För Svenska Barn (1896)

Lagerlöf, Selma: En julgäst ****

Här dyker en av kavaljererna upp, den försupne Ruster. Och det på självaste julafton. Hos en gammal vän och dennes familj. Det går inte an, han blir ivägskickad. Men ingenstans finns det någon som är tillräcklig god vän att få stanna hos.

Till slut är han tillbaka igen. Och nu får han komma in i värmen.

Lagerlöf skildrar julen som den ska vara, med omsorg om våra minsta. Både kärlek, förståelse och medmänsklighet visar sig, och plötsligt känner jag en slags julstämning komma över mig. 

Lagerlöf, Selma: Morbror Ruben *** novell

Ur samlingen "Osynliga länkar" läste jag den här novellen. 

Jag valde den på måfå, men måste säga att den, likt det mesta av Lagerlöf, var lättläst och innehållsrik. 

Jag kan känna igen den moral som visas i Lagerlöfs böcker. Böcker som lästes av mina föräldrars generation. Så fast jag är 50 talist fick jag veta, prata inte för mycket, då kan tungan falla ner i halsen och så måste vi ta spiskroken och dra upp den...(!) Peta inte i eluttaget för då kan du sugas in i ett främmande land. Vilket ju lät väldigt spännande!. osv.

I den här novellen är det morbror Gunnar som sitter på stentrappan och blir förkyld. Dels blir han hjälte, dels ett varnande exempel. Och dels blir han även odödlig. Och irriterande för efterkommande. 

Klurigt uttänkt av Lagerlöf. 

Munroe, Alice: Björnen sover ****

En novell som läses med både njutning, över stilen och språket, och med viss skräck, över innehållet och beskrivningen hur åldrandet kan te sig för många som drabbas av demens. Eller kanske särskilt för de som lever med de som drabbas.

Om du har möjlighet tycker jag att du ska läsa den här novellen. Det är nånting viktigt över den, en känsla av ofrånkomlighet och oåterkallighet. 

Nånstans är det gamla föreställningar, att mäns otrohet är naturlig och tillåten. Medan kvinnans inte är det. Men är det en ickefråga? För när denna sjukdom väl har drabbat finns ingen person kvar, och vad finns det då att göra? Kanske finna sig i sanningen och ta vara på de små stunderna. 

Pellerin, Gilles: Skuggad ****

Det är flera anledningar till att den här novellen är bra. Den är kort och kärnfull med ett oväntat slut. Precis som jag alltid trott att noveller ska vara. Nuförtiden är det sällsynt att hitta en sådan, och det gjorde mig intresserad både av novellen och författaren.

Novellen är hämtad ut antologin Kanada berättar: Minne av vatten. Bokförlaget Tranans berättarserie

Beauvoir, Simone de: Marcelle ****

Tidigare har jag endast läst de Beauvoirs essäer. Det här blir min första novell, som ingår i novellresan Ugglan & boken.

De Beauvoir förlägger en ständigt aktuell historia till 20-talets Paris. Kvinnan som inte förstår att hon inte blir lycklig av att offra sig själv för någon annan, även om denna andre är ett geni, i hennes ögon.

[Det var inte situationen sig som bekymrade henne så mycket som orättvisan. Hon hade alltid räknat med ett visst mått av lidande eftersom det inte är ostraffat man väljer heroism och skönhet framför lättsamheter, men hon hade aldrig tvivlat på att hon genom att avstå från lättköpt lycka gjorde sig förtjänt av den glädje som tillkommer stora själar. Nu vacklade hennes tillit. Kanske var världen i viss mening rutten. Kanske hade hon sparat sig för ett förlovat land som inte fanns] sid 52

de Beauvoir förmedlar en text som är annorlunda men helt klart fylld av feminism, den ensamma kvinnliga konstnärens upplevelse.

Geniet visar sig vara en simpel solochvårare och använder alla klassiska knep, Jag kan inte ändra mig, jag är inte gjord för familjeliv, en kung i Thule slängde sin gudlbägare, men ångrade sig, (kanske blir det så även för mig)? 

En intressant novell som alla med intresse för feminismen och dess tidiga upphovs likhet med dagens, ska läsa detta. Om inte annat för att få läsa slutraderna...

Att den här novellen inte är mer känd är en gåta.