Direktlänk till inlägg 12 maj 2012
Strindberg, August: Hemsöborna ***
Ja, så har jag läst den omtalade Hemsöborna och även sett lite på den tv serie som gick för många år sen, här finns del 1.
Och det känns som att jag sett förlagan till den svenska litteraturens sätt att skildra präster, landsbygdens fester, pilska fulla karlar och lättfotade pigor. Och slagsmål.
Jag blev inte särskilt imponerad, och när jag sen läser att Strindberg tydligen tagit sina erfarenheter och personer från Kymmendö utan att maskera dem överhuvudtaget så förstår jag plötsligt varför han aldrig återvände dit, han var inte välkommen helt enkelt.
För den tiden var han oerhört frispråkig, eller ska man säga, provocerande. Jag förstår inte riktigt varför. Han ville väl beskriva sin älskade ö, och naturskildringarna är väl det som bär berättelsen, men att använda folket där för att ge luft åt det han var motståndare till, kyrkan och överheten, känns i mina ögon närmast... nedlåtande. Är det staden mot landet i alla fall? Och han spränger ju gränser som knappt är ok ens idag, scenen med den sexuella anspelningen i kyrkan känns i mina ögon helt onödig. Varför? Fast ju mer jag läser om och av Strindberg förstår jag honom bättre och bättre. Ingen nice guy precis, men sökande och tänkande intill självförbränningens rand. Ikaros tragiska broder. Fast Strindberg blir svedd om och om igen.
Dock är ju Strindberg nyskapande som författare och skildrar i Hemsöborna det mesta som sant, rakt upp och ner, vill han att man ska tro i alla fall. Precis som i Röda rummet vågar han gå från gängse normer och låta personerna säga det han själv tycker. Konstigt nog har hans bilder levt kvar i alla tider och återkommer som sagt i mycket av tidens litteratur. Så bortglömd är han nog inte. Bara inte offentligt närvarande. Förrän nu.
Jag fortsätter att läsa Strindberg.
Läst 2012
Ravn, Olga: De anställda **** En både mystisk och egendomlig bok. Men jag gillar ju det lite oväntade så jag blev fast efter några sidor. Det är en dystopi som rör vid något inuti en. Kanske för att det känns som att det här skulle kunna...
Widenfjord, Therese: Med bergens andetag **** Vilken bra bok. Jag lyssnade på den och att så många timmar kan upplevas så korta är märkligt. Jag gillar det mesta med den här boken. Ämnet, kärleken till skogen och hundar, det sociala ansl...
Virdborg, Jerker: Cirkelns fyra hörn *** Jag har läst en del böcker av Virdborg, och tyckte så bra om flera stycken att han blev lite av en favoritförfattare. Men hans Mamma i soffan var inte så bra. Och nu har jag läst denna och känner mig rik...
Lagerlöf, Selma: Morbror Ruben *** novell Ur samlingen "Osynliga länkar" läste jag den här novellen. Jag valde den på måfå, men måste säga att den, likt det mesta av Lagerlöf, var lättläst och innehållsrik. Jag kan känna igen den mora...
Lafon, Marie-Héléne: Källorna **** Som vanligt en riktigt bra läsupplevelse. Lafons böcker är föredömligt korta. För trots de få sidorna skildras ett helt liv. Ett våldsamt, tragiskt och sorgligt liv. Men nånstans slår skeendet plötslig...
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se