Hustvedt, Siri: Sommaren utan män ****

När jag läst Den skakande kvinnan tänkte jag att bättre än så här blir inte Hustvedt. Men det går att bli lika bra. Tydligen.

Sommaren utan män spänner över kvinnoliv, allt från små flickor som vill ha sin peruk, basta! Till åldrade kvinnor som somnar in och dör.

Och däremellen, en galenskap, en äktenskapskris, tonårsmobbing i den grupp av flickor som på något sätt tar mest plats i berättelsen

Istället för att som författare använda ordet och låsa in det i skrivbordslådan kan man brodera sina hemliga tankar och gömma dem för omvärlden, istället för att förenas i en diktkurs kan man ägna sig åt utfrysning för att förstöra någons kommande liv (vilket ju mobbing ofta resulterar i).

Bokens jag har själv varit utsatt och tar tag i problemet, jag vill bara tro att det verkligen löser sig.

Jag gillar att alla dessa kvinnor får ta plats och finnas i bokens centrum, historierna vävs in i varandra på ett sätt som Hustvedt verkligen lyckas med. Det märkliga är att hennes böcker är så bra, för jag kommer sällan ihåg dem. Vad jag älskade, Sorgesång, jag läste och gillade verkligen men, vad handlade de om? Minns inte. Men det är kanske hur hon skriver och inte direkt vad som tilltalar mig.

Den här boken gjorde det, det enda jag inte riktigt accepterade var mr nobody, vem sjutton var det?

Läst 2011

Janivarberg har uppmärksammat att Siri Husvedts bok Den skakande kvinnan är recenserad i Läkartidningen.

Jag, som också är en påläst patient (om dock inte av Husvedts kaliber) gillar särskilt de sista meningarna:

Om sanningen ska fram är det tveksamt om jag ens mött en så påläst kollega. Boken rekommenderas därför var och en som tror sig stå ut med att möta en patient som kanske visar sig veta mer än doktorn själv.

Jag har läst Den skakande kvinnan och tyckte den var fascinerande, mycket läsvärd.

Rekommenderas om du inte läst den tidigare.

   Hustvedt, Siri: Den skakande kvinnan**** (fackbok Geqz Hustvedt, Siri, Vlaad, Vef)

Recension i Läkartidningen

Det här är en bok som verkligen utmanar ens koncentration, me like! Den har tagit tid att läsa och har bitvis varit i stort sett obegriplig MEN bitvis har den varit otroligt intressant. Redan  i början skriver Hustvedt:

Intellektuell nyfikenhet på den egna sjukdomen är definitivt sprungen ur en längtan efter kontroll. sid 12

Och det är just kontroll Hustvedt försöker åstadkomma med den här boken, kontroll över sina skakningar och dess upphov. Medicinskt och psykologiskt tränger hon in i de olika professionerna för att leta efter sanningen. Som hon inte hittar men eftersom hon nu accepterat sitt tillstånd har hon ju ändå kommit långt kan jag tycka.

Boken innehåller mycket mer, dels om Hustvedts liv och även om skrivandet, och läsandet:

Det närmaste vi kan komma detta tillträde till en annan människas sinne är genom läsandet. Läsandet är den mentala arena där olika tänkesätt, hårda och mjuka, och de föreställningar som dessa ger upphov till blir mest uppenbara. Vi har tillgång till en främmande människas inre berättare. Att läsa är ju faktiskt ett sätt att leva inuti en annan människad ord. sid 155

Egentligen ville jag hela tiden medan jag läste utbrista, men ge människan lite luktsalt vettja. Men samtidigt var det en omöjlighet. Att läsa en så intellektuell och helt enkelt smart människas tankar, om det som sammantaget bara skulle ha avfärdats som hysteri, var bara så befriande! På något sätt steg det kvinnliga könet upp och tog sin rättmätiga plats. Jag kände mig stärkt som kvinna efter att ha läst boken. Och bara det är ju ett skäl att läsa den. Så gör det men var beredd på en del omtag i texten, jag skulle inte rekommendera den som ljudbok!

Hustvedt, Siri: Vad jag älskade**** En verkligt fascinerande bok som berättar en historia om människor och deras tragedi. Trots att boken hela tiden strävar mot ett klargörande varför? händer det aldrig att svaret på den frågan kommer. Boken kanske stannar kvar ännu längre bara därför....den är spännande men saknar deckarens enkelhet, den här boken är, liksom många litterära böcker nu för tiden, full av antydningar om annan litteratur och även om konst....kanske den ska verka ta upp en samtid och dess problem (som jag hävdar dagens deckare ägnar sig år) men nej, den handlar om nånting annat, den har ett djup som tilltalar mig och mina kunskaper i litteraturen...Den kan ingå i min studie om dagens moderna litteratur med litterära stråk som vänder sig till en viss publik, de redan litterära....deckarna får ta hand om alla de andra......Jag sträckläste den och älskade dess lätta snabba skrift, vill du ha nånting att bita i, läs den här!

Läst 2004

 Hustvedt, Siri: Sorgesång ****

Precis så är ska en riktigt bra bok vara. Den ska förmedla en känsla, en historia, människor som man känner lever till skillnad från de människor som är döda. Och allt inpackat i en riktigt bra förpackning, ord och tankar och intrig som bara flyter på och drabbar en hela tiden.

Här finns den döda faderns anteckningar som jag tyckte kändes så äkta redan från början och det visade sig också vara Hustvedts nyligen avlidna fars egna ord som hon spunnit en berättelse kring. Bara det ger boken en ovanlig tyngd.

Trots, eller kanske tack var det, var huvudpersonens far verkligen död medan sonen, psykiatikern, och alla omkring honom rörde sig med sina levande kroppar. Det jag menar är att i  många böcker känner man liksom ingen skillnad mellan levande och döda. De skildras ofta på samma sätt. Men här gjorde jag det.

Bokens början med gåtan fångar direkt intresset trots att man hört historien så många gånger förut. Och hör och häpna, jag läste alla drömmar och störde mig inte på dem. Det vet ju annars ni som följt mina reflektioner att drömmar i böcker hoppar jag oftast eftersom jag inte förstår varför de finns med i stort sett alla böcker, och att de dessutom är så vansinnigt tråkiga. Aldrig att de brukar tillföra nånting men här; faktiskt!

Överhuvudtaget gillade jag det mesta i boken men kan inte förmå mig att ge fem stjärnor, borde jag hålla mig till 2,3 och fyra? Värt att fundera på.