Ekman, Kerstin: Pukehornet ***

Hoppsan, det här är Ekmans första roman, innan hade hon skrivit enbart deckare. Och här finns det ju faktiskt också med en död (?) person. Boken är i två delar och första delen handlar om Per, eller Päron kallad av de som bor i samma hus. Han är milsvid från att besitta de egenskaper som kvinnan i del två har. Hon är författare och kanske Ekmans alter ego, vem vet?

I vart fall är del två betydligt bättre än den första, som faktiskt är riktigt pladdrig och tjatig. Och inte alls likt Ekmans stil. Men i del två känns hon igen.

Den var intressant att lyssna på av ovan nämnda anledning, men jag var nära att ge upp i början. Hade det inte varit Ekmans roman hade jag inte lyssnat klart. Men nu vet jag hur Pukehornet, hennes debut är. 

Ekman, Kerstin: Löpa varg ****

Att lyssna på denna bok var ren och skär njutning. Men för att riktigt känna det norrländska (nåja hälsingland) landskapet, bymentaliteten, skotten som ekar nolat eller söat eller västat eller östat, de små åkrarna dvs uppbrutna tegarna, att vara pojke, hässjare och skytt. Ja, för att erinra sig det förflutna bör man nog vara 30, 40 eller 50 talist, uppväxt på småbruk i norrland och veta vad det innebar, ha sett gamla bilar långt upp i skogen bredvid blåbärsmarkerna och vetat vem de tillhört. Då går det bara ett antal sidor innan man klivit in och blir ett med texten. 

Till er andra, fortsätt läsa. Det blir bättre allteftersom. Och det är trots allt nutid det handlar om, de sista dallrande åren i, just det, 30, 40 och snart 50 talisternas liv. 

Det här är en kulturyttring och ett skrik av vanmakt över den miljö som tidigare sakta men nu i rasande fart dallrar i sina sista år. Må vara lågmält, precis som kärlekshistorien som lyfter den dystra texten med sitt skimmer, men det finns där.

Här är en bok som kan ställa sig bredvid Händelser vid vatten, som är 90 talets bästa svenska bok för mig. Där fångade Ekman tidsandan med sin genreöverskridande roman. Här har hon skrivit svaret på Händelser vid vatten, här är facit, såhär blev det. Men bli inte missmodig om du inte förstår, för som jag sa: Ja, för att erinra sig det förflutna bör man nog vara 30, 40 eller 50 talist, uppväxt på småbruk i norrland.

Ekman Kerstin: Häxringarna **** Första delen i Stadsserien. Efter att ha läst trilogin Vargskinnet (och naturligtvis Händelser vid vatten) blev jag helt såld på Kerstin Ekman. Länge har jag planerat att läsa den här serien och till slut hittade jag alla fyra böckerna hos Bokhans. Så nu har jag läst den första och den var lite trög i början men när så Tora väl tagit över gick den inte att släppa ifrån sig. Så många böcker man läst om landsbygden vid den här tiden, men det här med kvinnorna i staden är nytt för mig.( Ok. Fågelströms Stockholmsserie i alla ära men den handlade väl mest om män har jag för mig.....) En av de finaste dödscener jag läst också........Den författare som kan få mina ögon att tåras gör det bra....Bra gjort Ekman!

Läst 2004

Ekman, Kerstin: Springkällan**** Fortsättning på Häxringarna och lika bra. Staden växer, samhället växer. Intressant.

Läst 2004

Ekman, Kerstin: Änglahuset**** Den är också i samma stil som Häxringarna och Springkällan och helt klart mycket läsvärd.

Läst 2004

Ekman, Kerstin: En stad av ljus **** Sista delen av kvinnorna i staden. Den har tagit lite tid att läsa men den var lika bra som de andra tre. Fast att den drog ut så på tiden gjorde att jag inte riktigt mindes början. Jag rekommenderar att läsa alla böckerna efter varann på en gång (det kanske tar ett par månader men det är det värt, tro mig).

Läst 2005

Ekman Kerstin: Sista Rompan**** Jag ska inte vänta lika länge med att läsa nr 3 i den här serien som jag gjorde med del 1 och del 2. Jag hade lyckats glömma en hel del personer från Vargskinnet del 1 så det tog ett tag innan jag kom in i handlingen om jag nu gjorde det......Som vanligt är det blandningen av dialekt och riskspråk, inskränkta bytankar och världsvida vyer som gör den här boken. Jag ser fram emot fortsättningen på ett sätt som jag inte gjorde efter förra boken.....Jämtland är inte mitt landskap alls, och inte efter den här boken heller. Men nyfiken som jag är så är det ändå intressant att läsa om den jämtska mentaliteten......som är Norrland och ändå inte riktigt.

Läst 2003

Ekman, Kerstin: Skraplotter ***** Det bästa till sist! Årets bästa bok läser jag i årets sista dagar. Hela Vargskinnet trilogin är verkligen ett mästerverk. Den här boken kanske allra mest. En bok där författaren vågar låta en tanke tänkas klart. Här skildras en epok på ett sätt som jag skulle vilja kalla modigt, var hittar man en sådan ärlig skildring av ett kall i dagens litteratur? Och det utan att lägga in en brasklapp av hädelse. Och var skildras en våldtäkts yttersta känsla, fast den inte genomfördes?
Nutidens puls slår genom boken och vävs ihop med dåtiden. Snacka om värdig Augustprisvinnare....

Läst 2003