Inlägg publicerade under kategorin Läsutmaning 12 svenska kvinnliga författare

Av violen - 30 maj 2012 11:30

   Stenberg, Birgitta: Alla vilda ***

 

Min roll var avgjord, jag ansåg mig placerad på detta klot för att betrakta allt som hände och använda det. Utan att engagera mig, utan att ingripa och vända utveckligen åt andra håll och möjligheter. sid 87 pocketuppl



Och det stämmer, precis så skriver Stenberg. När jag läste det jag citerat kände jag sanningshalten i det.

Stenberg skriver på ett annat sätt än många andra. Språket har en klarhet, och då menar jag klart som vatten i ett glas, som gör att man känner sig...vederkvickt!

 Trots att innehållet, som visserligen är intressant men dock dekadent, inte tilltalar mig sådär enormt, hade jag stor behållning av boken. Jag har dock känsla av att jag börjat i fel ände med att läsa henne...

Vid en sökning på google häpnar jag, så många böcker hon skrivit! Är det frispråkighet+kvinna som gjort att de inte är särskilt kända? Undrar jag.


Läst 2012

Av violen - 16 november 2011 15:45



Stig, Oline: Jupiters öga ***

  Jag blev lite förvånad när jag läste den här boken. Den har fått en hel del uppmärksamhet men jag tyckte att den var väldigt fragmentarisk och min andravärldskrigetiböckermättnad behövde inte uppträda igen. För det var liksom inte en historia om det direkt. Det var mer en berättelse om det dekadenta Oslo. Planteringarna var många och uppenbara, homosexualitet, utvecklingsstörningar, lyten, mörk hud. Och judar. Och även gott/ont.  Det blev liksom för mycket på nåt sätt. För konstruerat.


Jag tror att skammen har skymt orden för Stig den här gången. (Som svensk är det svårt att förstå just den skammen eftersom det blev mer uppenbart i Norge än här i Sverige. I Norge måste folk verkligen ta ställning för eller emot, och jag har märkt att i nästan alla norska böcker finns den här perioden med. Norska folket blev utsatta för ett övergrepp som går i arv. Och som måste berättas.)

Och något svar på varför Stigs farfar blev nazist kommer inte fram direkt. Plötsligt var han liksom bara det (?) En viss ledtråd ges ju, om än falsk. Fast om de trodde på den så....
Men å andra sida blev ju folk motståndsmän helt plötsligt också. Kanske finns det inom oss alla, det goda och det onda och till slut kan det bli så att vi tvingas välja sida. Ytterst handlar det trots allt om allas lika rätt att finnas, leva och få odla den trädgård man har att odla.


Stig ställer frågan:

Om de var övertygade, varför gick de med i partiet så sent?

Om de inte var övertygade, varför gick de alls med?

Var det av rädsla, var det så enkelt? Det är inte särskilt hedervärt men ändå begripligt.

Jag vill så gärna hitta en förklaring. sid 358

 

Något nytt och intressant var de 6 paragrafer som beskriver vem som är jude. (sid 146f) Det har jag inte riktigt vetat förut. Det gällde att ha koll på sin släkt, och kanske det då blev uppenbart för många att det var dags att se om sitt hus. Där ges inget utrymme för slumpen, men kanske för medlem i partiet? &4.


Jag gillar Stigs sätt att skriva så det kan blir någon novellsamling läst framöver av henne också.



Läst 2011



Av violen - 20 oktober 2011 10:15

  Johannisson, Karin: Melankoliska rum *** (Dodf, Vlaab)

 

Den här boken "Om ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid", var, precis som jag trodde, väldigt intressant och jag läste den i små portioner. Men den var ändå inte riktigt som jag förväntat mig. Faktiskt var delarna om nutiden, utbrändheten intressantast. Det kändes som att en ny bok började där, en bok som jag verkligen (också) skulle vilja läsa om den fanns. Johannisson visar på att just den stora tröttheten kännetecknade även senare delen av 1800-talet, så det är inte något nytt men det kanske drabbar nya grupper?


Den historiska delen var väl genomarbetad och jag måste säga att män verkligen hade mycket mystiskt för sig redan på den tiden. :-)

Då var det tillåtet för män att vara melankoliska, nu när det drabbar företrädesvis kvinnor blir det plötsligt en psykisk diagnos, helt utan status. Vem är förvånad?



Läst 2011.

Av violen - 13 september 2011 14:45

  Bohman, Therese: Den drunknade ***


Sträckläsning. Den var så spännande den här boken, väl disponerad. Kunde ha varit en synnerligen bra deckare. Eller spänningsroman kanske. Men det är väl närmast en relationsroman, mycket välskriven av en lovande debutant.

Ämnet är oerhört allvarligt och angeläget och det kanske är det som gör att jag ändå känner en slags tveksamhet. Någonstans når Bohman inte riktigt under ytan och in i allvaret. Kanske är boken helt enkelt för kort, det gavs för få öppningar för de som känner igen sig.

Varför hände det? Kanske borde fler och tydligare varningsklockor installeras i oss alla för att känna igen när tecknen ljuder.........Den här boken och andra böcker i ämnet kan hjälpa till att klämta.






Läst 2011

Av violen - 27 augusti 2011 12:45

  Syréhn Tomasevic, Ann: Glas och aska ***

 

Lilis historia kunde ha fått styra den här boken helt. Hennes liv är klart dramatiskt och hade gott och väl räckt till utan den svenska journalisten Amanda som, på ett krångligt sätt, är släkt med släkten dvs Lili, och får ett föremål som, i alla fall inte jag, tycker känns intressant.

För annars var boken inte så dum, även om det än en gång är andra världskriget som jag läser om, vilket jag ju tänkt lägga på is ett tag, men det verkar omöjligt i nuläget.

Det var länge sen jag läste en sån här bok, om man ju undantar Spill som ju också var en damroman. För visst är det här det? Jag får vibbar till Elsi Rydsjö som jag läste en hel del av som yngre, Alice Lyttkens likaså. För de böckerna lämnade mig helt oberörd, trots att jag hela tiden läste de nya som kom, och jag tror att den här boken kommer att göra det också. Fast den är tjock och innehåller så mycket finns det liksom inget som fastnar. Jo en sak, berättelserna om barndomshemmet, där kvinnorna bor och försöker klara kriget. Trädgården, gemenskapen. Där levde Lili. Men inte annars. Jag hade också vissa svårigheter att hänga med vem som var vem och tiden i amerika var märklig, kändes som att den var med bara för att skildra börskraschen. Det känns som att det finns flera böcker i boken.

Ändå tycker jag att Syréhn Tomašević lyckats fånga tidsandan i ett kvinnoöde.

Boken har fått mycket uppmärksamhet, men jag tyckte den var för omfattande, för många personer och den spände över för lång tid. Dessutom var det lite förvirrande vem som var vem och när det var osv. Och Amandas liv kunde jag som sagt ha varit utan.


Tanke eller spaning:

Om den delats upp i, låt säga, fem böcker i tidsordning enbart skulle den ha kunnat vara en serie i Rydsjös anda. Kanske är tiden inne att införa serieromanen igen och inte bara seriedeckaren? Vi kanske vill veta hur det går för huvudpersonerna utan specifika mord att fundera på.

Bara en spaning. Eller en tanke om det låter mer seriöst!  :-)

Av violen - 15 juli 2011 09:00

Rosman, Ann: Fyrmästarens dotter ***

 

Jag hade sett fram emot att läsa den här deckaren, som jag läser i min 12 svenska kvinnliga författare (som jag inte läst tidigare) utmaning. Men jag blev besviken.


Visst, spårket var det inget fel på och Marstrand har jag till och med besökt, åkt från Koönmed färjan, som f.ö. nämndes ett stort antal gånger, men jag är ingen vän av fiske och hav och båtar i böcker. Dessutom var historien otroligt overklig, jag menar små små bokstäver och gåtor och tatueringar (!) och av kyrkan förfalskade paper. Nej, det blev för mycket. Fast det kanske skulle kunna hända om mycket står på spel, vem vet? Nutidshistorien med dess uppenbara familjorättvisor intresserade mig mer......


Men trots allt läste jag ut den och kanske jag ger Rosman en ny chans.

Av violen - 2 april 2011 19:30

  Lotass, Lotta: Min röst ska nu komma från en annan plats i rummet ***


Otroligt egendomlig bok. Kanske med ett poetiskt språk, i alla fall i början. Det där språket som gör att man inte alls förstår orden men känner rytmen. Vilket jag gjorde i den här boken, särskilt under första halvan.

Sen kände jag nånting annat, äckel, motvilja, en fråga varför? dvs Varför skriver man om det här? Varför visar någon alla dessa bilder av Den innersta grymheten, det innersta våldet, det vansinnigaste vansinnet?

Jag förstår det inte alls, jag är oförberedd eftersom jag inte läser baksidestexter men när jag till sist gör det i ett tappert försök att mota illamåendet inser jag att det här är ju helt medvetet, mördarna finns tydligen. Men de får inget straff i den här boken. De tar bara en helt oförstående plats.

Trots det flyter språket i en jämn, lugn ström över sidorna.

Så olikt en snaskig deckare. Och så likt.


Var finns Lotass bok, den bok som tar mig in i hennes storhet? Här snuddar jag bara vid den tyvärr.


Läst 2011


Av violen - 30 mars 2011 17:00

  Stridsberg, Sara: Drömfakulteten ***


Så har jag äntligen läst denna omtalade bok. Och jag måste erkänna att jag förstår inte storheten med den. Men jag förstår en hel del annat.

Jag får samma känsla som när jag läste "Blonde". Ilska, obehag, medlidande, nedstämdhet, sorg, tankar på kvinnokroppen som kött. Men dessutom känner jag att SCUM manifestet som jag inte satt mig in i tidigare, verkar helt overkligt. Även män är ju människor eller? Kvinnor tar också till våld och älskar inte alltid.....eller vad handlar det om??? ( det måste läsas känner jag nu!)

Kanske det var nödvändigt när det kom iofs. Men måste en enda person offra sig så? Halva mänskligheten är ju kvinnor.

Och Valerie Solanas känns overklig. Men ändå så verklig. Hennes tankar och känslor och längtan efter rättvisa är helt relevanta om man inser hennes utsatthet och, naturligtvis hennes psykiska hälsa. Men ändå.....

Boken är ju en blandning av sanning och fiktion, som "Blonde". Men den är ju också en slags poetisk beskrivning av ett tillstånd som ingen egentligen vet något om. Egentligen är den här boken kanske enbart mellan berättaren och Valerie. Jag känner mig helt klart utanför. Det känns som att lystet beskåda en bilolycka eller ett sammanbrott. Det känns liksom inte kul.


Jag kan hålla med Stridsberg i det hon säger i intervjun i SvD 2006, Jag känner mig snarare sorgsen än arg.

Det var mycket intressant att läsa den. Mycket intressant.


Och Scum manifest av Solanas är beställt till ett bibliotek när mig!

 

Läst 2011

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se