Inlägg publicerade under kategorin Läsutmaningar 2017
Veckans topplista hos Johannas deckarhörna
Vecka 38: Höstkänsla
Jag sökte på höst i mitt biblioteks katalog och hittade ordet i titeln på ett antal böcker, påfallande många skrivna av män.
Så därför får höstkänslan bestå av fem män som skrivit böcker med HÖST i titeln.
Jag har valt utifrån fem (!) kriterier
Kanarp, Loka: Pärlor & Patroner ****
Pärlor och Patroner presenterar 60 historiska kvinnor: starka ledare, forskare och feministiska pionjärer sida vid sida med förbrytare, despoter och rena galningar. Med humor och insikt skildras Marie Curie, drottning Kristina, Greta Garbo, Alexandra Kollontay, madame Nhu, Bessie Smith och många fler. /baksidestext/
Ja, det är klart att alla ska läsa den här serieboken, om inte annat för att den tar upp kvinnor, utan att de behöver vara vackra söta lojala osv. De är människor helt enkelt.
Jag har listat tre kvinnor som jag vet att jag läst om tidigare och tagit intryck av.
Josephine Baker. Jag fascinerades av att hon adopterade så många barn från olika länder. Hennes karriär brydde jag mig inte om, bara hennes engagemang för barnen och mot rasism.
Melba Pattillo Beals. Jag blev som ung intresserad och upprörd över rasismen i USA. Det mod dessa ungdomar visade imponerade stort på mig.
Fredrika Bremer. Jag vet faktiskt inte om jag läst något av henne? Men namnet ger mig en känsla av pondus och feministisk pionjäranda som jag inte kommer ifrån.
Sista boken i Lyran feministiska sommarutmaning här
Diski, Jenny: Den sista resan ***
Jag har läst en del av Diski. Hon skriver om just ingenting gång på gång i sina böcker.
Den här boken överraskade verkligen. Det är den sista resan i den sista boken. Den ska rimligen handla om cancer, och gör det också till viss del, insprängt här och var.
Men mest handlar den om Doris Lessing vilket förvånade mig oerhört. Jag hade ingen aning om att Diski bott hos Lessing under uppväxten. Men här kommer ocensurerade (?) ärliga uttalanden om denna 2007 års nobelpristagare som får en att häpna. Vilken otrevlig person! Hu. Diski måtte ha känt en befrielse när Lessing dog så att hon kunde får berätta allt vidrigt som Lessing sa och gjorde mot alla och envar (särskilt mot Diski då) innan Diski själv drabbas av sjukdom och avlider, efter att ha plågats av alla biverkningar.
Eftersom hon äter kortison känner hon såhär: (och jag citerar det eftersom det ofta drabbar transplanterade, som äter kortison, och det är inte kul:
Jag känner mig inte direkt sjuk nu. Jag sitter fast i ett träsk av kortisoneffekter [...] Det kan hålla infektionerna i schack men har hemska biverkningar; inom tre veckor efter en "mycket måttlig dos av det svagaste kortison som tillverkas" har jag gått upp från femtion till sjuttio kilo. [...] Cushings syndrom. Ansiktet och kroppen har blivit rundare. [...] Det är som en bestraffning. Men för vad? sid 214
Jag är den gamla damen som faller och saknar kraft att ta sig upp. [...] Men förutsatt att jag inte ser mig i spegeln i hallen börjar jag inse (som i känna) att det inte spelar så stor roll. sid 215
Här skriver Diski ömsom om sin utmätta tid, och ömsom om sin tid med Lessing. Här finns det upprepningar och om man inte läst henne förut kan man frestas tro att hon faktiskt är påverkad av sin sjukdom. Men hon skriver som hon alltid gjort och tro mig, boken blir bättre och bättre allteftersom. Och slutar bara.
Jag inser att jag kommer att sakna Diskis författarskap. Jag har två böcker olästa men sen är det slut.
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se