Meyer, Deon: Mörk flod 

Faktiskt, Mayer är en riktigt bra deckaförfattare. Denna bok t.ex var spännande och klurig. Som vanligt en oerhört vacker kvinna och de två för alltid deckarna Griessel och Kapido.

Jag väntade hela tiden på den krasch som kom först i sista meningen. Den cliffhangern pekar mot nästa bok, som måste vara riktigt bra för att kunna ta in samma persongalleri igen. Jag kanske läser den också, få se...

Meyer, Deon: Villebråd

En deckare som går utmärkt att lyssna på. Kanske lite väl egendomlig, att visa på kapaciteten hos en avdankad torped skulle ha låtit sig göras utan att fem (5) män är inblandade. Annars är inte våldet så frekvent. 

Nej här finns lika delar romantik, (blandad med nervositet) och polisarbete samt skumma typer som smyger omkring, för att inte tala om torpeden som smyger med sina handlingar. 

Men som vanligt med Meyer är det bra gjort. Det hänger samman och jag minns till och med en hel del detaljer efter ganska lång tid. 

Så om du vill lyssna på en rå men ändå mänsklig författare, läs Meyer. Den här är kanske inte hans bästa men den är god nog. 

   Meyer, Deon: Tretton timmar ***

Av Meyer har jag tidigare läst Död i gryningen *** och Devils peak ***. Ganska ok deckare.

Den här var snäppet bättre, jag gillade upplägget med tiden som gick timme efter timme (nästa bok heter originellt nog sju dagar....) och infallsvinklarna på de olika berättelserna. Nästan som ett utkast till ett filmmanus.  Jag hade inga problem att hänga med heller, men om det varit en ljudbok har jag en känsla av att det skulle ha varit mycket svårare.

Jag är dock ganska mätt på deckare och den här kändes mest som en lite väl konstruerad historia, även om den tyvärr säkert kan vara sann. Intressant var dock en hänvisning till Bennie Griessels utseende, hmm!

Läst 2012

   Meyer, Deon: Devils Peak ***

Jag har ju bara läst Död i gryningen av Meyer tidigare och tyckte inte så bra om den. Men beslöt att ge honom en till chans. Och det var rätt beslut.

Devils Peak är en deckare med ett budskap och ett socialt patos. Alkoholism, pedofili, prostitution (f´låt sexarbete var det visst) och så lite polisarbete på det. Mördaren är känd och man får veta hans tankar vilket jag kommit på är något jag gärna läser i deckare. Och så, det uråldriga vapnet, länken till historien.

___________________________________________

Så som deckare var den väl värd sina priser. Däremot kan jag känna att den innehåller något annat som jag reflekterar om här nedan, det gäller alltså inte bara Devils Peak:

Det jag inte tyckte om är som vanligt, synen på prostitution (f´låt sexarbete var det visst). Mer och mer tycker jag att man kan läsa om, kanske inte den lyckliga horan men i alla fall den hårt arbetande, självständiga och stolta horan. Hon fick mycket plats i den här boken, jag kände att pedofilin fördömdes (vilket var helt rätt, kunde ha gjorts ännu tydligare) men inte prostitutionen, Ok, det uppdagades att hon i princip inte hade något val eftersom hennes barndom var fruktansvärd, något maskrosbarn blev hon inte. Men jag kände ändå motvilja mot att hon tvingades leva det liv hon levde. Och i vilket annat arbete är det ok att utsätta sig för livsfarliga sjukdomar, så uppenbara att det kräver tester varje månad? Känns inte juste direkt.

(Och en ung flicka som blivit våldtagen av ett antal män under vidriga förhållanden går inte bara vidare med ett småleende på läpparna. Även om man önskar att det kunde vara så i denna onda värld)

Jag kan inte annat än känna att det här synsättet undergräver kvinnors rätt till sin egen kropp. Vare sig det sker i Bjästa eller i Kapstaden är det onormalt av män att tvinga sig på kvinnor sexuellt. Ingen kan få mig att anse något annat.

Läst 2011