Inlägg publicerade under kategorin Rynell Elisabeth

Av violen - 13 mars 2019 19:00

Rynell, Elisabeth : Till Mervas **** En bra bok det här.....Den senare delen med sina suggestiva omgivningar kryper under skinnet, beskrivningen av en natur som tar tillbaka det den blivit bestulen är mycket bra berättat. Kanske att boken skulle ha koncentrerat sig på det, någonstans ville jag läsa mer om just det myggiga landskapet. Det andra har man hört så ofta förut......

 

Läst 2003

Av violen - 1 februari 2018 19:30

Rynell Elisabeth: Hohaj****

 

En bok som verkligen kändes! Den lilla människans utsatthet parad med kärleksfullhet är nästan mer än man orkar ta till sig. Det norrländska landskapets nyckfullhet hjälper till. Början är lite tung, så ge inte upp utan fortsätt! En bok att tänka länge på.

Av violen - 3 november 2017 22:15

   Rynell, Elisabeth: Moll *****


Länge, länge kommer språket i Rynells bok att leva kvar i mig som en mjuk mossa att vila sig i. 

Hennes dystopiska verk har här ett naturromantiskt och nostalgiskt drag. Ja ett längtande drag. För vem vill inte vara som Moll, i alla fall en stund på jorden. En stund av kontroll över sitt öde, ett sätt att överleva en dag till på egna, och likasinnandes, villkor. En möjlighet att återvända till början, till rötterna, till det som är vackert i minnet.


Jag benämner det här som en dystopi. Kanske är det att ta i, det kanske är en glesbygdsdystopi enbart. Eller helt enkelt en framtidsskildring som lika mycket är en framtidsdröm, en grön våg med svärta. Skriven med den största omsorg om språkets förmedlande förmåga.


En bok för omläsning, en bok att äga, en bok att minnas. En fempoängare helt klart.


Läst 2017


Köp: Adlibris, Bokus 

Av violen - 30 juni 2013 21:30

   Rynell, Elisabeth: Skrivandets sinne ****


Hohaj och Till Mervas. Båda har jag läst och tyckte om. Däremot har jag inte läst Hitta hem som tydligen skildrar en våldtäkt, och dess följder, vilket egentligen är bakgrunden till att Rynell menar sig inte vara feminist men tillhöra de rasande kvinnorna sid 79. Den texten, "Om a pawn in their game" (sid 70-82) är den jag helt klart tycker är intressantast i Rynells bok om skrivandets sinne.

Annars känner jag igen Rynell som en naturens försvarare, naturen som sanningen och hjälparen:


När jag nu klafsar runt i jättens hjärna här i Stockholm är ändå det som skrämmer mig mest inte de tankar som faktiskt finns härinne, utan de tankar som inte finns. Vem-är-jag-mer-tankarna. Människotankarna. Tankarna som strövar fritt. Som leder oss till vattenhålen och till gläntorna. Och som emellanåt låter oss spegla oss i Minnets brunn, sid 112f.


En slags urtankar, ett slags råd att främja naturen i ord, som ett sätt att hissa människoflagg. sid112.


Och det kan jag känna att Rynell gör i den här boken, det är hennes bidrag till mänskligheten, att skildra en del av sitt livs sinne med hjälp av orden.


Läst 2013

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards