Inlägg publicerade under kategorin Grafisk roman

Av violen - Tisdag 30 jan 20:07

Linder, Ulrika: Återvinningscentralen ***

 


Jag vill ofta läsa en grafisk roman. Återvinningscentralen är ju en sådan. Bitvis bitsk, bitvis skojig, bitvis upplysande. Det ägnas en del sidor åt skillnaden mellan föremål och förpackning tex. Och åt att spana efter konstiga sopor. 

Jag känner verkligen att de som arbetar på sopstationerna verkligen är värda respekt för det jobb de gör. Det är helt klart ett nödvändigt jobb.

 

Jag gillade den. Även om det inte är jag som åker iväg med soporna i vår familj, lärde jag mig en del som ren allmänbildning. Jag önskar att något liknande informationsmaterial fanns tillgängligt för skolor och allmänhet.

Av violen - 5 november 2022 15:30

Sundström Lindmark, Anna & Widmark, Elisabeth : Vera vem? ****

 

En grafisk roman om ett numera eftersatt ämne, mobbing. 

 

Det är på tiden att det diskuteras igen, och boken använder sig av sociala mediers inflytande på jargongen och tillgängligheten hos, i detta fall högstadieungdomar, för att skildra hur snabbt något kan sprida sig och hur vuxenvärlden tittar åt sidan. 

 

Annars är det samma gamla vanliga visa där tecknen finns och skulle kunna avhjälpas.

 

Boken känns som ett svartvitt konstverk och jag har ingen aning hur den kommer att tas emot av målgruppen. Kanske får den inte den uppmärksamhet den förtjänar utan betraktas som tråkig och färglös. Det är i alla fall ett mycket bra försök av SundströmLindmark att närma sig detta ämne igen. Som vuxen är boken i alla fall glasklar och borde läsas av all skolpersonal. Tycker jag. 

Av violen - 10 maj 2022 15:30

Rubin Dranger, Joanna: Ihågkom oss till liv ****

 


En stor bok, både till format och innehåll. Jag måste beundra författarens idoghet, noggranhet och nyfikenhet.

 

En beskrivning av Rubin Dangers släkthistoria, men minst lika intressant är annat som författaren förmedlar; hur det egentligen var med Sveriges handlande under andra världskriget. Det gjorde mig så beklämd att det är så mycket som inte brukar nämnas om allt som hände. Visst, tågen som fick köra genom Sverige med krigsmateriel brukar omtalas och sen är det slut på öppenheten. Men Rubin Danger vågar upplysa om allt det andra, och med ett gediget notarkiv även bevisa det. 

 

Det finns många saker jag skulle kunna citera, men jag uppmanar dig istället att läsa boken. Författarens familjehistoria är kort sagt komplicerad, så det som stannar kvar är allt ikring. Väl värt att läsa.

Av violen - 28 januari 2022 14:00

Furmark, Anneli: Gå med mig till hörnet ***


Furmarks grafiska romaner är oftast bra. Så är även denna. 

Kvinna och man är gifta, kvinnan möter kärleken i en annan gift människa.

Mannen är förstående ett tag, men vill sen skiljas. Kvinnans kärlek vill inte skilja sig. Blir hon ensam eller?


En historia vi läst om så många gånger förut, det är bara det att här är det två kvinnor som förälskar sig i varann. Men det är samma slags kärlek. All kärlek är sin kärlek. 


Furmark normaliserar något som tidigare varit lite sensationellt. Men här är det bara som vanligt. Äntligen.

Av violen - 18 januari 2022 20:45

Lavrentieva, Olga: Survilo. Mormors berättelse om livet under Stalin ***

 

Denna grafiska roman hette tidigare ...livet i Leningrad. Varför den ändrat namn kan förstås i denna recension som jag hämtat på Bokus.

I Olga Lavrentievas serieroman får vi följa hennes mormor Valentina Survilos umbäranden under ett fasansfullt kapitel i den ryska historien.
Survilos lyckliga barndom i Leningrad får ett abrupt slut 1937, när fadern grips och på falska grunder anklagas för att vara en folkets fiende. Survilos öde tar henne sedan från den stora terrorns Gulag tillbaka till Leningrad under andra världskriget. Under stadens belägring mister över en miljon människor livet bara under den kalla vintern 1941-42 dör 4000 människor varje dygn.
Under belägringen får Survilo till slut jobb på ett fängelsesjukhus, ett av få ställen där man bortser från den skam hennes far dragit över hennes namn. Genom Survilos ögon beskriver Olga Lavrentieva en hel generations trauma, rädslan för att när som helst förlora en anhörig. Survilo ger ett nytt perspektiv på det ryska 1900-talet ett brinnande aktuellt ämne då Stalin idag åter blir allt rumsrenare i Putins Ryssland.
Olga Lavrentieva (f. 1986) är konstnär och serietecknare. I Ryssland ses Survilo redan som en klassiker och har kommit att kallas för en ny MAUS. / Bokus


Intressant om en tid som aldrig slutar att förvåna.

Av violen - 29 november 2021 21:06

Jonsson, Mats: När vi var samer ****

 

Kön på biblioteket gjorde att jag inte riktigt han smälta och ta in den här boken. Vips skulle den tillbaka till andra köande.

 

Han är så skicklig Jonsson. Serierutorna är inte direkt vackra men de förmedlar sanningar på löpande band. Sanningar som verkligen behöver beskrivas. Lägg därtill att han lyckas förhålla sig saklig till det han förmedlar, och historien blir levande och pålitlig. Precis som en riktig historiebeskrivning ska vara. Det blir förstås lite tråkigt, och mycket fakta att ta in. 

 

Jag läser den mest av ett genuint intresse att just få veta denna den samiska historien. Och så bör även du läsa den (tycker jag). Det är inte direkt kul, det är inte seriestrips med en knorr på sista rutan. Det är en verklighet om stor brist på respekt för andra människor och framförallt en brist på respekt för allas lika värde.

 

Läs och lär något om vår svenska historia.

 

 

Av violen - 19 februari 2021 21:00

Tenreiro, Rui: Nedzus lyktor ***

 

Jag har läst en del grafiska romaner men den här föll mig inte i smaken. Den var otäck, "ryser" och bilderna av krabborna var riktigt fula. Men nånstans lyckades Tenreiro skapa ett ljus som föll över bilderna och gjorde det hela uthärdligt. För i grafisk roman förmedlar bilderna mer än texten ibland. Så var det i denna.

Av violen - 20 februari 2020 21:00

Göranson, Fabian: Drömmen om Europa ***

 

Jag brukar läsa vinnaren av Urhunden, inte för att jag är särskilt intresserad av serier utan mest för att hänga med.

Och det fick jag verkligen göra i Göransons grafiska roman. Den var kul, inte så att man skrattar, men så att man gillar formen, bilderna, pojkarna som åker runt i Europa. Men den var också ödesmättad med sitt blå dystopiska uttryck. Det var kalla stråk av oempatiska känslor här och var, ex vis i samband med förhärligande av droger (opium). 

 

Jag vet att jag är en äldre generation med andra bevekelsegrunder, men jag fascinerades ändå av Göransons sätt att skildra mötet med Europa. Och känner ganska klart att det kan vara en förlorad kontinent. Tyvärr.

 

Eftersom Göranson beskrivs som absurd, vilket jag inte tyckte att denna bok var direkt, kanske jag lånar fler serier av honom

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards