Inlägg publicerade under kategorin Virdborg, Jerker

Av violen - Onsdag 6 mars 20:15

Virdborg, Jerker: Cirkelns fyra hörn ***

 


Jag har läst en del böcker av Virdborg, och tyckte så bra om flera stycken att han blev lite av en favoritförfattare. Men hans Mamma i soffan var inte så bra. Och nu har jag läst denna och känner mig riktigt förvirrad. Ok, en historiebeskrivning av Stockholm är det, kanske, för vad är sant och inte? Dessutom blev jag riktigt less på de många upprepningarna. Kvinnan som hördes på bandet var så lik guiden att det var nog hon, eller? De steg in och ut ur bussen och allt var bakgrund till det enda viktiga, det som pappan äntligen skulle förmedla. Eller inte?

 

Och slutet!?, nej, jag får nog ta och låna de jag har oläst av Virdborg och läsa dem istället. 

Av violen - 15 november 2020 22:24

Virdborg, Jerker: Mamma i soffan***

 


Jag gillar verkligen Virdborg. Hans romaner framkallar alltid en ödesmättad stämning, och det är oftast omgivningen som står för det. Naturen, olika ljud, egendomliga möten och upplevelser. Det är oftast en dystopisk närvaro. Kalla stråk drar genom böckerna.

 

Och kanske att just det kalla stråket finns i den här boken. Men mer är det inte. Här närmar sig Virdborg ett familjedrama där dolda tankar och önskningar kommer upp till ytan. I en kal möbelaffär.

 

Trots det fängslade historien inte mig. Synd, men jag ser fram emot filmatiseringen av Svart krabba som jag ibland tänker på trots att det är många år sen jag läste den.

 

 

Av violen - 17 april 2019 12:45

Virdborg, Jerker: Landhöjning två centimeter per natt: ***(*) Noveller som liksom ger en rysningar. Jag brukar inte gilla sånt som slutar i ett tomrum men det här var riktigt bra ändå. Virdborg verkar ha fantasi men också en längtan att skildra relationer, en bra kombination.


Läst 2005

Av violen - 2 november 2017 11:45

   Virdborg, Jerker: Sommaren, syster ****


Virdborg hör till mina favoritförfattare. Jag gillar hans sätt att skriva, och trots att hans böcker ofta är lite mystiska, det dyker upp overkliga personer som sen försvinner igen, så är de kraftfulla på ett ovanligt sätt.


Den här dystopin är lite annorlunda för här är allt en realitet, från syskonkärleken till de avskyvärda, våldsamma händelser som plötsligt slår ner från vår upplevda nutid till bokens dåtid. 

När jag läste kände jag mer och mer att jag satt fast inom två tecken = en parantes (). För vår nutid visar sig i Virdborgs kommande framtid vara bara en parantes. Det verkliga fanns då, när min och hans generation, 50-talet, var barn och växte upp. Då, innan internet och mobiler, google och självklar elförsörjning. Ja, innan småbrukens död. Innan mjölkkrukorna, fulla av kulhål, rostande på mjölkbryggorna. (Jag talar nu om omslaget). Endast med nostalgiblicken fylld av vägar i en gammal KAK bilatlas kan en räddning skönjas, i alla fall för några få.


Virdborg försöker verkligen sig på att göra nutid till dystopisk framtid. Och genialt nog låter han en av dessa mina minsta berätta. Då slipper läsaren fundera över allt som verkar lite väl märkligt.


En gripande roman som fullkomligt slår en i ansiktet med oroande farhågor gränsande till visshet. 

Vill du fortsätta tro på den rasande snabba härliga framtiden, läs inte den här boken. Men läs den om du vill följa den trend som dykt upp på senare tid med böcker som:

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru (som jag tror vinner Augustpriset, eller borde vinna, eftersom den ligger så rätt i tiden)
Smekmånader av Michael Berglund ett försök att förlägga båtflyktingarna till våra breddgrader
Moll av Elisabeth Rynell som innehåller en stor del naturromantik. Bedövande vackert skriven. Och sorgsen med en gnutta hopp om att några lyckliga ögonblick är kvar. Späckad med nostalgi för oss 50-talister.
 
Läst 2017
 
 
Av violen - 24 april 2015 17:00

 Virdborg, Jerker: Skyddsrummet Luxgatan ****


Ibland överfalls jag av en längtan att läsa Virdborg. Det är nånting med hans böcker som, trots att de borde oroa och skrämma inte gör det. Eller så minns jag fel. Men nu när Virdborg kommit med en ny så läser jag den hela tiden tills den tar slut.

Själva skyddsrummet är mellanspel för de historier som, detajrikt, beskrivs. För ett decennium skulle det här varit en dystopi bland andra, bara mer välskriven. Men nu känns den ohyggligt nära. Fast Virdborg förmedlar en slags trygghet som gör att jag inte blir berörd utan bara känner mig upplyst. Det som händer här har ju redan hänt nånstans i världen för år månader eller dagar sen. Vår tid är i sig själv så dystopisk att Virdborg förmedlar en utopi, en bild av det tidens generation väntar på, chillande.


Själv kommer jag på mig att tänka, "que sera sera". Och ett slags lugn infinner sig. Författaren har gått igenom all denna kommande sörja för att jag ska slippa tänka ut det. Man tackar


Läst 2015


Av violen - 7 mars 2014 20:00

 

Virdborg, Jerker: Svart krabba ***


 En ovanlig historia, krig i ett land som kan vara Sverige där kriget ju är helt okänt. Och is. Men isen känns mer verklig.

Virdborgs första bok, novellsamlingen gillade jag mycket. Och jag ville verkligen att den här boken också skulle vara lika bra så att jag även vill läsa hans andra böcker. Men det fattas för mycket i den här historien. Den är så.....underlig och jag kände inte alls utsattheten och tilliten och modet och misstron som  sägs ska prägla de fyra männen på specialuppdrag.

Däremot finns det massor med frågor utan svar. Varför blev Edh trakasserad av Nylund?

Varför fick Edh veta allt om den fingerlösa handen och ingen annan? Var skulle egentligen brevet med blodet och varför? Edhs familj, hade den nån plats alls i boken egentligen? Och detta uttråkade skridskoåkande. Och slutet????

Tre stjärnor fick boken för att jag gillar stilen, flytet, Virdborgs sätt att skriva. Men allt för mycket är osagt.

Fast samtidigt.........jag blev kall om huvet av fartvinden när skridskorna raspade sig fram över

isen så nånting mer fanns det kanske ändå........... 

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards