligt många ämnen att det blir för fragmentariskt. Anna är såklart den intressanta och första halvan av boken skildrar hennes liv som ensamstående med fokus på sonen och hennes jobb i skolan. (Vilket hon tar med sig hem, något som jag också funderade över, går det för sig tro? Men hon utför ju underverk iofs.) Där finns alkoholmissbruk och mobbing och utanförskap och småbrottslighet, parallellt med Olle som liksom bara dyker upp där i England och uppför sig som han alltid gjort, får man veta. Eftersom han inte blir anmäld så fortsätter han tydligen, utan att någon protesterar (?).

Den andra halvan blir genast livligare, med hemligheter som kommer upp, (dåliga i den "kristna" familjen) och fullt förståeliga i Annas (den drabbades familj).

Plötsligt skulle jag dessutom vilja veta mer om den äldre generationen. Deras relationer och liv. För de blir väldigt viktiga där mot slutet...och måste framförallt ha varit det när "det" hände.

Och prologen och epilogen är än mer förvirrande. Var det inte Anna det handlade om ändå?

Jag upplever faktiskt, trots att boken är intressant, mig inte riktigt berörd. Någonstans kan jag känna att den här boken, precis som många andra, använder hämnden som drivkraft. Det darrar nånting under ytan som skulle ha gjort boken bättre om det kommit fram. Varför valde Anna att föda barnet? Vad känner hon egentligen för sin son? Och hennes familj, som vet allt, vad rör sig inom dem? Och sonen, borde inte han få veta av sin mamma? Och Olle, Olle. Sök hjälp! Eller hjälp honom någon.

Flera har hyllat den här boken, och den var lättläst. Det kändes dock lite.....vad ska jag säga gammeldags. Det kanske är de "kristna" avsnitten som gör det. Sen innehöll den kanske alltför många personer och snabb information.

Jag tror det visar på det komplexa i att försöka skildra religionen inifrån. Den slutna kretsen, allas olika värde, kärlekslösheten. Men att det ibland glimtar till som det även gör i den här boken.

Så fortsätt skriva Jenny, för det kan du. men gapa inte över för mycket. Kanske kommer det en fortsättning? Den skulle jag gärna läsa.

Läst 2012

Tack Massolit förlag för recensionsex.

 

Fru E

28 februari 2012 06:42

Ja, vi tyckte ju rätt lika! Jag håller med om att hon kan skriva men att det blir alldeles för spretigt! Jag tycker Olle-historien är väldigt obehaglig, särskilt som Evelyn offras. Eller är undermeningen att hon som sann kristen kan hela honom? Ännu värre i så fall.

http://frue.bloggsida.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Grittiths, Elly: Blödande hjärtan   Tredje boken i Griffiths nya serie om Harbinder Kaur var riktigt förvirrande. Många personer var i gång med relationer som börjat under gymnasiet. Nu är det återträff och nån dör, men trots att jag ansträngde m...

Hauptmann, Gerhart: Banvaktare Thiel ****   Det är inte alltid jag vet när och varför jag har böcker på lånehyllan, tar hem dem och ibland läser dem, ibland ger upp direkt och ibland hittar guldkorn.. Här kom det hem en novell av någon jag inte...

Persson Giolito, Malin: Motiv   Jag lånar beskrivningen av boken hos Adlibris:     Tio berättelser om brott av författaren till "Störst av allt".    Vad händer om åttaåriga Lillan berättar sanningen om kvällen när hennes föräldrar hade ...

Au, Jessica: Kallt nog för snö ****   För ett antal år sen skapade jag en kategori, vilsamma böcker. Dvs där böcker som ger lugn och ro ska anges. Det är inte många som platsat, men här kommer den andra.   För Aus bok är mild, lugn, vilsam oc...

Mukasonga, Scholastique: Kackerlackorna ****   Madonnan vid Nilen och  Barfotakvinnan av Mukasonga har jag läst tidigare.  De var iofs intressanta, men lite svåra att komma in på livet. Den här boken var verkligen riktigt bra. Trots att det var s...