Inlägg publicerade under kategorin re

Av violen - Lördag 9 juni 13:45

  Durrant, Sabine: En oskyldig lögn


Efter ett antal mediokra (i mitt tycke) lästa deckare kom En oskyldig lögn som en frisk fläkt. Jag var bara tvungen att sträckläsa den, och även om tvisten var ett av två scenarier, tvekade jag in i det sista på vilket som var rätt. Det var ett smart upplägg, på vilket sätt förstår du om du läser den. 


Dessutom var den lite humoristisk, vilken fullkomlig skrupelfri person han var, huvudpersonen. Också.

Det var lite kul ibland.


Så vill du helt enkelt bli underhållen, läs den här!


Lästa böcker 2018


Louise Bäckelin förlag

ANNONS
Av violen - Onsdag 30 maj 23:00

  Mangan, Christine: I Tanger


Nej, det här var inte en bok i min smak. Möjligtvis att den kommer att bli bra som film eftersom miljön är exotisk, men jag upplevde den inte som spännande överhuvudtaget. Har inte jag läst väldigt mycket liknande förut?


Jag läste i alla fall ut den i rasande fart (vilket väl ändå visar att den var bra på nåt sätt) och lyckades känna mig ilsken lite nu och då, och det är väl inte att förakta. 


Jag tror att den som gillar den här typen av böcker säkert kommer att ha behållning av att läsa den. Men jag skulle inte ha valt att läsa ut den om jag inte fått den av Modernista. Tack för det i alla fall Modernista! 


Läst 2018

ANNONS
Av violen - Måndag 28 maj 22:15

  Sager, Riley: De sista flickorna

 

Det är alltid trevligt att få böcker i brevlådan. Men ibland klickar det inte mellan mig och den skickade deckaren. Så var det i det här fallet. Redan i början kändes den ointressant. Visst, jag gillar att nutiden börjat komma in mer och mer. I det här fallet med en blogg om bakning. Om jag velat läsa lite om det kanske jag skulle ha fortsatt efter det antal sidor jag trots allt läste Men jag kände nästan omgående hur boken skulle sluta och då blev det liksom bara helt dött. 


Så tyvärr Modernista, tack men nej tack till den här deckaren.


Deckare · re
Av violen - Lördag 5 maj 00:15

  Aquilonius, Charlotte: Här kommer natten


Adrig trodde jag att jag frivilligt skulle läsa en bok om vampyrer! Så helt enkelt obegripligt overkligt. Men å andra sidan vill jag kanske veta varför det är så många som bara älskar den genren? 


Och jag måste säga att även om den här boken är en ovanligt slaskig historia med blodsoppor och blodiglar och blodstänk överallt så fann jag den trots allt underhållande på nåt vis. (Det närmaste vi kom genren i min ungdom var korta historier som "Teatime sa vampyren, doppade tampongen" och...ja det var väl den.)


Men det här är ju inte bara vampyrgrejen utan ta mig sjutton lyckas inte författaren flika in lite kunskap här och var, historisk sådan. Stockholm blodbad, skotten i Ådalen, bondesamhällets sömnrytm (som jag känner igen från nånting annat, mest troligt en deckare, jag nyss läst, men knappast från verkligheten?) 


Drygt halva boken flöt fram och var om än inte spännande så både delvis rolig och lättläst. Men sen blev det väldigt konstigt tyckte jag och blodiga, äckliga, vidriga scener började utspelas. Kändes som instruktioner från ett skräckfilmsmanus. Ja var det overkligt tidigare blev det helt vansinnigt nu. Det började gå trögt att läsa men jag höll ut och har nu läst en modern skräck/vampyr/historiebok. 


Jag vidhåller fortfarande att det var väldigt intressant att läsa den här genren, men det räcker nu. För jag tror den här innehåller det jag behövde bli upplyst om!


Tack modernista.


Läst 2018


Författaren har genomgående använt en iställer för man. Det störde i början och stoppade upp läsningen litegrann, men det är kanske något som kommer och snart allmänt vedertaget. 

Av violen - Onsdag 2 maj 19:46

  Bracht, Mary Lynn: Vit Krysantemum ***

 

En otroligt viktig bok som handlar om de koreanska flickor som kidnappades av japanerna under andra världskriget och tvingades bli sk trösterskor (prostituerade) för de japanska soldaterna.


Det här är nytt stoff i litteraturen och därför så angeläget. Boken är tidvis väldigt otäck, men jag har börjat tycka att de skildringar av prostitution (och våldtäkter) som finns i nutidens böcker har ett vällovligt syfte. Hur ska dessa vidrigheter förstås om de skildras på ett helt orealistiskt sätt, ja ofta som att kvinnan tycker det är ok eller rent ut sagt vill det själv.

Här förstår man fasan hos de unga flickor som tas från sina familjer.

Boken rör sig i dåtid (1943) och nutid. Skildringen av våldet och kriget mattas inte genom hela boken


Bracht har lyckats berätta en sammanhållen historia, både hur det var då och hur det förföljer de drabbade och deras familjer idag. Kanske lite väl ordrik, särskilt mot slutet, men så otroligt viktig att berätta om. 


Att det politiska spelet gjorde att Japan först erkände brottet ( Kono-deklarationen) 1993 och sen drog tillbaka densamma 2007 och att det sen blev en överenskommelse 2015 att aldrig ta upp saken igen är ett enormt svek mot kvinnorna. Det borde vara tvingande med en ursäkt och ett öppet erkännande om vad som hände. 


Läst 2018


Tack Bookmark. 

Av violen - Tisdag 17 april 23:00

  Roos, Anna: Pakt


Spel, Roos första deckare var väl sådär. Tilltalade mig inte jättemycket. 

Men när jag fick Roos andra deckare, Pakt, av förlaget så läser jag den förstår.

Och blev lite smått imponerad måste jag säga. Även om jag faktiskt anade sammanhanget innan slutet så gjorde det ingenting. Och även om researchen vad det gäller bondelivet och dess villkor kändes lite ogenomarbetad, vilket var lite störande. Det är ju ett väl använt scenario att låta människor från olika klasser mötas genom barndomens lekar, så att de kan mötas igen som vuxna.

Så även om det är en snegling till Den hemliga historien, Den svavelgula himlen, ja kanske så långt tillbaka som Kulla-Gulla så funkar ändå konceptet. 


Det som jag ändå tycker är det intressantaste i Roos bok är kopplingen till nutidsfenomenen. Något som helt klart är trovärdigt är bloggandet vilket jag inte stött på förut. Det är en värld som 2007 var förbehållet, precis som det skildras, ungdomsgenerationen.*  Den generation som snabbt gick över till facebook några år senare. 

Och det är trovärdigt att sidan kan finnas kvar 10 år efteråt. 


Jag läser kanske in för mycket i texten, men det kändes som att jag betraktade en slags filosofisk nutidsskildring med en krackelerande verklighet. En väl dold kritik mot det samhälle som inte tillvaratar de sköras rätt, och inte heller djurens rätt. Att jämföra en död kropp med ett dött djur var tungt, ovanligt tungt. Och ändå helt logiskt.

"Är du inte uppkopplad kan ingen höra dig skrika"


Jag kanske är helt ute och djupläser där inget finns men jag hoppas Roos förmår behålla flödet, nutiden och konsekvenserna i nästa deckare. 


Läs, jag tror du gillar det här.


Tack modernista.


*(Även om många äldre med hemsidor bytte ut dessa mot en blogg vid den tiden.)

Av violen - Torsdag 5 april 15:00


  Levlin, Kurt: Dröm 19 ****


Det hör till ovanligheterna att jag offrar min nattsömn för att få veta hur det går. Men när jag fick fortsättningen på Isamone i min hand började jag läsa direkt och sen var det bara att fortsätta. 


Det här är spännande, det här är starka kvinnor, det här är krigets verklighet (och sanningen om den). 

Det här är gemenskap, våld, krigsflykt, maktfullkomlighet och faktiskt, en del humor. Periodvis är det lika vackert som omslaget.

Levlin väver skickligt ihop Isamone med denna fristående fortsättning. Kanske att en av den här bokens fyra stjärnor lyser lite svagare, men den var mycket läsvärd. Läs en, läs båda. Du glömmer dem inte. 


Levlin har lyckats skriva de här böckerna med ett innehåll som passar hen, både yngre och äldre. Och fast min motvilja mot krig växt sig än starkare, lämnar de mig med nånting varmt inombords. Jag hoppas att det kommer en del tre, och att det fick bli film av alltihop. 


Läst 2018


Köp den här: Bokus, Adlibris, CDon


Tack för exemplaret, Kurt Levlin och Visto förlag

Av violen - Torsdag 22 mars 13:38

  Benedictus, Leo: Låt mig 


Jag gillar thrillers där man får följa mördaren. Kanske för att just gåtan vem som gjorde det inte är det intressanta, utan mer hur det kunde hända. Och det kan man ju fråga sig hur det som händer i den här boken kunde hända. Och vad som egentligen händer. 


Hur det händer behöver man däremot inte sväva i ovisshet om, det är, ibland lite väl detaljerat, beskrivet. Tur att det går att skumma och hoppa över vissa passager. 

Ibland är det här feelgood, ibland Kvinna inför rätta, ibland aktuella fall, ibland kvinna i karriären. Så genreblandningen är uttalad. Men jag saknar ändå varför? Eller är det helt enkelt såhär en riktig psykopat tänker, utan djup och med noll självinsikt?

Slutet kanske är svaret? Och då lyckas Benedictus med något nytt, jag fick i alla fall en större insikt i en sjuk hjärna.


Läst 2018


Tack till Etta förlag (Sekwa förlag)



Deckare · re

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se