Inlägg publicerade under kategorin Mattson, Ellen

Av violen - 25 maj 2022 16:11

Mattson, Ellen: Den svarta månens år ****

 

Mannen är egentligen inte lastgammal, men han jobbar inte. Det visar sig att han är avstängd från universitetet där han i vanliga fall undervisar.

Det känns som att den här mannens liv har varit, men det pågår ju faktiskt. Och är inte slut. Eller är det det?

"en man som anar att något omvälvande står för dörren" som baksidestexten säger. 

 

Och ja, han ska genomgå en skalloperation, efter ett fall. Eller är det en metafor för något annat. För hände fallet, har katten som vill bo hos honom verkligen varit där och ungdomarna som hälsar på, är de på riktigt. 

Vissa saker är klarare, som besöken hos rektorn med dekanen som medföljare, dekanen, hon som han gick i skolan med som ung. Men hans arbetsliv är över. 

Och nu är det operationen och han yttrar orden "Presens är allt jag begär" sid 194. 

 

Jag läser knappt om böcker nuförtiden, men om jag skulle läsa om denna skulle jag koncentrerar mitt läsande till att hitta alla pusselbitar som Mattson så skickligt lägger ut, och verkligen inse att det sjukdomstillstånd mannen lider av inte är vad det ger sig ut för att vara. Och min känsla av sorg skulle ha varit mycket större.

 

Eller så är det inte så. En snårig men både upplysande och ömsint bok. Att läsa en sådan här riktig roman i dagsläget känns som en gåva. Tack Ellen Mattson.

Av violen - 14 april 2019 20:00

Mattson, Ellen: Glädjestranden ****

 


Faktiskt har jag länge velat läsa Mattson. Och så plötsligt, är hon invald i Svenska Akademin.
Så nu blev det än mer angeläget.

 

Glädjestranden är en glimrande bok. Med ett språk som just glimrar till på varje sida. Bitvis krasst som en fackbok om jordbrukslandskapet för länge sen. Bitvis med Toras skarpa tankar som inte tillåts sväva iväg i någon större sorg och saknad. Behärskning kanske. Och med en spänning som vibrerar under ytan hela boken igenom. Jag vill verkligen veta hur det går och önskar när jag läst sista sidan att Mattson skrev fortsättningar, men nej, varje bok är avslutad. 

 

Jag gillar Tora, när hennes mugg försvinner ropar hon:

 

Ingen får använda den utom jag, den är min, min!

 

Och hon springer ut, rymmer som det barn hon vid tillfället är. Och hon tänker tankarna:

 

Hon tänkte gå så långt att hon försvann. Hon skulle vänta gömd under en gran tills de kom för att leta efter henne och sedan locka in dem bland villegräset där de alla skulle gå förlorade, hela skogen ekande av rop när de sögs ner i mossen och föll över bergskanten och spetsades på vassa ekgrenar. Deras huvuden krasade som snäckskal när hon trampade på dem. sid 32

 


Hon söker efter moderns lukt men kuddarna är vädrade. Då blir hon galen och uppför sig så, tills någon låser in henne på rummet. 

Hon vände ansiktet ner i täcket och dömde dem alla till döden. [...] Men nästa morgon hjälpte hon pigorna att putsa koppar och silver... sid48

 


Sådan är hon och sådan fortsätter hon att vara. 

 

Mattson är en riktigt stor författare och jag undrar varför hon varit en sådan doldis. Nåja, det ändrar sig väl nu. 

 

Ett tips är att lägga början på minnet. För där finns gåtan - medaljongen. 

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards