Hayden, Torey : Rävungen *** En till bok av Hayden, denna gång om en liten flicka som inte kan gråta. Men innan boken är slut har hon lärt sig det och mycket mer. Som vanligt mycket läsvärd och intressant!

Läst 2004

Hayden, Torey: Andras ungar***(*) Du som inte läst något av Hayden, gör det! Sen tidigare har jag läst Burpojken, men sen har det inte blivit av förrän nu när jag hittade den här boken på Myrorna. Fascinerande skrivet om barnen utan förutsättningar, de som stängt sig inne i sin egen värld och som samhället egentligen inte vill veta av eller orkar med. Men Hayden orkar. Hon jobbar med dessa barn och beskriver en period av deras liv på ett osminkat sätt. Men jag undrar, hur orkar hon!? Jag skulle nog gå i taket efter 10 minuter.....

Läst 2004

Hayden, Torey : Skymningsbarn**** Den nya boken av Hayden och en till lysande bok av henne. Spännande som en deckare under första halvan, sen blev det liksom lite avslaget, för det här är ju sanna historier och inga påhittade thrillers......
Men som vanligt tänker jag: att hur kan hon bara jobba med dessa sargade barn utan att bryta ihop? Och som vanligt lärde jag mig en hel del också.........Läs den!

Läst 2005

Hayden, Torey: Den mekaniska katten *** Vad var det här för bok egentligen? Vill Hayden skriva fantasy? vill Hayden skriva krim? eller vad? jag måste säga att jag förstår inte riktigt........Mest troligt vill Hayden skriva fantasy OCH krim men vågar inte fullt ut av rädsla för att förlora sina vanliga läsare. Därför är boken lätt förklädd till en psykoligisk analys bok, som hennes andra böcker. MEN ungefär hälften är fantasy i dess renaste form och slutet, ja det är det vanliga dramatiska deckarslutet........på nåt sätt blev det varken hackat eller malet men jag var ändå fascinerad.......därför tycker jag att man mycket väl kan läsa den om man gillar Hayden även om den helt klart är annorlunda.......
Länge tänkte jag att Hayden har ett budskap med boken, för eller emot kanalisering t.ex men jag kan lika gärna ha fel......

Läst 2005

Hayden: Torey : Tigerungen *** Javisst var det här en bra Hayden, kanske framförallt för att man lärde känna just Hayden mer än i de andra böckerna jag läst. Lite befriande att läsa att även Den Stora Psykologen kan göra misstag, eller gör hon det egentligen? Visst, hon beskriver hur hon sviker, undanhåller upplysningar m.m Men allt blev ju ändå bra till slut eller? I den här boken inser man mer än i de andra att hon har en yrkesroll och det är därför hon orkar med dessa barn, något jag undrat över när jag läst de andra böckerna: hur orkar människan? Nu inser jag varför hon gör det.

Läst 2005