Inlägg publicerade under kategorin Oksanen, Sofi

Av violen - 22 mars 2022 19:30

Oksanen, Sofi: Hundparken ***

 

En intressant bok i dessa dagar med kriget i Ukraina dagligen i fokus. Det var också anledningen till att jag läste den just nu, att få veta mer om Ukraina

 

Jag lyssnade på boken, och det var lite väl mycket kringelkrokar och händelser, och geografin var lite svårförstådd. Men jag lärde mig ändå en hel del. Mest om surrogatmammor. Nu har det ju kommit fram att Ukraina är störst på just detta, och bedrövliga bilder visar barn som fötts men inte kan få komma till sina familjer.

 

Jag höll med viss tvekan fast tills boken var slut, ett slut som jag inte riktigt greppade. Men känslan var inte bra när den väl var över. För rörig helt enkelt. Synd, då Oksanen ofta har mycket att säga.

Av violen - 29 september 2010 10:45

Oksanen, Sofi: Utrensning *****



Jag mår illa efter att ha sträckläst denna imponerande roman. Stalins kossor var rörig fast den grep tag men den här boken gick under huden och var dessutom helt klar i sitt genomförande. Den är väl värd sina pris!

Dessutom är den komplex och genreöverskridande med sitt innehåll av historisk roman (Estlands historia), samtidproblemsroman (trafficking), relationsroman (systrarnas relation), kärleksroman, hembygdsroman, andravärldskrigsroman (vad kallar man det?), feministisk roman. Och har även drag av thriller, spänningen stregras. (Eller varför inte deckare? Mordet finns ju där, även om det inte är mord utan överlevnad). Suveränt! Här skulle det gå att göra en uttömande genreanalys.


I sin första version var den en pjäs och det går att känna, Oksanen skapar rum i romanen där människorna går ut och in i dörrarna, Estland, Vladivostok där människorna i romanen lever. Och rum i rummen, där övergreppen sker, alltid mot kvinnorna. Samma slags herrar både nu och då och samma slags våld, mot kvinnors svaghet, sexualitet, beroende. Skräcken ekar över sidorna och scenen. Den lyckliga horan (som jag personligen inte anser existerar vilket härmed bevisas) är här bara ett smutsigt stycke kött, ett horkött. Sanningen skildras med brutal uppriktighet.....inga omskrivningar. Illa, jag mår illa! 

Historien är ytterst fascinerande, meningarna glöder. Här två exemepl från vardera huvudperson:


Mormor såg på henne, hon såg rakt på henne för första gången, och Zara kände hur mormors blick trängde ur hennes ögon rakt in i henne, in i munnen och i halsen, hon kände hur halsen snördes samman och hur mormors blick rann ner genom halsen mot hjärtat, och det stramade kring hjärtat och blicken rann vidare mot magen och det vände sig i magen och den fortsatte ner i benen som började skaka och från benen till fotsulorna, det stack i dem och det blev hett och mormor log. I det leendet föddes deras första gemensamma lek, som grodde ord för ord och började blomma disigt och gulnande så som döda språk blommar, raspa ljuvt som nålen på en grammofon och låta som ljuden låter under vatten. Tyst och viskande växte ett nytt språk upp mellan dem.

sid 51


De som kom från lägren klagade aldrig på något, de var aldrig av annan åsikt och de gnällde inte. Det var outhärdligt. Aliide kände en stark lust att slita loss deras rynkor vid ögonen och fårorna i deras kinder, rulla ihop dem till ett nystan och kasta det tillbaka på tåget som gick bortom Narva.

sid 228






Jonna Fries skriver i tidningen Kulturen


Utrensning är en brutal berättelse, där den förintande skammen och viljan att överleva går sida vid sida. Resultatet är lika fasansfullt som det är välkomponerat.

 

Jag håller med.

 
Av violen - 28 januari 2010 18:15

Oksanen, Sofi: Stalins kossor ****

 

Lyran hade till viss del rätt när hon la den här boken i östeuropa även om Finland ju i allra högsta grad hör till väst. Men östeuropas skugga vilar tungt i texterna. Ja jag skriver texterna för jag upplever texter med tre olika röster, tre kvinnor, tre generationer och tre rädslor som går in i varann och kulminerar i den yngsta kvinnans ätstörning.

Jag lärde mig mycket om Estland och ätstörningar i den här boken. Och ockupation.

Boken var rörig, det måste jag erkänna. Och ibland gick den inte att förstå alls. Hade det inte markerats tydligt vilken röst som talade hade jag nog gett upp. Men det viktiga var inte att läsa varje ord eller att tänka är det verkligen sant, vad är sanning och vad är fiktion. Utan det som stannar kvar är en rädsla och en hunger som fortsätter i generation efter generation. Även om maten återvänder, kommer inte tryggheten tillbaka utan svälten fortsätter.

En mycket intressant bok som jag aldrig skulle ha läst utan Lyrans utmaning. Än en gång.

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards