Inlägg publicerade under kategorin Litteraturpriser

Av violen - 31 januari 2020 17:30

 
 
 
Christina Stead (pristagare 1974) "Miss Herbert" på Alba förlag 1980
-
Sumner Locke Elliott (pristagare år 1977)" Den slutna dörren" (Wahlström 1967)
-
Randolf Stow (prisgagare år 1979) "Besökare"(Forum 1983), "Karusellen i havet" (Cikada 1982), "Tystnadens landskap"(Cikada 1981), "Midnadt- en riktig rövarhistoria"( Cikada 1981)
-
Vivian Smith (pristagare år 1997) "Hästen från heden" (Rabén & Sjögren 1972)
-
Gerald Murnane (pristagare 1999) " Inlandet" (Symposium 1995), "Slätterna"(Bonnier Panache-serien 2005), "Sammetsvatten" (Bonnier Panache-serien 2009)
-
Janette Turner-Hospital (pristagare 2003) "Elfenbensgungan" (Trevi 1984), "Gränsland" (Trevi 1987), Tigern i tigergropen (Trevi 1985)"

Av violen - 30 september 2019 22:45

Av violen - 1 januari 2019 09:15

Kulturhuset Stadsteaterns internationella pris

 

Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris tilldelas ett skönlitterärt verk i svensk översättning. Det är ett, i Sverige, unikt litterärt pris som premierar författare såväl som översättare.

Prissumman är på 100 000 kronor och fördelas med 75 000 kronor till författaren och 25 000 kronor till översättaren. 

Kulturhuset Stadsteaterns Internationella Litteraturpris 2016 kommer att delas ut i början av 2017

 

2020 Einar Kárason: Stormfåglar

 

2019 Ingvild H. Rishřis novellsamling Vinternoveller

2018 George Saunders roman Lincoln i bardo

2017 Jaume Cabrés roman Jag bekänner

2016 Olga Tokarczuks: Jakobsböckerna, översättare Jan Henrik Swahn

 


 

Av violen - 1 januari 2019 08:30

http://www.lasarnassverige.n.nu/


2018:

 

Lotta Lotass för ett utmanande och betydelsefullt författarskap av visionärt format, präglat av konstnärlig integritet. 

Stefan Spjut, en författare med en lika precis som imponerande imagination. En svensk berättare med storlek och djup i anslaget och en kärlek till illusionens konst. 

 

 

2017:

 

Kristina Sandberg, en redan stor berättare med det finaste humanistiska djup.

Sven Lindqvist, en svensk intellektuell på internationell nivå; Sveriges store sakdiktare, för ett oskattligt litterärt verk.

Ramús förlag för en förnämlig smak och en exklusiv och modig utgivning.

Lars Norén, för hans solitära litterära röst, och med särskild tanke på den senare bokliga produktionen, däribland diktsamlingen Stoft (2016).

Randi Mossige-Norheim, en radioskapare av särskilt format, lågmäld, och med ett autentiskt uttryck som går långt utöver den konventionella journalistiken. Mossige-Norheims journalistiska röst blir i sin individuella soliditet litterärt förebildlig. Med allvarlig respekt för sina medmänniskor visar hon gång på gång sin storhet i reportage och dokumentärer.

Lilian Ryd, för hennes rikhaltiga arbete med att dokumentera och ge röst åt de i tysthet strävsamma människor som skapat en tillvaro i de karga, norra nybyggestrakterna.



2016:


Staffan Söderblom, en högst tongivande samtida poet vars både ytterst stränga och fint pratsamma poesi med största integritet alltid, och ned till det enskilda kommatecknet, är trogen det djupast mänskliga i oss.
Karin Johannisson för ett solitt, rikt och mycket viktigt författarskap präglat av intelligens och stor lärdom. 
Ellerströms förlag som i mer än tre årtionden med sann litterär passion tillhandahållit det läsande Sverige högkvalitativ och exklusiv litteratur och är ett av de viktigaste förlagen i landet. 


2015:

Nina Burton är en poet med absolut gehör och hennes dikter är i sin både språkliga och intellektuella exakthet näst intill självlysande. Burton, också en av landets förnämligaste essäister, visar oss hur besläktade de båda storheterna poesin och naturvetenskapen kan vara.

Mattias Alkberg är en poet av stor självständighet. Hans lyriska vrede är också läsarnas vrede. Alkbergs oräddhet ståtar snart sagt i ensamt majestät.

Bokförlaget Trombone har överraskande kommit att etablera sig som ett av de intressantare bland de riktigt små förlagen och kan genom en pigg, oförskräckt utgivning - som genom att också ta sig an etablerade litterära författarskap och genom sin serie Svavel - nu kan räknas till ett av de verkligt vitala. 


2014:

Thomas Tidholm har under årtionden odlat och förfinat en högst solid litterär röst. Det tidholmska universum rymmer en särskild, djupt sympatisk, blick för den enskilda människans försök att finna sig en plats i tillvaron. Thomas Tidholm ringar, i dikt efter dikt och bok efter bok, in en konstfull litterär friort för ett uppriktigt mänskligt samtal, säkrat från det triviala mediabruset.

Elisabeth Rynell har med boken Skrivandets sinne nått ett nytt krön och en ny konstnärlig höjdpunkt. Rynells författarskap är alltsedan debuten 1975 absolut originellt och konsekvent; en egensinnig och storslagen fantasi, senast i romanen Komma hem, paras ständigt med ett starkt och upproriskt förhållningssätt gentemot det som hotar människan liv och och överlevnad.

Krister Gustavsson har kommit att utvecklas till en sensibel språkkonstnär; i nästan symfoniskt orkestrerade diktsamlingar, och härom året i en rik och personlig essäbok, har han vunnit stora konstnärliga framsteg och är en framstående poet med en rik och växande produktion.

Per Engströms hittills två böcker, utgivna med femton års mellanrum, vittnar om ett mycket förfinat språkligt-litterärt gehör. Hans senaste bok Parkerna i gläntan, vetskapen om atmosfären och hela arbetet med lyckan (2007) är ett fascinerande mångbottnat verk; med denna bok har han vävt samman den finaste läsupplevelse. Engström intar en särställning med sin samvetsömma noggrannhet för språk och tilltal.

Lasse Söderbergen författarnas författare, har en alldeles egen plats i den svenska samtidslitteraturen. Hans lyriska stämma är klar och egen. Inte minst Söderbergs produktion efter 1989 rymmer en allt större pregnans och skönhet. Också i ett flertal essäistiska böcker med delvis självbiografiska inslag har han berikat den seriösa svenska litteraturen.


2013:

Ulf Eriksson för ett alltigenom intellektuellt hederligt och konsekvent författarskap som nu spänner över drygt trettio år. Eriksson förblir, i bok efter bok och ned i de minsta detaljerna, oavbrutet intressant och bemödar sig modigt om alltmer vidgade perspektiv. 

Nina Björk för ett filosofiskt författarskap präglat av föredömlig intellektuell självständighet. Björks kritiska reflektioner är omutliga och hennes ambitioner att greppa avgörande och svårfångade skeenden i samtiden betydande. Björk som samhällskritiker är ett föredöme för varje läsande medborgare. 

Jan Gradvall för sin på sitt område ytterst kunniga och alltid intressanta journalistik. Gradvall framstår, med sin integritet och den alltid fina respekten för sitt ämne, som ett gott föredöme också för kulturjournalister inom andra områden än populärmusikens.

Lina Ekdahl för ett poetiskt författarskap som slående förmår uttrycka något stort om den politiska samtiden såväl som det existentiella tillståndet för den enskilda människan i en cynisk samtid. En mycket begåvad författare som står i spännande utveckling.

Mats Jonsson för ett självutlämnande, naket och allmängiltigt serieskapande. Med insiktsfull humor, finstämt allvar och befriande höga ambitioner befruktar Larssons verk också den samtida litterära litteraturen.

Henrik Bromander, en storslaget begåvad serietecknare som, med en höjdpunkt i volymen Smålands mörker, visar på en enorm potential som seriekonstnär och vars hittillsvarande verk bidragit till att ytterligare stärka serien som konstart. 

 

2012:

Heidi von Born, en av den svenska samtidslitteraturens storheter, för ett utomordentligt författarskap som i år räknar fyrtiosex år. Med sin oefterhärmliga psykologiska djupsyn och det mest originellt utmejslade och starka språk har hon i ett trettiotal böcker tecknat bilden av människans inre liv.

Ragnar Strömberg för ett betydande och omutligt författarskap som står sig oavsett hur de kulturella modena skiftar. 

Nils Hansson, en av landets bästa och självständigaste musikskribenter.

Peter Lucas Erixon för ett rikt omväxlande och konsekvent författarskap, alltid på humanistisk-filosofisk botten, där allvar och integritet är givna självklarheter.

David Vikgren för böcker som Folkmun, Anttikeksikväde och andra. En mycket spännande författare under utveckling.

Camilla Wittmoss för debutboken mirakel, MIRAKEL (2007) som på ett häpnadsväckande och gåtfullt sätt förmår ringa in de nästan genomskinliga vardagsögonblick som allas våra liv är sammanfogade av och består av.

Bakhåll förlag för en föredömlig och självständig förläggargärning under nu trettiotvå år. Ett förlag som oavbrutet bevisar att den seriösa kulturen alltid motverkar kommersialismens skadeverkningar. Ett förlag alltid i litteraturens och det seriösa läsandets tjänst. 

Av violen - 1 januari 2019 00:15

Årets bok - Bonniers Bokklubb

/september/   bokmässan


2019 Silvervägen

2018 1793

2017 Glöm mig

2016 

Av violen - 2 juni 2018 14:00

Enright, Anne : Sammankomsten****

 

ManBookerPrice vinnare 2008.
OBS innehåller avslöjanden om hur boken slutar!

 

Jag gillade inte den här boken i början, precis som jag gjorde med 2007 års vinnare Kiran Desai. Och precis som med den ändrade jag helt uppfattning efter ett tag.
Det gick dock trögt och jag undrade, vad handlar det här om egentligen, det lär väl vara nåt sexuellt övergrepp som vanligt. Och jag tror alla läsare insett vad som skulle komma, irländsk författare och miljö, skildringen av skuggan som låg över syskonen, den sexuella tonen, allt talade för det
Men jag fortsatte att läsa och blev mer och mer indragen i historien. Det handlade mycket om sex, på ett distanserat sätt dock. Och ju längre jag läste desto mer insåg jag att det hade sin förklaring. Och jag var bara tvungen att fortsätta läsa tills allt var klart. 
Som en antik pjäs byggdes boken upp mot sin peripeti, vilken ju var vad jag väntat mig som sagt....... 
Jag trodde inte att det skulle bli nån Katharsis, att likheten med det antika dramat skulle sluta med peripetin för jag tänkte, den här boken kan bara inte sluta på nåt sentimentalt pjoskigt aha-upplevande sätt. Men det gjorde den! Och det gjorde den ändå inte.
Anne Enright har självironiskt beskrivit ”Sammankomsten” som den intellektuella motsvarigheten till en Hollywood-snyftare, läser jag på en webbsida.Sedan återvänder Veronica till sin familj, som trots allt ger henne tryggheten åter, där hon lyckats skapa nånting annat än det hon upplevt i sin älskade/hatade egna familj. Vilket hon inte förmått inse förrän efter sin inre och yttre resa. 
Som syskonskildring är boken outstanding tycker jag. Trots att syskonen är diffusa och på något sätt ansiktslösa är de intensivt närvarande. En hel del lämnas åt läsaren, frågetecknen finns hela tiden men ändå, boken känns avslutad. Även om den skulle kunna bli en följetong och bli både Sammankomsten II och III, i sann Hollywoodanda!

Av violen - 3 november 2017 09:00

   Riel, Ane: Kåda


Något nytt händer i deckargenren. Det började med Miraklet av Emma Donoghue. Den beskrev ätstörning i en ovanlig kontext. Donoghue tänjde deckargenren.


Och här kommer Riel med samma intentioner. Att beskriva ett psykiskt sjukt beteende vars följder vi förfasat oss över i diverse realitysåpor bland smala gångar i överfulla och skitiga hem. 

Riel ger dysfunktionaliteten ett ansikte, och dess katastofala följder.


Det här är oerhört bra. Spännande så in i nordens, bitvis faktiskt rolig och dessutom makabert intressant. 


Slutet tycker jag sammanfattar våndan inför konsekvenserna på ett kusligt sätt.

Men nu säger jag inte mer.


Det här är ett riktigt bra julklappstips.


Läst 2017


Tack Modernista

 

 

Kåda blev nominerad till DRs Romanpris 2016, vilket visar att det här är lika mycket en roman som en deckare. Välskrivet alltså.

 Kåda vann Glasnyckeln 2016, vilket nu när jag läst den framstår som helt självklart.

 

Av violen - 13 december 2016 15:45

  Wolff, Lina: De polyglotta älskarna ***

 


Ja, jag har läst den nu, årets Augustpristagare. 


För det första var språket otroligt, det liksom svävade fram och innebar ingen påfrestning alls. Jag har inte läst någon av författarens två andra romaner, men jag föreställer mig att det är något av Wolffs signum. 

För det andra hade jag heller inga problem med personerna, det var alla på vart sitt vis, både egendomliga och uppklarnande allt eftersom. 

För det tredje förstod jag tyvärr inte vad essensen av innehållet är. Vilket är ovanligt för ett Augustpris.

Kanske är det helt enkelt ett sätt att lyfta den sexifiering som råder idag, att låta de av samhället föraktade ändå ta del av lusten, att den fortfarande kan finnas i betraktarens öga. Samtidigt som den är så viktig att om den inte bekräftar en kan den förgöra en.

På det sättet befinner sig innehållet på ett djupt plan, skapat för den intelligentia som behärskar alla koder och ord som polyglotter. Säkert helt i Augusts anda.


Men den gör ett avsteg från den genuina Augustprisboken, vilket även fjolårets Kemiribok gjorde till viss del.

Är det bra eller dåligt, tillfälligt eller kommit för att stanna? Jag vet inte. 



Läst 2016




Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se