Inlägg publicerade under kategorin Läsutmaning - min egen kvartal

Av violen - 8 juni 2012 11:15

   Elam, Ingrid: Jag, en fiktion *****

 

Det här är den typ av facklitteratur som jag gillar allra mest, de finns under G och innehåller citat ur böcker som jag läst eller vill läsa eller borde ha läst. De analyserar och värderar och njuter av sin uppgift, att ge läsaren ännu mer kött på benen. Innehållet är (nästan) alltid bra och hur bra beror på författaren.

Den här gången är innehållet sällsynt bra, så intressant att jag bara vill äga den här boken! Elam öser på med analyser om jaget från då till nu. Är jaget en fiktion eller är det självbiografiskt?


Min egen åsikt är att jaget förut oftast var mer självbiografiskt än nu. Om jag läser en bok som beskrivs som en roman och handlar om någon som verkar likna författaren, tar jag den som en roman helt enkelt. Jag vande mig av med att se författaren (jag) som sitt verk när jag läste Ulf Lundells båda böcker Jack och Friheten för ett antal år sen. Jag trodde att jag skulle analysera Ulf Lundell, en gubbsjuk, desillusionerad man, men insåg att jag analyserade en man som Ulf Lundell skrivit om, helt enkelt. Som var gubbsjuk och desillusionerad. Men vem Ulf Lundell är framkommer egentligen inte i böckerna.


Men om jag läser Ben Watts bok Patient, då kan jag efteråt tänka att Ben Watt var verkligen sjuk, och tålmodig för det mesta. Vilket han skildrat, i jagform. Och ibland undrar jag, Lz. Är det alltid lätt att klassificera med Lz? Vad kräver det av den som placerar böcker i sitt fack. (se t.ex Knausgård, nedan)


Att Strindberg är antifeminist kan man citera men inte belägga i En dåres försvarstal. Men lägg ihop allt annat han sagt och hans antifeministiska skrifter t.e.x, så kan åtminstone jag dra den slutsatsen. Utan att se En dåres... som självbiografiskt.


Elam vrider och vänder och citerar och skriver genomtänkt om detta Jag, som fiktion eller som sanning. Som könsbestämt eller mänskligt. Som sjukt eller mänskligt. (Sjukt om en kvinna går över avslöjandets gräns). Ja, det finns hur mycket som helst att hitta i den här boken. En sak är säker, jag måste läsa Knivkastarens kvinna.


Och slutsatser om hur olika författare ser på sina texter:


[...] när Rosseau sent i bekännelserna kommenterar sina egna litterära verk ser han plötsligt att han i dem helt omedvetet har skrivit om sig själv, allt skönlitterärt skapande är med andra ord självbiografiskt för honom. sid 40

 

Tänk om Knausgård, i motsats till Rosseau, till slut finner att han skrivit om någon helt annan än sig själv?( Hans romaner beskrivs ju som självbiografiska men klassificeras inte med Lz. ) Vad förvånad han ska bli!


Visst hör ni själva att det här är intressant, mycket intressant.


Och det mest intressanta är att jag på slutet slås av tanken, är den här boken också en slags jag-bok, med författarens ( Elams) möjlighet att skriva in en slags bekännelse, och avslöjande, om hur en i boken citerad författare kan gå över gränsen i sin rätt att använda jag och därmed namnge levande personer och beskriva dem på ett lögnaktigt vis? (sid 191)

Har jaget den rätten? Det är en mycket intressant fråga det också.


G.096z Jaget


Läst 2012

Av violen - 30 maj 2012 11:30

   Stenberg, Birgitta: Alla vilda ***

 

Min roll var avgjord, jag ansåg mig placerad på detta klot för att betrakta allt som hände och använda det. Utan att engagera mig, utan att ingripa och vända utveckligen åt andra håll och möjligheter. sid 87 pocketuppl



Och det stämmer, precis så skriver Stenberg. När jag läste det jag citerat kände jag sanningshalten i det.

Stenberg skriver på ett annat sätt än många andra. Språket har en klarhet, och då menar jag klart som vatten i ett glas, som gör att man känner sig...vederkvickt!

 Trots att innehållet, som visserligen är intressant men dock dekadent, inte tilltalar mig sådär enormt, hade jag stor behållning av boken. Jag har dock känsla av att jag börjat i fel ände med att läsa henne...

Vid en sökning på google häpnar jag, så många böcker hon skrivit! Är det frispråkighet+kvinna som gjort att de inte är särskilt kända? Undrar jag.


Läst 2012

Av violen - 23 maj 2012 15:30

   Barnes, Julian: Känslan av ett slut *****


Är den här boken bra för att den är bra eller för att det här är den sorts böcker som jag tycker är bra? Jag gillar nämligen en bra historia, berättad på ett skenbart lättsamt sätt. Den här innehöll dessutom filosofiska resonemang som jag faktiskt har svårt att hitta i böcker nuförtiden. Antingen läser jag fel böcker eller så saknas den biten.


Nåväl, Barnes fick ju Bookerpriset 2011 och det borgar ju för kvalité. För första gången på ett längre tag vill jag citera:

 

Det fanns förstås litterära verka av annat slag - teoretiska, självbespeglande, gråtmilt självbiografiska - men de var stendöda. Den riktiga litteraturen handlade om en psykologisk, emotionell och social verklighet som den framstod genom huvudpersonernas handlingar och tankar. Romanen handlade om en karaktär som danades och utvecklades. [...] Och den ende - med undantag av Robson - vars liv dittills kunde erbjuda något av avlägset intresse för en romanförfattare var Adrian.  sid 24


Jag blev såklart intresserad redan från början av de orden, boken är spännande och gåtan är Adrian.


Nåväl, Adrian läser Camus som jag nyss läst, Myten om Sisyfos. Och blev tydligen inspirerad. (Vilket jag tänkte på när jag läste Camus, hm den här boken av Camus som jag inte förstår så mycket av kanske träffar någon grubblande person med full kraft och det kändes inte bra.) Inspirerad att känna kraften i sitt eget val, att begår självmord eller inte, ja det nästan upphöjda i handlingen.

Precis som Tony tänker om Adrian:

[...] men Adrian tog också hand om sitt liv, tog befälet över det, höll det i sina händer - och släppte det. sid 115 

 

Jag avundas inte Adrian hans död, men jag avundas honom klarheten i hans liv. sid 136

 

Självmordet som innefattar modet, som gör en evig. Utan förståelse för att det inte handlar om mod utan om förtvivlan och ingen utväg. Ingen medkänsla med de som blir kvar.


När jag fortsätter läsa inser jag att det här är verkligen Memento Mori, det här är en uppgörelse med livet, en uppgörelse med ansvaret, förlåtelsen och oron.

 

För precis som varje politisk och historisk förändring förr eller senare leder till besvikelse, så gör den mogna åldern det. Och livet. Ibland tror jag att meningen med livet är att försona oss med med dess slutliga förlust genom att slita ner oss, genom att bevisa, hur lång tid det nu än tar, att livet inte är så gott som folk påstår.

 

Flera skribenter har sagt att de vill läsa om boken direkt, därför att det fanns så mycket under ytan som författaren skriver om, eftersom han är medveten om att ett liv är så mycket mer än bara en huvudperson. Det är en konsekvens av de handlingar man gör för att hämnas, manipulera, leva ut sina besvikelser på andra. men vi som läsare vet ju inte! Förrän efteråt. Och då börjar vi fundera, aha det var det, det var så. Eller hur var det?

Och det gör den här boken så suveränt bra, jag som undviker baksidestexter och ofta läser recensionerna efteråt, tyckte ju att det här var toppen! Och långa stycken är ju filosofiska djupdykningar.


Skulle jag skriva mer om Känslan av ett slut blev jag tvungen att citera många fler och längre stycken. Jag avslutar här, lämnar tillbaka boken på biblioteket och väntar på pocketupplagan. Konstigt nog vill även jag läsa om!



Läst 2012

 


 

 

 

 


Av violen - 23 mars 2012 20:30

   Palm Elias: Causa mortis *** (mp3bok)


Palms första bok Corpus delicti var riktigt bra och jag ville läsa mer. Nu har jag lyssnat på hans andra bok och är tveksam. Boken var rörig och jag lyckades inte riktigt förstå historien plus att ämnet känns svårt att förnya, andra världskriget är ju trots allt väldigt omskrivet. Ella framstod också som blekare än i förra boken och så mycket obduktioner var det inte heller.


Som vanligt är ljudböcker inte riktigt min grej, undantagen hittills har ju varit geim och buzz. Den här boken kvalificerar sig inte dit. Skulle helt klart ha vunnit på att läsas.



Läst 2012



Av violen - 12 mars 2012 11:45


   Auster, Paul: Sunset Park ****

 

Ännu en bra Auster. Och den här boken är en riktig roman, den levererar ett barndomstrauma, en vilsenhet, en protest mot konsumtionssamhället, en avskärming mot omvärlden och, som vanligt, slutet, överraskande som vanligt.


Boken är skriven utifrån olika synvinklar då varje kapitel utgår från en person. Men det är ingen tvekan, Miles är huvudpersonen. Och det håller hela boken igenom. Miles, och litteraturen.


[...] - för att kunna leva måste man kräva mycket litet, så lite som är mänskligt möjligt. sid 10


[...] den enda lyx han tillåter sig, utöver rena basutgifter, är att köpa böcker, pocketböcker, mestadels romaner, amerikanska romaner, engelska romaner, utländska romanter i översättning, men när allt kommer omkring är ju böcker snarare nödvändigheter än lyxartiklar och läsandet är en last som han inte har någon som helst önskan att bli botad ifrån. sid 11

 

På flera ställen upprepar sig Auster, radar upp över halva sidor hur något är. Men jag, som inte gillar upprepning alls, accepterar det utan att tveka.

Och saker kommer tillbaka hela tiden, halvbroderns död, Pilars skönhet och intelligens, filmen De bästa åren, utgivning och litterära mänskliga rättigheter. Resonemanget om rugby betyder säkert något men det är inget jag grunnar över. Det är de enda ställen där jag inte läser varje ord, inte ens vartannat! I övrigt är personerna både märkliga och mänskliga där de lever i sin smala verklighet.

Det är som det är med Auster, personerna lever medan man läser men efteråt minns jag sällan någon av dem. Miles Heller kommer säkert också att försvinna i glömska, men kvar blir känslan och det är den som gör att jag ständigt längtar efter att läsa Auster. Jag vet inte exakt vad jag får, men när jag läser vet jag att det är precis det här jag vill ha.



Läst 2012

 

 

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se