Inlägg publicerade under kategorin Thúy Kim

Av violen - 25 mars 2023 20:30

Thuy, Kim: Em ***

 


Det som händer när jag läser denna bok är att jag inser att jag verkligen behöver veta mer om Vietnam. Thuy skildrar en verklighet som jag trodde jag visste mycket om. Men här är det mesta ändå okänt.

Eller inte egentligen, för "USA ur ur Vietnam" var mycket aktuellt under min gymnasietid. Jag såg tom en musikalisk uppvisning av vietnameser, till stöd för Vietnams folk, i en fullsatt aula i en universitetssal på 70-talet.

 

Men här finns det mycket att erinra sig. Vad som egentligen utspelade sig efteråt, barnen som adopterades bort och varav några här återvände.

 

Jag kan dock tycka att kärlekshistorien som skildras är osannolik. Det var lite för mycket Harlequinroman över den. Offer och förövare kan bara inte känna en sådan kärlek. Det gjorde mig aningen besviken. 

 

 

Av violen - 10 augusti 2016 14:15

   Thúy Kim: Vi ****

 

Författarens tidigare böcker har haft ett så vackert språk att berättelsen kommit i skymundan. Ändå har jag hittat tänkvärda meningar som jag citerat.


När jag nu läser Vi, som jag upplever som en slags biografi (?) är även historien intressant och jag slås av hur Kims självklara språk aldrig hakar upp sig eller ger tveksamheter i nästa mening. Ändå tyckte jag att de två tidigare böckerna berörde mig mer. Den här gången fanns inga markerade sidor.


Är det för lätt att bara följa med språkets ström och inte reflektera så mycket? Är det lite för negativa saker som tas upp, är det diskrepansen mellan det och enkelheten i orden som gör mig villrådig? Krävs det kanske en omläsning?

Jag vet inte, men jag ser fram emot nästa bok lika mycket som förut ändå!


Läst 2016

 

 ----------------------------------------------------------------------------------------

 Tidigare läst av Kim Thúy:

 

 Ru

Mãn



Av violen - 9 december 2013 16:00

Thúy, Kim: Mãn ****


Det är lätt att tro att det är Thúys egna erfarenheter som speglas nedan och som därmed skulle kunna förklara hennes trygghet i språket.


Så fort jag lärt mig skriva tvingade mamma mig att ta diktamen varenda kväll [...] Efter varje mening måste jag analysera dess logik, grammatik och syntax. sidan 46


Konstigt nog är det inte berättelsen som sådan som fångade mig i boken utan alla dessa meningar, tryggt formulerade med skarpt innehåll. Inte alltid något att hålla med om, men känslan av genomformulerat kan imponera.


Mamma upprepade ofta för mig att det blev bråk av det bättra att backa än att förolämpa någon, även om det visade att denne någon bar skulden. Spottar vi på en annan människa smutsar vi också ner vår egen mun eftersom vi först måste fylla den med vrede, blod och gift. Då upphör vi att vara vackra. sid 97


Jag tänkte att hon kanske var på väg in i ett tillstånd av nirvana där själen stillsamt lösgör sig från kroppen, fri från alla begär, oemottaglig för allt lidande. sid 100


Boken är också en kärlekshistoria, där den älskades kännemärken för evigt befinner sig på den andras kropp. Bokens slutsidor grep mig både som starkt beskrivande och som slutgiltiga. Som att tatuera sin älskades namn för att det kan bytas. Men här är allt för evigt.


Thúy beskriver en annorlunda värld på ett annorlunda sätt, precis som i Ru. Det är vackert men inte helt glasklart vad som menas. De korta kapitlen lurar en att läsa fort, men boken är en stilla promenad bland minnen.






---------------------------------------------------------------------------

Adoption i boken.

Bland matgästerna var fransk-kanadensiska kvinnor med adoptivbarn från Vietnam de enda som vågade möta mig med icke-dömande blick och som erbjöd mig en blank sida.

Av violen - 7 april 2011 20:45

   Thúy Kim : Ru ****+


Den här boken är verkligen ett smycke, den är som ett halsband med många olika udda pärlor, men de är alla pärlor som skimrar och varje pärla påminner om de pärlor som är före och efter på tråden.

För så är den här boken skriven, korta stycken som håller ihop varandra liksom tankar som välver sig runt i hjärnan och ger associationer till nästa tanke.

Det känns som att jag lyssnar på Thúy när hon berättar om sitt (?) liv för mig på ett sätt som om vi satt i ett väntrum eller på en buss, bredvid varandra. Jag säger inget jag tar bara in det hon berättar för mig.


Språket är skenbart alldagligt, pärlan, orden, rör sig långsamt och så fångas de av solljuset och glimmar till, med olika intensitet utifrån sin beskaffenhet. Vissa stycken berör en mer, andra mindre men alla har de något att säga.


Thúys beskrivning av kärlek fångade mig mycket starkt:


När det gäller vietnamesiska är det möjligt att klassificera och kvantifiera kärlekens åtbörder med hjälp av speciella ord: att älska utifrån tycke och smak (thich), att älska utan att vara kär (thuong), att älska förälskat (yeu), att älska berusat (me), att älska blint (mù quáng) och att älska av tacksamhet (tinh nghia). Det är med andra ord omöjligt att bara älska rätt och slätt, utan att använda huvudet. sid 107f.


Ru är en slags bok som jag tror många gett upp hoppet om att få läsa, annorlunda, nyskapande, oemotståndlig. Läs den!

Och rekommendera den till andra, de som aldrig orkrt läsa något annat än det de läst förut......


Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards