Inlägg publicerade under kategorin Författare S

Av violen - Onsdag 16 jan 16:30

  Steinbeck, John: Krysantemum ***

 


Den här historien känns som en svunnen tid, men sättet att manipulera är detsamma idag. Frågan är, skulle detta kunna hända nu? Jag vill tro att vi kvinnor kommit längre än så i medvetenhet. Männen är nog tyvärr likadana. 


Tack kulturkollo

Av violen - Onsdag 2 jan 17:00

  Sundström Lindmark Anna & Widmark,  Elisabeth: Vi skulle segla runt jorden

 


Psykisk ohälsa är så viktigt att skriva om. Men det är tungt att läsa om konsekvenserna när det går så långt att människor inte vill/orkar/förmår leva längre.

Konsekvenserna för de som blir kvar.


Denna grafiska roman är svår men ack så bra att den finns. Många ungdomar får här hjälp att sätta ord på sina känslor.

Och även vuxna.


Läst 2019


Av violen - 9 december 2018 08:15

  Stridsberg, Sara: Kärlekens antarktis ***

 


Efter några sidor, inte ens hälften, har jag läst klar boken visar det sig. För allt upprepar sig; gång på gång dör Inni sin fasansfulla död och huvudet sjunker frätande till botten. Det är mycket kroppsvätskor och framförallt jord i munnen. Men Stridsberg förmedlar inte våldtäkten/mordet så att det stiger fram och berättar hur det verkligen är. Istället är det så märkligt att jag upplever en slags legitimitet i det som händer, att det är Innis öde, hon har alltid vetat att hon skulle dö ung, hon har levt ett liv som leder till detta, hon är helt enkelt beredd. (?)


Det gör mig lite orolig, eftersom jag hoppades att det här inte skulle vara en vanlig deckarliknande historia med socialt utanförskapsstuk. Utan att Inni i alla fall efter döden skulle kunna inse att felet inte var hennes utan den mans som tog hennes liv. Att hon skulle ha skrivit något pamflettliknande till stöd för kvinnors rättigheter att inte bli våldtagna och mördade.


Men det här är en bok om det liv Inni levde innan hon dog, och det berör mig inte alls. Synd, för här kunde något ha hänt med texten "till försvar för kvinnors rättigheter".


Läst 2018

Av violen - 12 november 2018 08:30

  Schulman, Alex: Bränn alla mina brev ****

 


Det är nog bara att konstatera att Schulman har gjort det igen. Skrivit en genomtänkt bok om en anhörig. Förut var det pappan Skynda att älska och mamman Glöm mig. Nu är det hans mormor. Och morfar.

Jag bara var tvungen  läsa ut den här boken snabbt, den var vacker, spännande, autentisk (även om det är en roman är Schulman som vanligt otroligt ärlig i sitt uppsåt) och dessutom att ta del av Schulmans forskning, att dela hans aha-upplevelser, det ger rysningar. Dessutom en svindlande kärleksroman från tidigt år i förra seklet. Bara sättet att formulera detta är skönhet att läsa. 


Samtidigt känner jag gång på gång vrede, sorg, empati, ett slags metoosysterskap med mormodern som delar sitt öde med så många. Hennes rädslefyllda liv får mig att vilja gråta, skrika, slå. Ständigt dessa kontrollerande män som gång på gång kommer upp i ljuset årtionden för sent. Och så väl dolda och upphöjda under sin livstid att ingen visste. Utom hustrun, dottern, sonen eller andra i närheten. De som drabbades och fick ta konsekvenserna generationer framåt.


Schulman besitter mod och hans bildnings/utvecklings/mognadsresa fortsätter därför att han ärligt ser på sitt liv och önskar förstå och förändra. Jag hoppas verkligen han lyckats komma en bit på väg med denna bok.


Läst 2018


Tack Bookmark förlag, stort tack. 

Av violen - 10 november 2018 06:30

  Smirnoff, Karin: Jag for ner till bror ****

 


 Förra gången jag läste en förtäckt deckare i augustprissammanhang var 1993, Händelser vid vatten av Kerstin Ekman. För övrigt en av de bästa böcker jag läst. Den speglade också tidsandan men kittlade intresset med sitt mord.

Nu har Smirnoff gjort likadant. För genom hennes bok löper den ständiga deckarfrågan, vem gjorde det? Och det driver såklart på läshastigheten. Och intresset.


För övrigt är boken riktigt bra skriven även om den tyvärr innehåller massor med schabloner (om norrländska byar, misshandel, övergrepp, präster, kvinnor, jakt/ jägarliknande män som blir kvar och alkohol, osv) och intertexter till deckargenren. Men Smirnoff slår tillbaka och låter ändå en viss utveckling ske, den norrländska byn ligger ändå nära E4 och det finns jobb, i hemtjänsten visserligen men ändå. Mitt i all denna misshandel och övergrepp får den skyldige lida, prästen blir såklart fullast men det kommer en ny som faktiskt vabbar vid mycket olämplig tidpunkt för familjens bästa (och ja det är en man). Den förtrollande kvinnan med sitt mystiska förflutna som ingen kan motstå (?) ersätts till slut av de trygga tjejerna man känner sen skoltiden. I jaktlaget finns det kanske ändå några vettiga. Och alkoholglasen blandas med kanyler. 

Så det finns en dimension som visar på kännedom om förhållandena i både i dåtid och nutid.

Böcker om norrland måste innehålla både och för att bli riktigt trovärdiga. För den som inte vuxit upp i norrlands inland måste det berättas hur det var för att beskriva hur det är. Nu.


Språket gillade jag verkligen, det är så bra att efter ett tag blir det ett med läsaren. Personerna stiger upp ur en riktigt intressant historia. Precis som en augustroman ska vara. Så ja, det finns en möjlighet att Smirnoff tar hem priset. Även om Aednan är min favorit. 


Men borde det inte vara dags att ha en liten ordlista med de mest dialektala orden? Även om man hänger med så kan ett ord plötsligt stå i vägen för tolkningen. Och norrländska är ju inget som pratas på riksnyheterna direkt. Fast jag gillar verkligen att de finns med. Mer dialekt men gör det helt begripligt. Tills alla lärt sig! 


En stark debut och en författare som jag vill läsa mer av.



Läst 2018

Av violen - 17 oktober 2018 16:00

 Sivers, Malou von: Olycksbarnet ***

 

von Sivers första bok gillade jag sådär, det kan du läsa om här.


Men den här var så mycket bättre. Här är personteckningen riktigt bra och jag kommer verkligen personerna in på livet. Dessutom har von Sivers en tidskänsla som känns genuin och absolut inte sökt. Med det menar jag att kriget inte får ta alltför stor plats. Författaren har inte fallit i fällan att använda just kriget till att väcka avsky/sympati, utan den delen sparas den här gången till Edwards utsatta situation.

Däremot ingår ett fokus på ett religiöst resonemang som jag fann tankeväckande och som var väl skildrat. Inte heller här skriver von Sivers i den svenska andan med den onde prästen. Ovanligt och modigt.


Det måste komma en tredje del (väl?) Då tvekar jag inte om jag ska läsa eller inte.


Läst 2018



 

 

Av violen - 18 september 2018 16:40

  Stakset, Sebastian: Bara ljuset kan besegra mörkret. ***

 


Omvändelseböcker är nog väldigt svåra att skriva. För hur förmedla det som händer på ett så personligt plan? Och för många även väldigt privata skeenden. 


Men jag tycker Stakset lyckas ovanligt väl. Han skildrar sin omvändelse i ett längre tidsperspektiv. Han får återfall, hans medbröder/systrar får också återfall. Men han reser sig igen. Mycket med hjälp av den församling och den pastor som hjälper honom. Det händer inte blixtsnabbt, men visar sig ha en viss stabilitet som resulterar i en förvandling, synlig för omgivningen.


Vare sig man tror på Gud eller inte är det gripande läsning. Kan detta befria människor tycker jag att vi ska se på det med välvilja. Även om det kan verka egendomligt. 


Läst 2018

Av violen - 13 september 2018 12:00

  Strout, Elizabeth: Vad som helst är möjligt ****

 

Denna Strouts tredje bok är lätt att läsa. Men påminner för mycket om Mitt namn är Lucy Barton i sitt persongalleri. Och jag har vissa svårigheter att hålla isär personerna. Borde ha skrivit en personförteckning allteftersom.

Men de är såklart alla intressanta och helt utelämnade åt Strout som kan göra vad hon vill med dem. Och hon gör det. Alla har sitt, ingen har frid eller ro eller lycka i någon större omfattning. Och därav har det blivit en bra bok.


Fast jag kan tycka att det kanske ändå är ett sätt att hämta inspiration från Ferrante, som dock aldrig blev upprepande. Vilket jag kan tycka Strout blir nu och då. Trots allt är det böcker som den här som jag måste få läsa emellanåt. Annars tappar jag tron på litteraturen som den slukande kraft den alltid varit sen jag knäckte läskoden som det heter nu. Då lärde man sig läsa helt enkelt. 



Läst 2018


Olive Kitteridge

Mitt namn är Lucy Barton

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se