Inlägg publicerade under kategorin Krauss, Nicole

Av violen - 12 april 2019 17:15

Krauss, Nicole : Kärlekens historia**** En bok som fått så mycket goda recensioner måste jag ju bara läsa.......och den var faktiskt riktigt bra. Ingen sträckläsare kanske vilket gjorde att jag tappade bort mig litegrann i mitten och var tvungen tänka efter riktigt för att veta vem som var vem, men den var lite annorlunda och väl värd den tankemödan.

 

Läst 2005

Av violen - 5 april 2019 07:00

Krauss, Nicole: Dunkel skog***

 

Det stora huset  och Kärlekens historia har jag tidigare läst av Krauss. Riktigt bra båda två. Därför läste jag även denna.

 

Det är ovanligt att läsa en sån här bok nu för tiden. Förut hände det jämt. De flesta äldre nobelpristagare var ju svårlästa och det här påminner lite om det. En välfriserad historia som spretar fram och tillbaka och blandar in både Israel, judendomen, Kafka och skilsmässa till huvudhistorien. För att inte tala om en ökenvandring.

Eller så är det just det som är bokens historia.

Det där med bokskrivandet är bara en märklig kuliss. Verkar det som.

 

Och jag har lite svårt för att det dras in kända personer i nya verk (Kafka). Precis som jag inte gillar att författare skriver fortsättningar på andras böcker, eller plockar upp någon biperson och plötsligt vet vad hen upplever. 

 

Men jag sträckläste den faktiskt och fann den trots allt intressant. 

 

 

Nicole Krauss sex viktigaste författare kan du läsa om här. Publicerat redan 2011.

Av violen - 1 augusti 2018 19:30

Krauss, Nicole : Kärlekens historia****

 

En bok som fått så mycket goda recensioner måste jag ju bara läsa.......och den var faktiskt riktigt bra. Ingen sträckläsare kanske vilket gjorde att jag tappade bort mig litegrann i mitten och var tvungen tänka efter riktigt för att veta vem som var vem, men den var lite annorlunda och väl värd den tankemödan.

Av violen - 10 maj 2011 11:00

Krauss, Nicole: Det stora huset ****  


Jag förstod direkt att jag skulle tycka om den här omtalade boken. Och den var utomordentligt bra. Ja faktiskt, utomordentligt är rätt ord. Det finns liksom inga tveksamheter, det här är bra litteratur. Jag funderar varför, de ställen jag markerat ger inget svar. Men är det inte genreöverskridandet som är nyckeln? För visst är det här en bok med flera genrer inbäddade? Och börjar den inte med gåtan som pekar mot deckargenren, Herr domare? (Intresset är etablerat, man vill ju veta!)
Och sen, en politisk agenda, tillståndet i Chile och längre fram, det som många judiska författare alltid återvänder till, Israel?
Författandet, författarna, poeterna, allt är med. Syskonrelationer, familjerelationer, parrelationer.
Den eviga frågan, gör kvinnan som blir med barn utan möjligheter, rätt som låter barnet få ett annat liv? Eller är hon för alltid dömd?

Och det omvända genusperspektivet, kvinnan vill ha mannen utan att han förstått men har ingen chans mot hans styrka att hålla henne ifrån sig. Om rollerna varit omvända hade hon fått utstå våldtäkten och skammen av att ha "ägnat ut sig". Det här skildras kring sidan 275 och är ytterst intressant tycker jag. Kan män våldtas?

Skildrat från ett ovanligt perspektiv.


Skrivbordet är naturligtvis bara en kuliss och jag slutade snabbt att fundera över det faktiskt. Visst, det var med och knöt ihop in i det sista och balansen mellan att låta det ta för stor plats och till att ge det den plats det fick visar på att Knauss verkligen har jobbat med historien.

 Hon har byggt en utmärkt  roman, det är verkligen ett stort hus med en massa rum som läsaren går in och ut ur, och där det finns dörrar mellan vissa rum och allt hänger ihop. Boken blir aldrig tråkig utan varje sida bjuder på nånting nytt, precis som jag kände när jag läste Brott och straff.

Och ändå får den inte full poäng, varför? Ja kanske för att det är alltför urmärkt, alltför snygg? Genreöverskridandet är subtilt och uppfattas knappast om man inte söker efter det. Anslaget är lätt men i undertexten skymtar en outtalad ångest, utdragna naglar och marscher mot döden, kvinnokamp och traumatiska barndomar.

Boken borde inge en olust men i stället njuter man. Jag känner mig lite förvirrad.


Läst 2011


Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards