Titlar i klassikerserien
2006-2010

Söderberg, Hjalmar: Pälsen, Syndens lön och Kyssen ****

Visst är de här tre novellerna skrivna av en mästare.

På den tiden var novellers slut obönhörligt klart

och bestod ofta av en överraskande sanning.

Precis som dessa gör. 

Mästerligt.

Novellix julkalender 2019

Carrol, Lewis: Alice i underlandet ****

Det finns en del klassiska böcker som jag faktiskt inte läst. Som ex.vis den här, Alice i underlandet. Och jag måste verkligen rekommendera den väldigt mycket. Den är helt enkelt galet absurd, och dessutom riktigt rolig. Jag skrattade flera gånger om, och siktar nu in mig på att se en av filmerna.

Har du inte läst den så gör det. Du kommer verkligen att gilla den!

Läst 2019

   Gide, André: Pastoralsymfonien ****

En bok från 1947, med bokfickan kvar och nötta pärmar. Bilden ovan har ingen likhet med förlagans vackra anonyma utseende.

Inuti en präst som hjälper en blind flicka, helt uppfylld av sin egen förträfflighet. För det är ju det den här boken handlar om, det är ingen skrift för att visa på hur man ska förfara mot en av dessa mina minsta. 

Och det är därför en slags satir, inte alls dåligt skriven.

Med metoo glasögon känns den verkligen aktuell. Det är otroligt hur en man kan rättfärdiga sina handlingar, här dessutom utifrån Bibeln. Jag ryser och tänker på Knutby och andra platser. 

En intressant sida av saken, att få så väl utrett hur tankarna går hos förövaren. 

Något att citera från i kommande meto avhandlingar kanske. 

Läst 2018

Hugo, Victor: Samhällets olycksbarn **(*) Att läsa Les misérables i förkortad klassikerversion, innehållande t.o.m illustrationer, är inte att rekommendera! Nu läste jag den på det sättet eftersom den ingår i min kurslitteratur, men det är, skulle jag kunna tänka mig, som att dricka nescafé: man känner smaken men inte aromen! Den var ändock intressant eftersom Hugo använder den meldodramatiska romanens knep för att skriva ett glödande försvarstal för att en människa ska få en andra chans att börja ett nytt liv, i detta fall en galärslav.

  Sundström, Gun Britt: Maken ****

Jag har läst den efter alla år, Maken. 

Det är just det där med äktenskapliga rättigheter som jag inte står ut med. Att Gustav över huvud taget skulle ha någon rätt till mig - juridisk, moralisk, de facto eller sedvanerätt - det är det som ger mig eksem. sid 184

Ja tänk vad Martina tror på jämställdheten. Precis som många gjorde där på 70-talet. Många kvinnor kanske jag ska tillägga. Kanske även män. Människor helt enkelt.

Men vad hände egentligen? Jo, precis det Sundström beskriver, på ett väldigt utdraget sätt, i Maken. Fast det kan sammanfattas med citatet ovan. De äktenskapliga rättigheterna som en man har gentemot sin fru. Och de skyldigheter hon har. Ex. vis hustruplikten som tydligen dröjde sig kvar under lång tid. 

Eftersom Martina inte visade sig lika intresserad av just denna hustruplikt som Gustav var av att utnyttja den, hade han tydligen rätt att ha det med andra. Och Martina tror att det går att leva på det fria viset, även för henne. Utan hustruplikt, ingen trohetsplikt.

Jag avslöjar inte hur det går, men boken visar det dilemma den fria kärleken hade i sin linda. Och de skillnader mellan kvinnor och män som är lika tydliga idag. Om inte ännu tydligare, tyvärr. 

Jag rekommenderar den här boken för de människor som funderar över det här med jämställdheten, liksom jag själv ofta gör, och tänker vad sjutton var det som hände egentligen? 

..................................................



...................................

En liten utvikning: Alla dessa bibelcitat, Gustavs teologiska tankar osv. Varför är det med? Var det så accepterat 1976? Känns inte så. Var det, som så mycket annat vid den tiden, en dold kritik mot de gamla kristna värderingarna? 

Läst 2017

  Söderberg, Hjalmar: Den allvarsamma leken ****

 Av Söderberg har jag tidigare läst Historietter och Doktor Glas som jag skrivit om här.

Nu har jag läst Den allvarsamma leken som så många höjt  till skyarna under årens lopp, århundradets kärleksroman osv. Och visst var den bra, riktigt bra.

Ett intressant tidsdokument, en inlaga mot religion och trångsynthet och för kvinnors rättighet att uppträda som män, dvs ett slags rättvisedokument. "Mig får du älska på hedniskt vis" säger Lydia och det citeras ofta. Priset är dock att Arvid får finna sig i att bli behandlad som han själv behandlar, (hm tänkte inte på dé)!

Vad menar Söderberg egentligen? Att Lydia gör rätt eller att Arvid gör fel?

Skulle jag analysera den här boken skulle ju flera angreppssätt vara möjliga, t.ex att fokusera på barnen, de försmådda kvinnorna/männen, vilka intertexter finns och vad betyder de, hur speglas tidsandan osv?. Eller helt enkelt vad som är rätt och fel i själva kärlekshistorien (som jag tyckte upptog mindre del av boken än jag hade förväntat mig). Dvs det moraliska dilemmat. Eller vad som är kärnpunkten egentligen, kanske det lutherska arvet......?

Väldigt intressant och spännande men jag tror att många gjort det tidigare så jag nöjer mig med att även rikta in mig på att läsa Martin Bircks ungdom och/eller annat som Söderberg skrivit.

Tack till Bonnierpocket för recensionsexemplaret som jag beskrivit här

Läst 2011

Martinson, Moa: Kvinnor och äppelträd****

Jag får i min hand en nött bok när jag hämtar mitt exemplar på biblioteket. Så nött att Moas ansikte nästan inte syns på omslaget. Men hennes ord lyser boken igenom.

Jag är fascinerad! Inte över bokens stil, texten spretar hit och dit och byter anslag och fokus hela tiden. Ömsom naturskildringar, ömsom stadsskildringar, en spekulativ början (badscenen som jag ibland undrar om det är det enda folk orkat läsa, så omtalad som den är) ömsom bymentalitet, fattigdom och elände, rika bönder och ilska och hat. Samtidigt som det finns så mycket värme och medkänsla och systerskap utan att ordet nämns. Dessutom några paranteser som jag har en känsla av att Martinson satt in för att sedan väva i innehållet i texten men det glömdes liksom bort. Kort sagt, själva kompositionen vacklar. Men det struntar jag i för innehållet vibrerar.

Witt-Brattström skriver i Moa Martinson - Skrift och drift i trettiotalet

På en rad punkter är romanen mycket oprecis. Det är bara när det gäller kroppens paradigm som texten blir exakt och utförlig. Kvinnorkroppens kluvna diskurs är romanens egentliga huvudperson.
sid 170 (pocketupplagan)

I förordet till Kvinnor och äppelträd skriver Witt-Brattström:

Det är livet, som det gestaltar sig efter två unga kroppars möte i naturens soliga sköte, som intresserar Moa.

Så långt från populärkultur man kan komma alltså......här lever de inte lyckliga i alla sina dagar, men de lever verkligen och det är våra far och morföräldrars liv, ja ännu äldre generationers liv beroende på när vi själva är födda, som spelas upp inför oss.  

Nåväl, denna nötta biblioteksbok hade en notering, ett frågetecken vid en mening en bit in i boken. Åh, vilken känsla att möta en annan läsare på detta sätt! Jag blev lite exalterad där ett tag måste jag erkänna!

Det var stycket om Ellens åtrå när hon känner begär till sin man som föranledde denna okända läsare att skriva ett ? i marginalen:

Hur ska en man kunna älska och ära en hustru som väcker honom mitt i natten för sin åtrås skull. sid 109

En läsare som än inte lärt sig att vid den här tiden var kvinnan verkligen en av två sorter, madonna eller hora. Horan kände lust och madonnan gjorde det inte. Basta!

Jag är böjd att tro att här finns essensen i Martinsons Kvinnor och äppelträd. Kvinnor kan! Ja även gifta kvinnor kan känna åtrå och det vill Martinson tala om, det budskapet vill hon sprida. Det och hur kvinnor födde barn under orimliga förhållanden.

Det är som det står i förordet, Witt-Brattström igen:

Skildringen av Ellens begär till sin man och av Sallys förlossning på stuggolvet hör till romanens höjdpunkter.

Inte konstigt att SvD recensent vid den tiden, Anders Österling utbrister:

Man kan säga att underlivssynpunkten dominerar. (förordet)

(Stackars karl! OBS: min åsikt!)

Man måste faktiskt komma ihåg att det var en tid utan preventivmedel och utan pappors närvaro vid förlossningen, utan pappamånader och smärtlindring. Vilket inte gör saken bättre men mer förståelig. Och Martinsons mod att beskriva det än mer beundransvärt!

-----------------------------------------------------------------------------------

Det är stimulerande men lite småstressande att delta i alla dessa utmaningar som jag gör, nu blev jag ju jättesugen på att läsa mer av Martinson samt hela Witt-Brattströms bok Moa Martinson - Skrift och drift i trettiotalet och inte bara små delar.

Kanske jag ska börja med en biografi nu och då också? Och börja med  Moa Martinson - Skrift och drift i trettiotalet.

Läsutmaning Skrivande svenskor

Läst 2010