Inlägg publicerade under kategorin Olofsson, Elin
Olofsson, Elin: Herravälde ****
Först med denna bok av Olofsson har jag verkligen upptäckt hennes språk. Det, plus en intressant historisk historia innebär att det här måste vara en av höstens bästa svenska böcker
Den väv Olofsson väver med händelser ur tre kvinnors liv innehåller både mörka, skarpa och ljusa färger. Skickligt låter Olofsson alla tre uppleva liknande skeenden men vid olika tidpunkt. Förtvivlan, hopp, vändpunkter, smärta, förnedring och kvinnors lott i nådens första kvinnorösträttsår. En rösträtt knappt någon bryr sig om ännu.
Ibland vill jag att en bok ska fortsätta, jag vill veta mer. Men inte med den här boken. Jag har fått veta allt, och jag vet hur det går för kvinnorna. Tror jag i alla fall.
Olofsson, Elin: Gånglåt ***
Till flickorna i sjön gjorde att jag även ville läsa den här boken av Olofsson.
Och den här var också läsvärd. Den berättar en historia, två historier, tre, fyra. Kanske den borde hetat hemligheter eller nåt sånt. För mig skulle spelet mellan de två åldrande systrarna ha räckt. Om bara de kommit till tals oftare skulle mer av livet som kom och gick ha skildrats. Det var för mycket ord om "de andra" och för lite om de som verkligen fanns i huvudrollen. Men då kanske det skulle blivit en annan bok.
Annars gillade jag naturen, hjortronen och strävsamheten.
Läst 2016
Olofsson, Elin. Till flickorna i sjön ***
Omtalad författare jag länge tänkt läsa och javisst, texten stack ut och det brände till ibland, oväntat och ett längre tag, som en av de brännässlor jag känt av i sommar. Men sen försvinner smärtan och därmed orden.
Helena tittade på huset, de tomma fönsterrutorna tittade tillbaka. De gamla fönstren satt kvar, trots att det drog så väldigt från dem, taket och ytterpanelen var också samma som förut. [...] Helena kastade en snabb blick på gäststugan, som en framtida hög med hundbajs låg den där, mindre än hon mindes den, men fortfarande brunlaserad, med ett grått plåttak. sid 182 pocketupplagan
Att återvända, att minnas, att försöka sätta ord på det vidriga. Att sakna, att ha gjort ett försök att få någon att lyssna på sanningen, men att inte vara värd ens den. Historien är inte ny men språket bränner till ibland. Som sagt.
Läst 2015
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se